MERA OM BESKATTNING AV BOSTADSRÄTTER

Skatteverkets ställningstagande om beskattning vid förändring av bostadsrättsupplåtelse som jag skrev om här har vållat berättigad uppståndelse. Enligt SvD den 10 mars visar Magdalena Andersson förståelse för den oro berörda bostadsrättshavare kan känna, men enligt tidningen har Skatteverket kompletterat sin tolkning av lagstiftningen och gjort ett förtydligande. "Skatteverket kompletterar det rättsliga ställningstagandet och förtydligar att det inte kommer att jobba med ärenden som har ägt rum eller kommer att äga rum före 1 januari 2018. De som redan har gjort förändringen kan pusta ut", säger finansministern till SvD.

Detta föranleder åtminstone två funderingar.

För det första. Har finansministern lagt sig i Skatteverkets myndighetsutövning. Ministerstyre är inte tillåtet i Sverige. Enligt 12 kap. 2 § regeringsformen (RF) får

ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.

För det andra. Ska inte lika fall dömas lika? Om gällande rätt är den som Skatteverket hävdar, varför ska de slippa betala skatt som redan hunnit göra det som verket hävdar enligt lag ska utlösa beskattning? Enligt 1 kap 9 § RF ska              

domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Enligt artikeln i SvD ska några privatpersoner har redan begärt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden. Antag att Skatterättsnämnden eller Högsta förvaltningsdomstolen efter ett överklagande går på Skatteverkets linje. Vad ska då gälla?  Någon rättslig grund för att inte tillämpa gällande rätt föreligger inte. Kan de berörda då åberopa finansministerns tröstande besked eller Skatteverkets hemsnickrade amnesti? För övrigt har, såvitt jag kan se, Skatteverket ännu inte kompletterat sitt ställningstagande med amnestilöftet.

BESKATTNING AV BOSTADSRÄTTSANDELAR

Tidningarna skriver just nu mycket om att Skatteverket har skrämt upp alla bostadsrättsandelshavare med skatteanspråk vid förändringar i bostadsrättsavtalet. Skatteverkets rättsanalys redovisas på dess hemsida. Argumentationen synes i princip invändningsfri, men om lagstiftaren haft fantasi nog skulle han nog åtminstone i ett förarbetsuttalande antytt att reglerna inte avsåg förändringar inom en och samma förening eller annan lämplig begränsning. Privatekonomiskt och bostadspolitiskt är tillämpningen en katastrof och statsfinansiellt en struntfråga.

En bostadsrättsandel är förvisso ett slags värdepapper som kan överlåtas, men den representerar framför allt medlemskapet i en förening och den därmed hörande rätten att bebo en av föreningens lägenheter. Den praxis som Skatteverket stöder sig på är en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen från 2003. Målet är ett s.k. notismål, RÅ 2003 not. 107. Fallet gällde omvandling av villkoren i ett optionsavtal. Ett optionsavtal är i princip ett avtal om vadslagning om värdeutvecklingen på någonting inom viss tid. Någon annan substans innehåller inte ett optionsavtal. Varje förändring i avtalet har därför samma innebörd som avslut av ett gammalt och ingående av ett nytt avtal. Till skillnad mot ett optionsavtal är en bostadsrättsandel förenat med betydande materiella värden vid sidan av rätten till medlemskap, nämligen tillgång till bostadsutrymme. Rätten till bostadsutrymme är i själva verket huvudsaken, och den rättsliga konstruktionen med en andel i en förening som äger huset är bara ett sätt att formalisera denna rätt. Medan varje ändring av optionsavtalet fundamentalt ändrar förutsättningarna för relationerna mellan parterna, är byten av bostadsytor eller tillägg av parkeringsytor m.m. närmast praktiska förändringar av den rätt som bostadsrättsandelen representerar.

Skatteverket åberopar ytterligare tre rättsfall (RÅ 1997 ref. 81, RÅ 2000 ref. 44, och RÅ 2005 ref.76) till stöd för sitt ställningstagande. Fallen avser omvandling av aktier som innebär att de ges rätt till ökad eller minskad utdelning.

Skatteverket kan ha rätt i sin uppfattning, men det kan bara slås fast genom en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen. Det som förekommer i bostadsrättsföreningarna kan dock knappast ses som ett sådant missbruk av bostadsrättsinstitutet att det är viktigt att Skatteverket i oträngt mål ser till att (möjligen) gällande lag efterlevs. Förr eller senare (när försäljning sker) kommer skattskyldigheten att infinna sig, men då har bostadsrättshavaren också fått pengar att betala skatten med. Skatteverket har betydligt viktigare uppgifter. Det är närmast en form av juristeri att vilja driva en jämförelse med optionsavtal. Under mellantiden kommer hundratals eller kanske tusentals bostadsrättsägare att sväva i ovisshet om huruvida en avsevärd skattebörda hotar dem.

Varför kan inte Skatteverket nöja sig med att iakttaga vad som sker på marknaden och meddela finansdepartementet, så att frågan prövas politiskt? Jag tror att de flesta riksdagsledamöter av alla kulörer är beredda att - om så vore nödvändigt - förtydliga lagstiftningen, så att justeringar och tillägg av ytor i en bostadsrättsfastighet inte ska utlösa beskattning. Vem tjänar på det i dessa tider när alla skriker efter nya bostadsutrymmen?

Peter Melz och Roger Persson Österman, professorer i finansrätt vid Stockholms universitet, kritiserar Skatteverkets agerande i SvD i en artikel den 24 februari.

Fortsättning följer.

RÄNTEAVDRAG IGEN

Gabriel Wikström, förbundsordförande SSU, vill i en debattartikel i SvD den 8 september se över avdragsrätten för räntor på bostadslån. Det kan säkert behövas. Han säger bl.a att avdragsrätten

infördes i en tid när den ekonomiska politiken  såg annorlunda ut och Sverige hade en hög fastighetsbeskattning. Eftersom fastighetsskatten i dag har ersatts av en fastighetsavgift med annan utformning finns det inte heller samma behov av ränteavdrag, i alla fall inte av den storlek som i dag.

 

Samma påstående tillskrevs Cecilia Hermansson i en artikel i SvD den 23 augusti och var inte korrekt då heller. Ränteavdraget kom till av systematiska skäl.  Beskattar man kapitalavkastning, så måste man ge avdrag för räntekostnader. Redan i 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt medgavs i 10 § avdrag för "ränta å gäld". Någon begränsning fanns inte - inte heller infördes någon sådan när lagtstiftningen moderniserades genom 1928 års kommunalskattelag.

 

Påståendet att avdragsrätten skulle ha berott på fastighetsbeskattningen saknas det grund för. Men det stod klart för lagstiftaren redan 1910 att även bostadskapitalet hade en avkastning, och att den borde beskattas eftersom all kapitalavkastning beskattades.  Beskattningen var dock ineffektiv. Så ineffektiv att särskild schablonbeskattning måste införas år 1955. Då skulle 2,5 procent av taxeringvärdet för en- och tvåfamiljsfastigheter tas upp som inkomst och från den inkomsten fick avdrag göras för räntor och tomträttsavgäld - men inga andra kostnader. Inkomstberäkningen var dock så beskedlig att underskott regelmässigt uppkom. När taxeringsvärdena successivt höjdes, sänktes procentalet för schablonbeskattningen.

 

Nej, avdragsrätten följde av den principiella uppfattningen att räntor är en beskattningsbas. Inkomsträntor skulle beskattas. Då måste räntekostnader vara avdragsgilla. Annars uppkommer en skattebas utan ekonomiskt underlag - både på samhällsnivå och på det individuella planet. Dessutom fanns det knappast några konsumtionskrediter på den tiden, så skattelindringen på grund av avdragsrätten på räntan saknade i praktiken motsvarighet av någon belastning genom beskattning av avkastningen av nyttiggörandet av lånen.

Sen skriver GW

Förutom att det generösa ränteavdraget leder till ökad skuldsättning bidrar det också till en bostadsmarknad där nyproduktion av hyresrätter blir allt mer sällsynt. Eftersom ränteavdrag endast kan tillämpas av privatpersoner innebär det i praktiken att de som bor i hyresrätt får subventionera bostadsrätter och egna hem. Ränteavdraget förstärker på så sätt den skattemässiga obalans som existerar mellan olika upplåtelseformer och bidrar till en snedvriden bostadsmarknad. Det höga ränteavdraget leder dessutom till att många av dem som kanske egentligen skulle föredra en hyresrätt i stället köper en bostadsrätt och därmed tvingas belåna sig.

 

Ränteavdrag kan inte alls göras endast av privatpersoner. Alla skattskyldiga beskattas för räntor och andra kapitalinkomster och får därför avdrag för sina kapitalkostnader. Och varför skulle just den omständigheten ha inneburit att hyresrättsinnehavare subventionerar bostadsägare?  Och varför skulle avdragsrätten subventioneras av just hyresrättsboende?  De hyresrättsboende har ju inte skuldsatt sig för sin bostadsanskaffning. Om det föreligger en subventionering är det därför att bostadsägaren inte beskattas för bostadens avkastningsvärde, medan han får avdrag för finansieringen av motsvarande kaptial.

GW skriver också 

Avdragsnivån är exceptionellt hög i jämförelse med andra europeiska länder, där det genomsnittliga ränteavdraget är 17 procent. 

Om avdragsnivån är hög i jämförelse med andra europeiska länder beror det på att kapitalskattesatsen i Sverige,  30 procent,  är ovanligt hög. Och det går inte att ha en skattesats på kapitalinkomster och en annan - lägre - på kapitalutgifter.

Men det är onekligen, som GW skriver, dags att ifrågasätta rätten att dra av räntorna.

Eftersom varje ränteintäkt har sin motsvarighet i en räntekostnad borde räntebetalningar kunna exkluderas ur skattesystemet. Och eftersom en stor del av ränteinkomsterna tillfaller skattefria subjekt och utländska skattesubjekt, skulle en sådan reform leda till högre skatteintäkter för staten. En sådan reform skapar dock oöverstigliga tekniska problem inom företags-/bolagssektorn. Men även det problemet är möjligt att lösa.  Avskaffa bolagsbeskattningen.  Den är, enligt Anders Borg, den farligaste skatten för investeringar och tillväxt. Den är dessutom extremt komplicerad, rättsosäker och av systematiska skäl helt onödig. I det långa loppet ger den inte ens några skatteintäkter!

Nu, när räntorna är extremt låga och behovet av stimulans av näringslivet är stort och den svenska kronan är besvärande stark, är rätt till för en sådan reform.

 

 

BESKATTNING AV AVYTTRING AV BOSTAD

Regeringen har gett Skatteverket i uppdrag att se över reglerna för beräkning av kapitalvinst och kapitalförlust vid avyttring av privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter.

Regeringen ger även Skatteverket i uppdprag att undersöka möjligheterna att ytterligare förbättra Skatteverkets service till de skattskyldiga som ska redovisa avyttring av nämnda privatbostäder.

Skatteverket ska redovisa uppdraget senast den 15 december 2012.

USA HAKAR PÅ?

Obama vill sänka bolagsskatten i USA, skriver SvD den 22 februari. I dag kommer finansminister Timothy Geithner att presentera huvuddragen i den skattereform som presidenten har valt att bygga en stor del av sin återvalskampanj på.

Bolagsskatten i USA är idag 35 procent och därmed en av de högsta i världen. Lagstiftningen är dock försedd med massor av regler för att stimulera olika branscher och verksamheter, varför många företag har en effektiv skatt på enstaka procent. Så för många företag kan det bli höjd skatt, eftersom sänkningen av skattesatsen förutsätter att specialreglerna avskaffas.

We are going to propose a broad reform that will lower the rates and broaden the base and eliminate and wipe out a very substantial fraction -- dozens and dozens and dozens of special tax preferences for businesses

sade Geithner vid en Senate Finance Committee hearing nyligen.

Näringslivet är därför motståndare till förslaget!!!

Emellertid är även repubikanska presidentkanditater för kraftiga sänkningar av bolagsskattesatsen. Mitt Romney förespråkar en företagsskatt på 25 procent, medan Newt Gingrich vill kapa den till 12,5 procent. Rick Santorum vill slopa den helt för tillverkningsindustrin. Ron Paul vill ha 15 procent i skatt. Allt enligt SvD.

Det är bara att hoppas att förnuftet segrar. Men det är synd att Sverige kommit på efterkälken. Den svenska bolagsskattesatsen, 26,3 procent, ligger numera högt över den genomsnittliga skattesatsen inom EU. Även om skattesatsen sänks i Sverige i takt med den allmänna sänkningen, har Sverige därför ingen fördel. Det har bara det land som går först.

Avskaffa bolagsskatten, denna den farligaste skatten för investeringar och tillväxt, enligt Anders Borg.

DN
NYT
NYT
The Economist
The Atlantic
tax.com

SKATTESMÄLL FÖR BOSTADSRÄTTER?

Dagens Industri hade den 14 mars en artikel om en befarad skattesmäll för bostadsrättsföreningar, om inte lagstiftningen ändras före den 31 december 2011. Vid årsskiftet 2011/2012 ska, enligt artikeln, tillfälliga lättnadsregler löpa ut, och regeringen har inga besked om vare sig ny lösning eller en någon eventuell förlängning av lättnaderna.

Den 23 mars kom besked från finansdepartementet att skattelättnaderna förlängs ytterligare några år för att ge mer tid att utreda frågan.

OSTROM ÖVERTOLKAD

Linda Magnusson, vd för O2Vindel, försöker i en debattartikel i DI den 15 oktober ta hjälp av årets "nobelpristagare" i ekonomi, Elinor Ostrom, i sin argumentation för vindkraft. Det är att något övertolka Ostroms forskningsresultat om näringsverksamhet på "allmänningar". Bara för att hon visar "hur samägande kan konkurrera med såväl storföretagande som statligt ägande", är det knappast självklart att utbygnaden av vindkraft vare sig är ekonomiskt försvarbar eller med fördel ska göras i kooperativ form - eller för den delen i "allmänningsform". Det kan vara så, men hittills kräver vindkraften kraftigt statligt ekonomiskt stöd.

Det ligger något sympatiskt i att utnyttja vindkraften, så man kan hoppas på att den kan utnyttjas bättre.

Nu är det nog egentligen inte en diskussion om Elinor Ostroms forskningsresultat som Magnusson avser att ta upp med sin artikel. Utan att åter ta upp att skattelagstiftningen skulle missgynna andelsägd vindkraft. Orsaken är, påstår hon, "en omtolkning av skattelagstiftningen, en ny uttagsskatt".

Nej, Linda Magnusson, som jag skrivit flera gånger tidigare är det inte alls så. Den andelsägda vindkraften (vindkraftsproduktion bedriven i ekonomisk förening) är inte alls skatteässigt missgynnad jämfört med annan produktion. Ekonomiska föreningar har tvärtom aningen fördelaktigare skatteregler än aktiebolag, genom att dubbelbeskattningen (dvs att vinsten beskattas dels i företaget, dels hos andels-/aktieägarna) är något mer omfattande för verksamhet i aktiebolag än i ekonomiska föreningar. Däremot har en särskild form av ekonomisk förening, nämligen bostadsrättsföreningar, en mer fördelaktig beskattning än andra slags ekonomiska föreningar. Men det beror på att en bostadsrättsförening typiskt sett inte bedriver någon egentlig näringsverksamhet utan närmast är en förvaltningsform för privat bostadskonsumtion. Naturligtvis ligger också - och kanske framför allt - bostadspolitiska skäl bakom, liksom att det är en massföreteelse som för sin funktion kräver enkla och schabloniserade regler. Därför gäller de förmånligare reglerna endast för sk. äkta bostadsrättsföreningar, dvs föreningar vilkas fastigheter bebos av medlemmarna. Kommersiellt drivna föreningar, eller sådana som hyr ut en mer begränsad del av fastigheten för bostadsändamål till medlemmarna, beskattas som vanliga ekonomska föreningar

Det är ingen omtolkning, än mindre någon "ny uttagsskatt", som drabbat vindkraftskooperativen. Reglerna gäller för alla företag. Sen kan man kritisera beskattningen av företagsvinster, och det är något jag gärna instämmer i.

VINDKRAFT OCH SKATT

Jag skrev häromdagen en bloggpost om detta ämne för att visa hur missförstådda de åberopade skattereglerna är. Dagens debattartikel i SvD av JOHAN ÖHNELL, vd Telge Energi, och PETER WIGERT, vd Telge Kraft, föranleder detta förnyade klarläggande.

Låt mig först framhålla att jag i hög grad tilltalas av tanken att använda vindkraften som energikälla. Jag hoppas verkligen att tekniken utvecklas så att den blir effektiv. Det är möjligt att det kan vara angeläget att subventionera dess utveckling och användning under ett inledande skede, även om jag är generellt tvivlar på ekonomiska bidrag till verksamheter som inte bär sig av egen kraft.

En sådan subventionering skulle kunna vara befrielse från inkomstskatt. Det är en sådan som Öhnell och Wigert argumenterar för, men de påstår att verksamheten inte ska belastas med en straffbeskattning. En tio år gammal skatteregel om uttagsbeskattning av kooperativ tillåts försvåra ökad konkurrens på elmarknaden och sätter käppar i hjulet för nyinvesteringar i förnyelsebar energi, skriver de.

Men det är inte så att vindkraftskooperativ (vindkraftsverksamhet som bedrivs av en ekonomisk förening) straffbeskattas. Beskattningen är lindrigare än för motsvarande verksamhet i aktiebolag. Genom att bostadsrättsföreningar har vissa skattelättnader är sådana föreningar i regel något lindrigare beskattade än andra ekonomiska föreningar.

Regeln om uttagsbeskattning är mycket äldre än 10 år. Den fanns med som princip redan i Kommunalskattelagens ursprungliga lydelse 1928. Reglerna preciserades i samband med 1990 års skattereform. Då infördes också bestämmelser enligt vilka uttagsbeskattning inte
skulle ske om det fanns särskilda skäl. (Regeln tog sikte på företagsinterna omstruktureringar) Syftet med regeln var att kodifiera tidigare gällande undantag i praxis. År 1998 infördes en ny lag om beskattningen vid överlåtelse av tillgångar till underpris (prop.1998/99:15), vilken sedermera inarbetades i nu gällande lag. Därmed förtydligades ytterligare i vilka fall uttagsbeskattning inte skulle ske.

Den hänvisning Ö och W gör till uttagsbeskattning av kooperativ avser en viss skärpning av beskattningen av ekonomiska föreningar så till vida, att sådana inte får avdrag för lämnad utdelning till medlemmarna (delägarna) i alla fall. Ekonomiska föreningar är därvidlag ändå favoriserade i förhållande till aktiebolag, som inte får avdrag alls för lämnad utdelning. Lagskärpningen hade ingenting med vare sig vindkraftskooperativ eller uttagsbeskattning att göra.

Ö och W jämför med reglerna för bostadsrättsföreningar. Skatteverket har inga synpunkter på att en ägare till en bostadsrätt betalar en lägre hyra än den som bor i en hyreslägenhet, säger de. Nej, det har verket naturligtvis inte, eftersom lagen säger att uttagsbeskattning inte ska ske av bostadsrättsföreningar. Det kan man möjligen som medborgare ha synpunkter på, men det är en fråga för politikerna. En uppenbart motiv är emellertid att bostadsrättsboende är en massföreteelse, vilket av praktiska skäl kräver specialreglering. Men framför allt är det fråga om en verksamhet som typiskt sett inte är kommersiell. Specialreglerna gäller endast sk. "äkta bostadsrättsförengar", dvs bostadsrättsföreningar vilkas verksamhet "till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen". I annat fall gäller samma regler som för kommersiellt verksamma företag - dock att en "oäkta bostadsrättsförening" (i egenskap av att vara ekonomisk förening och inte aktiebolag) får avdrag för lämnad utdelning.

Ö och W framhåller att "en del av räntekostnaden bär ju bostadsrättsägaren direkt. På samma sätt har den som äger en andel i ett vindkraftskooperativ satsat sina egna pengar i kooperativet". En självklarhet. Jag kan inte se att det är ett argument i sammanhanget.

Jag håller gärna med om att skatteregler (och andra regler) inte ska missgynna viss verksamhet. Om det finns goda skäl ska reglerna i vissa fall kanske rent av gynna viss verksamhet. Vindkraftkooperativ är inte missgynnade av skattereglerna.

BESKATTNING AV PRODUKTION ÄR DESTRUKTIV

Det pågår en diskussion om skattereglernas negativa påverkan på möjligheterna att utnyttja vindkraft som energikälla. De senaste årens expansion av vindkraftskooperativ riskerar att stoppas på grund av skattereglerna. I dagens SvD finns en artikel i frågan. Reglerna framställs där i komprimerad form och på ett sådant sätt, att de verkar tillyxade för att motverka just vindkraftsföretag. Så är det inte. Här ett försök till klarläggande.

Till en början bör det framhållas att all företagsverksamhet (även elproduktion med vindsnurror) beskattas och att all beskattning som träffar företagsvinst är destruktiv.

När företagsverksamhet bedrivs i aktiebolagsform eller som enskild firma (eller handelsbolag) finns inga begränsningar för beskattningen: hela vinsten beskattas. Med vissa undantag beräknas den skattepliktiga vinsten enligt företagets bokslut och i enlighet med företagsekonomiska principer.

Aktiebolagens ägare beskattas dessutom för den vinst som - efter bolagsskatt - delas ut. Det är detta som brukar kallas dubbelbeskattning.

Ekonomiska föreningar har av tradition givits en något mer favoriserad behandling. Vinsten beräknas i och för sig på samma sätt som för aktiebolag, men utdelning som föreningen lämnar i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till föreningsmedlemmens köp från eller försäljningar till föreningen är avdragsgill (39 kap. 22 § inkomstskattelagen, IL). Mottagen utdelning är i sådana fall skattefri för medlemmen till den del den innebär att hans levnadskostnader minskar (42 kap. 14 § IL). Ett typisk fall är återbäring från Konsum/COOP. (En utdelning från en lantbruksförening till en bonde är däremot normalt skattepliktig, eftersom återbäringen är en inkomst i hans lantbruksföretag.) Detta innebär att en ekonomisk förening kan eliminera hela sin vinst genom utdelning (återbäring) till medlemmarna och att dessa kan ta emot utdelningen utan beskattning.

Sistnämnda möjlighet har inskränkts fr.o.m. 1998 (prop. 1996/97:163). Då infördes den regel som numera finns i 39 kap. 22 § andra stycket IL, enligt vilken utdelning får "dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerat med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen". Därmed kan inte alltid hela vinsten elimineras genom utdelning.

Det finns ett annat sätt genom vilket vinsten kan elimineras i ett företag - försäljning kan ske till underpris till delägare. Det är naturligtvis inte avsett. Lagen förutsätter att normala marknadspriser tillämpas i företagens affärer. Därför ska i princip (det finns undantatg) s.k. uttagsbeskattning ske, om företaget överlåter en tillgång mot ersättning som understiger marknadsvärdet, varvid vinsten räknas upp med differensen (23 kap. 7 § IL). Om uttaget avser en tjänsteprestation ska uttagsbeskattning ske bara om "värdet av tjänsten är mer än ringa" (23 kap. 4 §). Ordet "ringa" i SvDs artikel, längst ner på sidan, syftar troligen på denna bestämmelse, men man förstår av journalistens sätt att skriva, att hon inte förstått vad hon skriver om.

Det som nu vållar så mycket upprördhet bland vindsnurreentusiaster är Skatteverkets ställningstagande i frågan. Det har påståtts att Skatteverket infört nya regler eller ändrat sin praxis mm. Så är det inte. Skatteverket har endast gjort en analys av gällande regler. Analys är kanske ett väl anspråksfullt ord; det är bara att läsa innantill i lagen eller tillämpa principer som har gällt sedan urminnes tider. Vad som hände 1998 var bara att det inte blev möjligt att helt eliminera beskattningsunderlaget i en ekonomisk förening. Avdraget för utdelning kan numera inte bli så stort att det alltid kan eliminera hela resultatet i en förening med gott ekonomiskt resultat. Och observera att föreningsmedlemmen inte behöver betala skatt på utdelningen om den inte ingår i någon skattepliktig verksamhet. Om medlemmen är en privatperson som är medlem för att få billig elkraft till sitt hushåll, är utdelningen skattefri. (I aktiebolagsfallet får varken aktiebolaget avdrag eller aktieägaren skattefrihet för utdelningen.)

Riktigt fiffigt vore det om föreningen kunde producera mer kraft än medlemmarna förbrukar och sälja överskottskraften på marknaden. Då skulle det kanske bli vinst för föreningen även om den sålde el gratis eller starkt rabatterat till medlemmarna. Kunde då föreningen dra av utdelningen och medlemmarna få full skattefrihet för utdelningen, skulle föreningens kommersiella verksamhet helt undgå beskattning. Nu går det inte att göra så - i vart fall är det inte meningen.

Det ska tilläggas att det - liksom i SvD-artikeln - ofta görs jämförelser med reglerna för bostadsrättsföreningar. Sådana beskattas inte för sina inkomster. Inte heller beskattas medlemmarna för värdet av bostaden. Men det beror på att lagstiftaren har specialreglerat bostadsrättsföretagens och medlemmarnas beskattning. Det har en bostadspolitisk motivering. Det är dessutom fråga om en massföreteelse, vilket av praktiska skäl kräver specialreglering. Men framför allt är det fråga om en verksamhet som typiskt sett inte är kommersiell. Specialreglerna gäller endast om bostadsrättsföreningens verksamhet "till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen". I annat fall gäller samma regler som för kommersiellt verksamma företag.

Jag kan förstå vindkraftsentusiasternas irritation, men det gör jag framför allt för att jag anser att bolagsbeskattningen är en intellektuellt, juridiskt, ekonomiskt och praktiskt missfoster. Den borde avskaffas.