3:12

Jag kommenterade häromdan Anne Rambergs inlägg i Dagens Industri i debatten om Skatteverkets angrepp på konsultföretagen, vilka låter sina partners köpa aktier i bolagen för en symbolisk summa och som till följd av konsultens framgångsrika arbete kan lämna utdelning med höga belopp som kalibreras efter de förmånliga skattereglerna (3:12-reglerna) för personalintensiva företag. Eller rättare sagt angrepp på konsulterna. Rubriken på inlägget var väl inte så lyckad, eftersom den felaktigt gav sken av att Skatteverket skulle ifrågasatt 3:12-reglerna. Hennes invändning var att Skatteverket försökte kringgå effekterna av de gynnsamma 3:12-reglerna genom att förmånsbeskatta förvärvskostnaderna av aktierna. Som man kunde förvänta känner sig Skatteverket genom Tomas Algotsson i DI den 14 januari nödgad att poängtera att verket inte ifrågasätter beskattning enligt 3:12-reglerna. Nu är rubriken Verket hotar inte 3:12. Förmodligen är bägge rubrikerna satta av tidningen och har gett sken av att debatten handlar om 3:12-reglerna, när de - som Algotsson påpekar - handlar om beskattning av ev. förmånsvärde på aktieköpen.

Algotsson framhärdar i Skatteverkets uppfattning att aktierna har ett högre värde än några tior, eftersom konsulterna kan lyfta utdelning på dem med tio tusentals kronor. Nu lär en konsult knappast få någon utdelning om han inte bidrar till vinstgenereringen, och när han slutar måste han hembjuda aktien till det han köpte den för, så något större ekonomiskt värde har den inte. Det enda som skiljer de aktuella fallen från nystartade företag, är att PWC, KPMG och vad konsultbyråerna heter är välrenommerade och har upparbetade värden. Det är förmodligen lättare för nyblivna partners i dessa konsultbyråer att snabbt få lukrativa uppdrag än för partners i nystartade byråer. Så på det sättet kan det vara värdefullt att för en tia få möjlighet till tillgång till den väletablerade byråns renommé. Men skattskyldighet för en sådan möjlighet föreligger inte.  Först när konsulten tillgodoförs sin andel av de inkomster han dragit in till byrån kan han beskattas för effekterna av denna förmån. (Det gäller för övrigt byråns alla anställda. Om byrån är framgångsrik kan den betala högre löner än andra företag.)  Eftersom byrån är ett aktiebolag och inkomsterna för delägarna ska beskattas enligt 3:12-reglerna, ska - under vissa villkor - erättningen till stor del beskattas som utdelning. För konsulter som nystartar verksamheter, och som till följd av sin kompetens och expertis drar in stora arvoden till sina byråer, råder det inget tvivel om att 3:12-reglerna kan utnyttjas på det sätt som nu skett utan att Skatteverket kan ingripa. Det är i själva verket meningen med reglerna, även om lagstiftaren inte tänkte på att de var särskilt förmånliga för just skattekonsulter.

Å andra sidan är det praktiskt sett inte heller mycket som skiljer mellan den nu aktuella etableringsformen som aktiebolag och den gamla "stiftelselika" företagsformen som användes av advokatbyråer o. likn. Det är egentligen bara själva aktiebolagsbildningen som ger medarbetaren en temporär och villkorlig äganderätt till en aktie. Vad som i den tidigare företagsformen bara kunde tas ut som lön eller andel i företagsvinst kan nu delvis tas ut som utdelning på aktie. Med den möjligheten följer utryckligen en laglig rätt att beskattas enligt 3:1-reglerna. Skatteverkets möjlighet att vinna processerna synes därför vara att hävda att konsultföretaget egentligen inte är ett aktiebolag - vilket torde bli svårt.

Det bör påpekas att möjligheten att utnyttja 3:12-reglerna förutsätter att bolaget även påförts bolagsskatt.

I SvD hakar Per Lindvall  den 14 januari på med en antydan om att PWC deltar i något suspekt, när det som "regelryttare" använder "standardsvaret för de[m] som försvarar sin skatteplanering" och bara "följt de incitament som olika länder satt upp". Trist journalistik.