torsdag 9 september 2010
RUTAVDRAGETS FINANSIERING
Konjunkturinstitutet vidhåller sitt antagande i samband med att RUT-avdraget skulle införas, att det inte kostar staten något. Det är inte så förvånande. Detsamma gäller nog också för ROT-avdraget, även om byggbranschen inte varit lika mörklagd som (bostads-)städbranschen.
Tidigare var det ju så att om man ville ha kvitto kostade det dubbelt så mycket som utan kvitto. Så sent som idag blev jag tillfrågad av en hantverkare som åkte runt i villaområdet och gjorde vissa installationer, om jag ville att han skulle göra det på mitt hus också. "Om jag får pengarna direkt i handen så blir det halva priset." Bara momsen är ju 20 procent av fullt pris, dvs 40 procent av prisreduktionen, och ändå ingick det en del materialkostnader som inte skulle berättiga till ROT/RUT-avdrag.
Med ROT/RUT kan hantverkarna fakturera fullt pris men ändå ta ut bara hälften av kunden. Skatteverket betalar resten (även momsen på resten). Bruttobeloppet ingår sedan i företagets bokföring och skattas av i sinom tid och momsen återgår till Skatteverket.
Netto har det egentligen inte hänt något. Den skatt staten tidigare inte fått, får den nu, men betalar i förtid ut den till företaget.
Däremot har verksamheten dragits fram i ljuset, med allt vad det innebär för moral och konkurrenslikställighet.
Risken är att om RUT-avdraget avskaffas kommer företagen att fortsätta att ta betalt på den nivå som allmänheten nu vant sig vid, men ändå underlåta att redovisa inkomsten. Då förlorar vi både som kunder och samhällsmedlemmar på återinförd dålig skattemoral.
Trots att det strider mot principerna att beskattningen ska träffa inkomsten/konsumtionen och inte inkomst minus viss konsumtion är det troligen i ett högskattesamhälle omöjligt att inte på något sätt skattekompensera för privata levnadskostnader för bostaden. Dels utgör själva kostnadsbasen en stor del av levnadskostnaderna, dels avser kostnaderna arbetsinsatser som inte kan stordriftsrationaliseras och därför i en högutvecklad ekonomi med nödvändighet blir mycket dyra (i relation till allt annat) per tidsenhet. (Jfr. kostnaderna för högindustrialiserad produktion av nya bostäder. Högmekaniserad städning kan knappast bli aktuellt för vanliga bostadslägenheter.) Bostadskapitalet skulle vanvårdas därför att bostadsägarna drar sig för kostnaderna och skjuter på nödvändigt underhåll eller utför arbetet själva i vanföreställningen att det då blir billigare. De flesta hemmafixare vet att det var knepigare än man tänkt sig (och mycket svårare än det såg ut i Timell-programmet i TV) och tog längre tid än man räknat med, eftersom man måste göra om för att man gjort en del misstag här och var - och ändå blev det inte riktig så som det skulle. Efteråt vet man precis hur man skulle ha gjort, men då är det så dags. Värdet av den kunskapen (som möjligen skulle kunna läggas i som positiv komponent i kalkylen) är dock lågt, eftersom det troligen tar 15 år innan man behöver reparera och underhålla det man just åstadkommit. Och då behövs förmodligen en ny teknik - eller så har man blivit för gammal för att orka göra jobbet en gång till.
Så RUT-avdraget behövs nog.
Tidigare var det ju så att om man ville ha kvitto kostade det dubbelt så mycket som utan kvitto. Så sent som idag blev jag tillfrågad av en hantverkare som åkte runt i villaområdet och gjorde vissa installationer, om jag ville att han skulle göra det på mitt hus också. "Om jag får pengarna direkt i handen så blir det halva priset." Bara momsen är ju 20 procent av fullt pris, dvs 40 procent av prisreduktionen, och ändå ingick det en del materialkostnader som inte skulle berättiga till ROT/RUT-avdrag.
Med ROT/RUT kan hantverkarna fakturera fullt pris men ändå ta ut bara hälften av kunden. Skatteverket betalar resten (även momsen på resten). Bruttobeloppet ingår sedan i företagets bokföring och skattas av i sinom tid och momsen återgår till Skatteverket.
Netto har det egentligen inte hänt något. Den skatt staten tidigare inte fått, får den nu, men betalar i förtid ut den till företaget.
Däremot har verksamheten dragits fram i ljuset, med allt vad det innebär för moral och konkurrenslikställighet.
Risken är att om RUT-avdraget avskaffas kommer företagen att fortsätta att ta betalt på den nivå som allmänheten nu vant sig vid, men ändå underlåta att redovisa inkomsten. Då förlorar vi både som kunder och samhällsmedlemmar på återinförd dålig skattemoral.
Trots att det strider mot principerna att beskattningen ska träffa inkomsten/konsumtionen och inte inkomst minus viss konsumtion är det troligen i ett högskattesamhälle omöjligt att inte på något sätt skattekompensera för privata levnadskostnader för bostaden. Dels utgör själva kostnadsbasen en stor del av levnadskostnaderna, dels avser kostnaderna arbetsinsatser som inte kan stordriftsrationaliseras och därför i en högutvecklad ekonomi med nödvändighet blir mycket dyra (i relation till allt annat) per tidsenhet. (Jfr. kostnaderna för högindustrialiserad produktion av nya bostäder. Högmekaniserad städning kan knappast bli aktuellt för vanliga bostadslägenheter.) Bostadskapitalet skulle vanvårdas därför att bostadsägarna drar sig för kostnaderna och skjuter på nödvändigt underhåll eller utför arbetet själva i vanföreställningen att det då blir billigare. De flesta hemmafixare vet att det var knepigare än man tänkt sig (och mycket svårare än det såg ut i Timell-programmet i TV) och tog längre tid än man räknat med, eftersom man måste göra om för att man gjort en del misstag här och var - och ändå blev det inte riktig så som det skulle. Efteråt vet man precis hur man skulle ha gjort, men då är det så dags. Värdet av den kunskapen (som möjligen skulle kunna läggas i som positiv komponent i kalkylen) är dock lågt, eftersom det troligen tar 15 år innan man behöver reparera och underhålla det man just åstadkommit. Och då behövs förmodligen en ny teknik - eller så har man blivit för gammal för att orka göra jobbet en gång till.
Så RUT-avdraget behövs nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar