Det är lätt att instämma i det mesta han skriver. Inte minst påpekandet om att svenska internationella företag riskerar att hamna i underläge i förhållande till utlandsägda. Ett svenskt bolag i en utlandsägd koncern har ingen möjlighet att utreda hur överställda koncernföretag finansierar sig eller beskattas och klarar sig därför bättre än om koncernmoderbolaget är svenskt.
Men Andersson trycker framför allt på rättsosäkerheten och hävdar att "Skatteverket [ges] rätt att självt avgöra när ett företag ska få avdrag för räntor".
Men då är det ju inte. De aktuella lagtextformuleringarna lyder:
Första stycket tillämpas inte om Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. (24 kap. 10 d § och 10 f §)
Det är alltså Skatteverket som har bevisbördan och ska visa att t.ex. ett skuldförhållandet till övervägande del uppkommit för att ge en skatteförmån. Hur mäter man att ett skuldförhållande till minst 51 procent beror på någonting? (se prop. 1999/2000:2 del 1 sid. 505).
Och vad är en skatteförmån? Och hur mäter man att man får en skatteförmån som är "väsentlig". Med väsentlig avses i skattehänseende ca 40 procent (av vad?)
Det finns också krav på att skuldförhållandet
är huvudsakligen affärsmässigt motiverat.
Det villkoret - hur det nu ska avgöras - finns redan i dagens lagstiftning mot ränteavdrag för skuld för internförvärv av aktier. Högsta förvaltningsdomstolen har i sina funderingar funnit skäl att dela upp begreppet "affärsmässighet" i två delar och talar i några domar från den 30 november 2011 (bl.a. mål nr 4348-10) om affärsmässiga och organisatoriska skäl. Vid affärsmässiga skäl kan det finnas anledning att godkänna avdraget, däremot inte vid organisatoriska skäl. (Alla justitieråd delade f.ö. inte den uppfattningen.) Uttrycket "huvudsakligen" betyder i skattesammanhang ca 75 procent Hur avgör man att ett skuldförhållande till 75 procent beror på någonting?
I den föreslagna lagstiftningen föreskrivs att affärsmässigheten ska prövas även i fråga om själva aktieförvärvet (alltså inte enbart skuldförhållandet).
Så visst finns det skäl att kritisera lagstiftningen som rättsosäker, men det beror på att tillämpliga kriterier är oklara till sin omfattning och innebörd. Däremot har Skatteverket ingen rätt att besluta. Det har bara den domstol inför vilken Skatteverket har att föra sin talan.
Å andra sidan kanske det är ganska svårt att förneka att skatteeffekterna är avgörande i många fall. Utan bolagsbeskattning skulle transaktionerna upphöra. Då görs bara vad som är affärsmässigt, vad nu det uttrycket innebär.
Jag tror, Rune Andersson, att Anders Borg planerar för en drastisk sänkning av bolagsskattesatsen, när alla inser att försöken att begränsa ränteavdragen och likställa beskattningen av egen- och lånefinansierade investeringar och allt annat som Företagsskatteutredningen har fått i uppgift att lösa, skapar krångliga och rättsosäkra regler. Men det är en nästan övermäktig pedagogisk uppgift.
Det kanske kan lyckas om han först verkar upprörd och energiskt motverkar "aggressiv skatteplanering" och med mer eller mindre drakoniska regler kanske får bukt med de mest utmanande uppläggen. Genom att redan nu flagga för lägre bolagsskatt i ett läge där han framstår som bekämpare av ett oskick i bolagsvärlden, bereder han opinionen. Han kan till och med hävda att reglerna mot räntesnurrorna varit så effektiva att bolagsskatten kan sänkas ännu mer än han tidigare antytt. Och ju mer han sänker bolagsskatten, desto onödigare och mindre rättssäkerhetsskadliga blir reglerna mot räntesnurrorna. Sänker han bolagsskatten tillräckligt kan han ta bort dem, eftersom de då inte behövs.
SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar