torsdag 30 september 2010

I PRINCIP

I december 2006 skickade jag nedanstående inlägg till språkspalten i SvD om det bakvända bruket av uttrycket ”i princip” med anledning av en artikel i deras Näringlivsdel. Någon reaktion fick jag inte. Till min stora glädje har nu Mats Wiklund i det senaste numret av Axess (nr 7 2010) också uppmärksammat detta missbruk.

Det är kanske inte så ovanligt att ord och uttryck byter betydelse. Men att ett uttryck – och det på ganska kort tid – antar en diametralt motsatt betydelse måste vara ovanligt. Ett sådan fall är ”i princip”. I princip är dessutom ett i princip extremt prinicpiellt uttryck: Det betyder i grunden precis vad det uttrycker. Det kan finnas variationer av en företeelse, men skalas dessa bort finns en kärna (principen) kvar. Jag tror knappast man kan finna uttrycket ”i princip” i lagtext, eftersom denna ju uttrycker vad som skall gälla ”i princip”. I lagtext anavänder man uttryck som ”så gott som uteslutande” när man menar något som inte gäller i princip men som ligger bra nära.

På senare (nu kanske 20 – 25 år) tid har ”i princip” kommit att användas i betydelsen ”vanligtvis” eller ”i praktiken” eller kanske som ett rent utfyllnadsord, dvs raka motsatsen till ”i princip”. Jag vill minnas att Povel Ramel raljerade med det i ett rap-nummer. Något i stil med: ”alltså i princip alltså alltså i princip”. Det senaste drastiska uttrycket för detta finner jag i SvD den 11 december på sid 8 av Näringslivsdelen. Där står det – i fetstil dessutom: ”Man skulle alltså kunna sälja i princip hela försäkringen och bara behålla en krona över årsskiftet och undgå skatten”. Säljer man ut i princip hela försäkringen kan man enligt min mening inte ha en krona kvar. Eller?


Under årens lopp har jag iakttagit slitstyrkan i missbruket av ”i princip” och förvånats att ingen reagerat. Mats Wiklunds förklaring förefaller rimlig: det handlar om en önskan att framstå som auktoritativ.


Här ett exempel från sportjournalistiken (9 september 2010):
Förutom att Zlatan Ibrahimovic gör debut för Milan borta mot Cesena så tycker jag att den matchen är intressant av ytterligare en orsak. Cesena gör nämligen - i princip - aldrig mål mot Milan (min kursivering). På de fem senaste mötena lagen emellan har Cesena inte gjort ett enda mål, och på de åtta senaste mötena har de bara gjort ett mål framåt. Dessutom har Milan fem raka segrar mot Cesena.

Laget har väl i all sin dar inte bestämt sig för att aldrig göra mål mot Milan. Dessutom har laget faktiskt gjort ett mål.


Ytterligare ett exempel är följande där en DN-kolumn den 11 oktober citerar Aftonbladet.
Under den gångna mandatperioden lade Socialdemokraterna ”oerhörda resurser på vad man vill signalera, hur man ska kommunicera och vilka utspel man ska göra. Samt i princip inga resurser alls på att formulera politik”, för att citera gårdagens ledare i Aftonbladet.

Nog misslyckades de i valet, men att det berott på att de prinicpiellt tagit avstånd från att lägga resurser på att formulera politik är väl att ta i.

Det Ramelstycke jag syftade på var ett nummer ur revyn Pow Show där Povel Ramel tillsammans med Wenche Myhre fullkomligt ekvilibristiskt framför numret ”Jag diggar dig”. Inte bara framförfandet är ekvilibristiskt. Povel Ramels enastående språkkänsla fångar på kornet 1970-talets jargong och – inte minst – missbruket eller överutnyttjandet av vissa standarduttryck. Den fras där ”i princip” förekommer innehåller även modeorden/-uttrycken ”alltså, liksom, i pricip, om jag säger”. Suveränt.

Tyvärr kan jag inte hitta någon inspelning på youtube, men jag har skivan. Texten finns t.ex. på http://frkf.se/blog/jag-diggar-dig/.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar