CIVILSAMHÄLLET BEHÖVER MEDBORGARE

Historikern Lars Trägårdh har utkommit med skriften Det borgerliga samhället: tur och retur?

Boken kommenteras på ledarsidan i SvD den 6 april under rubriken Civilsamhället behöver medborgare av en ny ledarskribent, Gustaf Almkvist.

Ett sådant samhälle, där enskilda får ta ett större ansvar för sig själva och sin omgivning, är utan tvekan en central del i det borgerliga projektet. Ska någonting sådant vara möjligt får staten inte vara alltför klåfingrig, poängterar Trägårdh. Han pekar också på det talande i att Sverige som enda land i Europa inte tillåter skatteavdrag för gåvor till ideella ändamål. Men det är symptomatiskt att en rapport om civilsamhället enbart handlar om organisationer. Vart tog människorna vägen?

Det framgår inte varför det skulle vara talande att Sverige som enda land inte tillåter sådana skatteavdag. Här har ju staten faktiskt inte varit klåfingring, utan låtit medborgarna själva avgöra vilka organisationer de vill stödja. Statens "klåfingrighet" består här i att befria vissa organisationer från skattskyldighet för inkomster.

Det är förvisso sant, säger Almkvist (om Trägårdh gör det också framgår inte), att staten kan göra mycket för att stjälpa eller hjälpa civilsamhället. Mycket av dess puls finns också i all den goda verksamhet som bedrivs i föreningar och rörelser. Men ett samhälle – något helt annat än staten – kan bara uppstå och frodas med självständiga människor, som på egen hand kan fundera över sin omgivning och uppgift i världen. Sådana människor blir aldrig passiva mottagare från en stat som påstår sig veta deras bästa.

Låter bra.

Jag tolkar det som ett argument för att inte införa avdragsrätt för gåvor. Tack, Gustaf Almkvist. Tala med din kollega Johan Wennström.