Företagsskattekommittén har nu kommit med sitt första delbetänkande, SOU 2012:3, med rubricerade titel.
Kommittén föreslår två stödformer: riskkapitalavdrag för fysiska personer och emissionskredit för företag.
Riskkapitalavdraget är en skattekredit på maximalt 300 tkr per år för personer som investerar i nya företag. Avdraget ska betalas tillbaka när aktierna säljs.
Emissionskrediten ger bolaget uppskov med arbetsgivaravgifter i samband med att gör en nyemission. Pengarna ska betalas tillbaka i tre omgångar efter senast fem, sex eller sju år.
Förslagen är utformade så att de ger företagen en tidig likviditetsförstärkning samtidigt som de minskar två asymmetrier i skattesystemet som riskerar att snedvrida vissa investeringsbeslut. Den ena asymmetrin är att räntor på lån är avdragsgilla i företaget, medan utdelning till aktieägare inte får dras av. Denna asymmetri medför att avkastningen på investeringar som finansieras med eget kapital beskattas hårdare än avkastningen på investeringar som finansieras med lånat kapital. Den andra asymmetrin rör den skattemässiga behandlingen av vinster och förluster. Bolagsvinster beskattas med 26,3 procent. Förluster får utnyttjas mot framtida vinster men det är inte säkert att de kan utnyttjas eftersom detta beror på framtida vinster.
Kommittén föreslår finansiering genom att avdragsrätten för representation slopas. Förslagen om riskkapital och emissionskredit innebär att företagens administrativa börda ökar samt att skattesystemet blir mera komplicerat.
Suck.
Ett redan otroligt komplicerat företagsskattesystem blir ännu mer komplicerat. Förutsättningarna för både riskkapitalavdraget och emissionskredten är behäftade med en lång rad restriktioner. Det blir mums för skattekonsulterna. Det är också endast fråga om skattekrediter som ska betalas tillbaka i framtiden.
Problemen med asymmetrin mellan låne- och riskkapital och mellan behandlingen av vinst- och förlust kan enkelt tas bort genom att bolagsskatten avskaffas eller åtminstone lindras genom att skattesatsen sätts ned rejält.
Ett mindre effektivt men löjligt enkelt sätt att reducera den asymmetrin i fråga om behandlingen av vinster och förluster, är att ta bort reglerna som begränsar rätten till förlustutjämning. Asymmetrin är nämligen inte bara beroende av att det - som kommittén anför - blir framtida vinster, utan framför allt av om det sker skiften eller förskjutningar av ägandet till bolaget. Jag kan inte se att kommittén kvantifierar problemet med asymmetrin, men den kan ju bara vara aktuell för företag som redan kommit igång så pass att det genererat vinster som beskattats. För ett nystartat företag som bara går med förlust och till sist försätts i konkurs, kan man knappast tala om asymmetrisk behandling. Medan asymmetrin på grund av förlustavdragsreglerna drabbar företagen omedelbart, är risken för den asymmetri kommittén tänker på beroende av att det över huvud taget uppkommer förlust och att den kommer nära i tiden. Vilket företag, nystartat eller med tillväxtambitioner, räknar med förlust (som inte senare kan återvinnas)? Det startas väl inte. Och förtjänar framför allt inte statlig stöd. Vem startar företag för att förlora pengar?
Reglerna om begränsning av förlustavdrag direkt destruktiva. Om uppfinnare, som efter ett antal år av kostnader äntligen är klar med sin produkt, tar in en ny delägare för att t.ex. finansera dess marknadsföring, går företaget miste om rätten till avdrag för sina förluster. Reglerna är extremt komplicerade. Ta bort dem.
Ledamöterna Ingemar Hansson (gd för Skatteverket) och justitierådet Anita Soldén Enerus anför i sin reserveration bl.a.
Av detta skäl samt för att vara förenliga med EU-rätten har förslagen, särskilt riskkapitalavdraget, blivit mycket komplicerade och skulle vid ett genomförande leda till att ett redan komplicerat skattesystem för delägare i mindre företag blir ännu mera komplicerat. Sådana tillkommande komplikationer leder till nackdelar främst genom att privatpersoner och företag får svårare att förstå och tillämpa skattereglerna. Detta leder till fler oavsiktliga fel, minskar skattesystemets legitimitet och kan även äventyra rättssäkerheten.
Mot denna bakgrund förordar vi i första hand att den finansiering som uppkommer genom slopat representationsavdrag används för att sänka bolagsskattesatsen. Även denna skatteändring mildrar de två ovan nämnda skattemässiga asymmetrierna om än i mindre grad och då utan att göra skattessystemet ännu mera komplicerat.
Sant.
Ingemar Hansson tillägger särskilt
Den årliga kostnad för hantering etc. av riskkapitalavdraget som anges av kommittén
avviker betydligt från den beräkning Skatteverket gjorde och överlämnade till sekretariatet. Den beräkningen slutade på en årlig kostnad på minst 25 miljoner kronor medan kommittén bedömer att den årliga kostnaden uppgår till 6,5 miljoner kronor.
Förutom reseverationerna av Hansson och Saldén Enerus har av kommitténs sex ledamöter två ledamöter och sex sakkunniga och experter har avgett särskilda yttanden. Reservationerna och yttrandena är välmotiverade och omfattande och sträcker sig över hela 45 textsidor. Bortsett från lagtext och diverse bakgrundsmaterial omfattar betänkandet i övrigt ca 250 sidor.
Ett sådant förslag bör inte genomföras. Särskilt som det finns bättre sätt.
Egendomligt nog har varken SvD eller DN kommenterat förslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar