TIME TO JUNK THE CORPORATE TAX - NOBEL LAUREATE ROBERT LUCAS

With reference to Robert Lucas, Nobel Laureate in Economics, Michael J. Boskin, professor of economics at Stanford University, has published an article in The Wall Street Journal, May 6 2010 headed Time to Junk the Corporate Tax. According to Lucas that would deliver great benefits at little cost, making it "the largest genuinely true free lunch I have seen".

Could not have expressed it better, myself. Or, rather, that is exactly what I have preached for at least fifteen years now. Let me also refer to my blog post Aug 31 2009.

Now at least two Nobel Laureats has lined up behind me.

Här följer en översättning av artikeln till svenska.

President Obama har satt upp reformering av skattesystemet på sin agenda, men egendomligt liten uppmärksamhet har ägnats åt att justera den mest tillväxthämmande, konkurrenssnedvridande skatten av alla - bolagsskatten. En reduktion eller ett avskaffande av bolagsskatten skulle göra slut på åtskilliga skadliga snedvridningar, stimulera tillväxt på både kort och lång sikt, öka USAs globala konkurrensförmåga och öka framtida löneinkomster.

USA har den näst högsta bolagsskattesatsen av alla avancerade ekonomier (39 % inklusive delstatsskatter; 50 % högre än OECD-genomsnittet). Många av de viktigaste konkurrentländerna (bl.a. Tyskland och Canada) har reducerat sina bolagsskattesatser, och därmed gjort amerikanska företag mindre konkurrenskraftiga globalt.

Givetvis minskar olika avdrag och skattereduktioner - för t.ex. avskrivningar och räntor - den effektiva skattesatsen. Men sammantaget medför vår bolagsskatt allvarliga fördröjningar och snedvridningar av investeringarna, problem som bara blir värre när mer och mer kapital blir internationellt rörligt. Bolagsinkomster beskattas ytterligare en gång på individnivå, när utdelningar eller kapitalvinster hänförliga till återinvesteringar av bolagets innehållna vinster.
Mellan de nya skatterna i sjukvårdsreformlagstiftningen och upphävandet av Bushregimens skattereduktioner, kommer dessa skattesatser att snart explodera.

Det komplicerade mönstret för skatter på bolagsinkomster skapar en rad snedvridningar. Den viktigaste är snedvridningen av kapitalbildningen, vilket reducerar den totala investeringsnivån och därigenom också den framtida arbetsproduktiviteten och lönerna. Vidare uppstår det snedvridningar mellan olika slags investeringar beroende på skillnaden mellan skattemässiga och verkliga avskrivningar liksom mellan investeringar i bolag och i företag utanför skattesystemet. Högbelånade investeringar favoriseras. Dessa snedvridningar innebär brant uppförsbacke för den totala kapitalbildningen, där vissa investeringar har brantare uppförsbacke än andra. Det skulle vara komiskt om inte de skadliga konsekvenserna vore så allvarliga.

Det är en självklarhet att bolag är legala enheter (juridisk person), men att bara människor (fysiska personer) betalar skatt. I en statisk ekonomi utan utrikeshandel, bärs skatten troligen av aktieägarna. USAs ekonomi är varken statisk eller stängd mot omvärden, varför skatterna tenderar att bäras av den minst rörliga produktionsfaktorn. Kapital är mycket rörligare globalt än arbetskraft, och den del av bolagsskatten som är högre än skatten i våra konkurrensländer, kommer ytterst att bäras av våra arbetare. I en växande ekonomi kommer den lägre investeringstakten att dämpa produktivitetstillväxten och framtida löneökningar.

Det finns åtskilliga belägg för att höga bolagsskatter är ekonomiskt farliga. I en artikel från 2008 kallad Skatt och ekonomisk tillväxt drog OECD slutsatsen att "bolagsskatt befanns vara mest skadlig för tillväxten, följt av personliga inkomstskatter och därefter konsumtionsskatter". Så gott som alla större skattereformsförslagen under de senaste decennierna har kretsat kring sänkta skatter på kapitalinkomster och rört sig mot bredbasiga skatter med låga skattesatser på konsumtion. Detta skulle kunna uppnås genom att avskaffa den särskilda bolagsskatten och integrera den med den personliga inkomsskatten (t.ex. genom att hänföra bolagens inkomster och skatter till aktieägarna eller eliminera individbeskattningen av aktieutdelningar), och/eller ge omedelbart avdrag för investeringar (vilket upphäver marginalskatten på nyinvesteringar och därför föredras av de flesta ekonomer), Hall-Rabushka Flat Tax, Bradford Progressive Consumption Tax, en Moms eller en Fair Trade Retail Sales Tax - fyra årtiondens skatteförslag och förslaget från 2005 års President's Tax Commission har alla gått i den riktningen.

Genom att reducera eller eliminera de negativa effekterna av bolagsskatten på investeringar, skulle den reala bruttonationalprodukten och framtida löner öka avsevärt. Att avskaffa bolagsskatten och den personliga inkomstskatten och ersätta dem med en bred neutral konsumtionsskatt skulle skapa ännu större vinster. Nobelpristagaren Robert Lucas drog slutsatsen att genomförandet av en sådan reform skulle medföra stora fördelar till låg kostnad och göra reformen till "den största verkliga gratislunchen som någonsin skådats".

Att reducera skatterna på nyinvesteringar skulle kunna hjälpa till att stärka det som är en historiskt långsam återhämtning från en mycket djup recession. Det skulle också stärka ekonomin på lång sikt. Amerikanska arbetare skulle få fördelen av flera arbetstillfällden på kort sikt och högre löner på lång sikt.

Om emellertid en ny skattekonstruktion skulle användas för att öka den offentliga sektorn avsevärt, skulle den på ett allvarligt sätt undergräva vår levnadsstandard på lång sikt. Momsen har tjänat det ändamålet i Europa och - även om det är bättre än ännu högre skatter på inkomster - den större offentliga sektor den har möjliggjort är det huvudsakliga skälet till att den europeiska levnadsstandarden är 30 procent längre än den amerikanska. Att byta en bra skattereform mot en mycket större offentlig sektor är mer än dumt. Ingen skattereform kan väga upp så stora nackdelar. Därför bör en Moms bara komma i fråga om den inte bara är skatteneutral utan även följs upp av en noggrann utgiftsbevakning.

Nu är det så att andelen amerikaner som inte betala inkomstskatter närmar sig 50 procent. Det skapar farlig politisk dynamit i att kräva ständigt höjda skatter för ständigt ökande offentlig konsumtion. Vi behöver fler människor som kan tjäna på kontrollen av utgifterna. Att ersätta bolagsskatt och personlig inkomstskatt med en bredbasig konsumtionsskatt skulle kunna öka antalet personer med "skin in the game". Men vissa reformer, t.ex. en Moms skulle nog inte bli tillräckligt genomskinlig och skulle kanske inte främja det ändamålet.

Kongessen (och presidenter) verkar oförmögna att låta bli att hela tiden ändra i skattelagstiftningen. En skattereform som genast förses med specialregler skulle förlora mycket av sin ekonomiska effekt. Vi behöver ett stabilt skattesystem som inte ändras så ofta, så att familjer och företag på ett tillförlitligt sätt kan planera för sin framtid. Den nuvarande skattepolitiken, som besväras av enorma underskott, ständigt ökande skuld och förväntningar om framtida ,är det främsta hotet för en sådan stabilitet. För att väga upp de föreslagna utgifterna i president Obamas budget för 2015 krävs åtminstone en 43-procentig ökning av inkomstskatten för alla. Därför är en utgiftskontroll nödvändig för stabilitet på skatteområdet.

Amerikanska företag och deras anställda konkurrerar på en global marknad utrustade med ett kostsamt och otidsenligt bolagsskattesystem. För att konkurrera framgångsrikt på 2000-talet behöver vi reformera bolagsskattesystemet. Det finns flera sätt att göra det på, vart och ett med sina fördelar. Tyvärr är skattepolitiken vänd i precis felaktig riktning genom att skatterna höjs på företagsinkomster. Företagsinvesteringar ökar visserligen igen efter kollapsen under recessionen, så som det brukar vara under en cyklisk återhämtning med mycket låga räntor. Men strukturella brister - från vår föråldrade skattelagstiftning till massiv offentlig skuldsättning - kommer att försvåra investeringar och ekonomisk tillväxt.

---------------------------------------------------------------------------
Jag kan instämma i allt, men ifrågasätter metoden att integrera bolagsbeskattningen med aktieägarbeskattningen genom att beskatta löpande bolagsvinster hos aktieägarna. Det är bättre att helt avskaffa bolagsbeskattningen och ta beskattningen av bolagsvinster hos aktieägarna när vinsten delats ut. Ett praktiskt alternativ är den estniska modellen, där bolagen beskattas för lämnad utdelning och mottagen utdelning är skattefri.