Begränsningarna slår till när aktierna i bolaget bytt ägare i sådan utsträckning att nya aktieägare fått "det väsentliga inflytandet" i företaget. När reglerna ursprungligen infördes motiverades de på följande sätt (SOU 1958:35 s. 102):
Vad som däremot i görligaste mån bör förhindras är att likvidations- eller konkursmässiga företag av detta slag börjar gå i handeln och utbjudes till nya aktieägare, som avser att igångsätta eller till företaget överföra vinstbringande verksamhet. Att i dylika fall fog helt saknas för en rätt att utnyttja företagets tidigare förlust är utan vidare uppenbart.
Hur kan det vara "utan vidare uppenbart"? Läs här.
Nu har vi emellertid regler mot förlustutjämning efter ägarskifte. Självklart finns det fiffikusar som försöker kringgå reglerna. Den 20 januari nekade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd i ett mål (4593-14), där försöket stävjades av Skatteverket och underinstanserna med hjälp av skatteflyktslagen.
Målet refereras i dagensjuridik.se men på ett sätt som är obegripligt.
Först en redogörelse för den tillämpliga regeln: Om någon förvärvar det väsentliga inflytandet i ett företag, försvinner rätten till avdrag för tidigare års förluster till ett belopp motsvarande vad som överstiger dubbla köpeskillingen för aktierna. Det underskottsavdrag som får behållas får alltså motsvara högst 200 procent av köpeskillingen. Därigenom minskas incitamentet för förvärv som betingas av att förvärva underskottsavdrag. Sen finns en bestämmelse om kapitaltillskott som syftar till att göra beloppsspärren effektiv. Om den tidigare ägaren gjorde ett kapitaltillskott skulle han kunna öka värdet av företaget och höja köpeskillingen för aktierna och därmed höja rätten till förlustavdrag. Därför ska aktielikviden minskas med tillskott gjorda under de senaste två åren.
Ett förvärv genom riktad nyemission ska inte anses som ett sådant tillskott.
Så här låg det till:
Ett företag hade underskott på 52 miljoner kr. Bolaget riktade en nyemission till ett utomstående aktiebolag (vars ägare sannolikt var ute efter förlustavdraget) på 40 miljoner kr och förvärvade därigenom "det bestämmande inflytandet" i företaget. Beloppet inbetalades kontant, men lånades omedelbart ut till köparbolaget. Några månader senare köpte köparbolaget säljarens aktier för 6 miljoner kr. Eftersom köparen redan genom nyemissionen hade det bestämmande inflytandet påverkade det förvärvet inte rätten till underskottsavdrag.
Domstolarna genomskådade upplägget och underkände underskottsavdragen med stöd av skatteflyktslagen.
Gällande lag skall givetvis följas - även skatteflyktslagen. Men varför skulle säljaren av aktierna inte få kunna tillgodogöra sig värdet av förlustavdaget? Eller rättare sagt. Varför ska den genomsnittliga beskattningen av näringslivet vara högre än den beslutade skattenivån, bara för att företagen skiftar ägare? Om emissionslikviden inte lånats ut till köparbolaget utan placerats på ett mera sofistikerat sätt, torde skatteflyktslagen knappast varit tillämplig.
Onödiga hårklyverier, onödig belastning av rättssystemet. Avskaffa bolagsbeskattningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar