SKATTESYSTEMET - ETT LAPPVERK

Två tidigare finansministrar (S) och nio andra experter presenterade den 22 januari debattboken  En skattereform för 2000-talet där de kräver en ny stor skattereform. Presentationen skedde vid ett seminarium på IVA. Jag var inte där och jag har (ännu) inte läst boken.

Av referat i tidningar och en debattartikel i DN framgår innehållet i stora drag.

1 Minska skillnaderna i skatt mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital. Skillnaderna i skattenivå mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital skapar osunda drivkrafter för skatteplanering och bör därför minska väsentligt. Det bör i ett första steg ske genom att den extra statsskatten på de allra högsta inkomsterna, värnskatten, avskaffas. Ett annat starkt skäl för att ta bort värnskatten är att den förmodligen har stora negativa effekter på arbetsutbudet och drivkrafterna för utbildning, liksom på möjligheterna att konkurrera internationellt om nyckelpersoner. Det är också tveksamt om den ger några ökade skatteinkomster. I den mån en skattereform av fördelningspolitiska skäl kompletteras med åtgärder på transfereringssidan bör dessa inte innebära ökade marginaleffekter.
2 Gör momsen enhetlig. Skattebasen för momsen breddades betydligt vid den förra skattereformen. Den behöver inte nödvändigtvis breddas ytterligare. Men en enhetlig momsnivå bör åter införas. Eftersom det inte utgår någon moms på finansiella tjänster, bör det övervägas om inte finanssektorn kan beskattas hårdare på andra sätt.
3 Inför en effektiv fastighetsbeskattning. Ett bra skattesystem bör innehålla en effektiv fastighetsbeskattning, eftersom sådana skatter har mindre skadeverkningar än de flesta andra. Den exakta utformningen – liksom alternativet att begränsa ränteavdragen – kan diskuteras, men det är orimligt att som i dag låta skattesystemet styra både investeringar och konsumtion i rikting mot eget boende.
4 Sänk skatterna för investeringar i nystartade företag. Företags- och bolagsbeskattningen är en annan del som bör ingå i en reform. På kapitalinkomstsidan finns skattesatser som med rimliga antaganden kan hamna från nedåt tio procent (till exempel investeringssparkonton) upp till 57 procent (de som äger under fyra procent i så kallade 3:12-bolag). De flesta nystartade företag, som huvudsakligen måste finansieras med eget kapital, missgynnas av att räntor är avdragsgilla medan eget kapital dubbelbeskattas. Därför bör skatteneutralitet mellan eget och lånat kapital eftersträvas. Någon form av schablonavdrag för finansieringskostnader, som blir oberoende av hur mycket lån man har i företaget, skulle exempelvis kunna införas.
Att aktivt finansiellt engagemang beskattas mycket hårdare än passivt sparande är också problematiskt. Om en person köper en noterad obligation till sex procents ränta blir skatten på ett investeringssparkonto i dag cirka tio procent. Om samma person i stället lånar ut motsvarande belopp till en närståendes företag blir skatten 30 procent.
5 Informera tydligare om skatterna.

Förslagen har framförts många gånger och verkar ekonomiskt och tekniskt närmast självklara och kräver - med enstaka undantag - ingen kommentar.

P2  Momsen. 
Skulle kunna förenklas dramatiskt om moms avskaffades mellan momspliktiga subjekt. För närvarande betalas ca 1 600 miljarder kr om året in till Skatteverket som omedelbart betalar ut 1 300 miljarder kr.  En enorm betalningskarusell helt i onödan som skapar juridiska problem och inte minst fusk- och felutrymme. Avskaffa moms mellan momsare.

P3 Fastighetsskatten
Egendomligt att denna den mest fundamentala skatten och som funnits sedan tidernas morgon kommit i sådant vanrykte att den nästan är avskaffad.

P4 Företagsbeskattning
Skälet till att nystartade företag, som måste finansieras med eget kapital, är missgynnade är att bolagsvinst beskattas (och kapital placerat i aktiebolag dubbelbeskattas).  Det finns ett komplicerat och ett enkelt sätt att eliminera denna effekt och att komma till rätta med den bristande skatteneutraliteten mellan eget och lånat kapital. Det komplicerade sättet är att, som Företagsskattekommittén just nu funderar på, införa ett avdrag för normalavkastning på eget kapital. Det enkla sättet är att avskaffa bolagsbeskattningen. Eller snarare - som i Estland - beskatta bolagsvinsten först när den delas ut till ägarna (vilket är det samma som att beskatta utdelningsinkomster.

Företagsskattekommittén borde i stället fråga sig vad det är som gör det oundgängligen nödvändigt att beskatta bolagsvinster trots de negativa ekonomiska effekter skatten har och trots de oändliga praktiska och juridiska problem den vållar och trots de obetydliga inkomster skatten ger. Kameralt, budgettekniskt, ger den ca 5 procent av samtliga skatter och avgifter. Reelt i ett längre perspektiv ger den ingenting - skatten är bara ett förtida uttag av skatter som i sinom tid ändå kommer att tas ut i form av skatter och avgifter på löner, utdelningar och konsumtion.

Om bolagsbeskattningen avskaffas är det enkelt att också avskaffa räntan som beskattningsunderlag. Varje räntekostnad är någon annans ränteinkomst, varför räntan inte utgör någon skattebas. De flesta räntekostnader torde erläggas av skattesubjekt som har avdragsrätt (om inte vissa begränsningar slår till) medan motsvarande ränteintäkter tillfaller skattefria subjekt och utländska fordringsägare i stor utstäckning. Räntan är alltså en stor NEGATIV skattebas, borttagandet av ränteintäkter och räntekostnader från beskattningssystemet skulle medföra höjda skatteinkomster för staten.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD

IVA MANAR TILL SAMLING KRING SVERIGES TILLVÄXTFRÅGOR

IVA:s Vd Björn O Nilsson för i DN den 20 september fram ett antal förslag för Sveriges innovations- och tillväxtpolitik. Bland förslagen finns:

Juridiska personer bör medges fullt avdrag, och privatpersoner 30 procents skatteavräkning för kapitaltillskott till särskilt bildade innovationsföretag. Ingen skatt bör utgå på vinst som behålls i företaget. FoU-kostnaden i det enskilda företaget bör dessutom minskas direkt genom skatteavräkning med 18 till 20 procent. Vi vill också stimulera FoU genom att införa en ny typ av innovationscheckar och innovationscoacher.

Förslaget är visserligen begränsat till innovationsföretag, men det är första gången jag ser någon lansera idén om att att skatt inte ska utgå på vinster som behålls i företaget, en modell som jag kämpat för i decennier. Det är symtomantiskt att förslaget inte kommer från en person inom skattevärlden.

Nu kan man vara kritisk mot att förslaget kanske bara ska gälla innovationsföretag. Vem ska avgöra vad som är ett innovationsföretag? Se där en ny intressant arbetsuppgift för lagstiftare, skattekonsulter, akademiker, skatteförvaltning och skattedomstolar. Nej avskaffa beskattningen av outdelade vinster i alla aktiebolag. Då behövs det inte heller några komplicerade avräkningsregler.

Gör som Estland beskatta vinsten först när den delas ut.

INNOVATION FÖR TILLVÄXT?

Kungl. IngenjörsVetenskapsAkademiens vd Björn O Nilsson, tillika styrgruppsmedlem i Innovation för tillväxt, argumenterar i dagens DI för mer pengar från Regeringen till innovationspolitiken. Säkert angeläget. Han framhåller att investeringar i forskning i små och medelstora innovativa tillväxtföretag måste stimuleras kraftfullt. Antagligen är det så. Han hade gärna sett ett förslag i vårpropositionen om en skattekredit som underlättar för investeringar i innovationsbolag baserade på forskning och utveckling.

Ett företag kan inte växa på annat sätt än genom att göra vinst. Vinsten är själva tillväxten. Därför är en skatt på vinst ett hinder för företagens tillväxt. En skattekredit skulle därför innebära att ett hinder mot tillväxten reducerades. Men bara reducerades. Skattekrediten ska betalas någon gång och ska redovisas till sitt nuvärde. Men ett likviditetsstöd blir det.

Frågan är varför skatten ska behöva betalas alls. Det innebär ju bara att företagets möjlighet att bedriva sin verksamhet stryps.

Före 1980 kunde företagen bilda skattekrediter genom nedskrivning av varulager med 60 procent. Då kompletterades reglerna med en resultatutjämningsfond baserad på företagets lönesumma, bl.a. för att förbättra möjligheterna till skattekrediter för företag utan stora lager. I 1990 år skattereform ersattes dessa bestämmelser av regler om skatteutjämningsreserv (SURV), baserad på företagets egna kapital. Tillämpningen blev snart alldeles för komplicerad och SURVen ersattes 1994 med regler om periodiseringsfonder. Av vinsten fick aktiebolag sätta av 20 (enskilda företagare 25) procent till en fond. Procentsatserna ändrades 2002 och är numera 25 resp. 30 procent. År 2005 infördes emellertid en räntebeskattning av aktiebolagens avsättningar, varför periodiseringsfonderna numera är ointressanta för de flesta företag.

Nu vill IVA införa ytterligare en reserveringsrätt för företag baserad på forskning och utveckling. Begreppen forskning och utveckling är knappast så entydiga att en sådan lagstiftning skulle bli lätt att tillämpa. Skattekonsulterna skulle få ett nytt område att härja på och Skatteverket skulle få ytterligare ett problem att hantera. F.ö. vore väl en skattesubvention till en särskild grupp företag EU-stridigt statsstöd.

Dessutom är reglerna onödiga.

Sluta hindra ALLA företags tillväxt!