En snabbgenomgång av svaren från några viktiga remissinstanser – främst från näringslivet – visar märkligt nog att få av dem som är negativa till förslaget över huvud taget har berört eller närmare diskuterat huvudsyftet med bolagsskattereformen och dess effekter – nämligen att i enlighet med direktivet sträva efter största möjliga likabehandling av eget och främmande kapital för att därigenom åstadkomma en effektivare kapitalanvändning,skriver de.
Företagen kanske inte tycker att det är ett problem. Det är kanske bara fiskaler och skatteteoretiker som tycker det. Företagen ser kanske större problem i att inte få avdrag för sina räntekostnader och befarar krångel och dyrbara processer rörande begreppet finansiella kostnader. Att vinsten beskattas är de vana vid.
De påstår också (med stöd av utredningen) att genom
den effekt som hög belåning och avdragsrätten för räntor medför, nöjer sig företag ofta med att gå in i trygga lågavkastande i stället för i investeringar med högre avkastning men större risk, eftersom detta med dagens system, delvis tack vare avdragsrätten för räntor, ändå ger förhållandevis god avkastning på det egna kapitalet. Detta leder till ineffektiv kapitalanvändning, vilket är samhällsekonomiskt skadligt.Vad finns det för belägg för det? Erbjuder inte tillgången till kredit- och lånemarknaderna en fantastisk finansieringsmöjlighet? Vad skulle Sverige varit utan dessa? Ska företagen avstå från befintliga lånefinansieringsmöjligheter inför risken att kanske inte göra den allra mest högavkastande investeringen? Blotta tanken att järnvägar och industrier under Sveriges industrialisering under 1800-talet skulle finansierats med enbart svenskt riskkapital svindlar!! Hur skulle någon komma på idén att kräva att fastighetsanläggningar och andra investeringar med hundraårsperspektiv måste finansieras med enbart riskkapital.
Det må vara att sökprocessen för det allra bästa investeringsalternativet kanske är särskilt intensiv om företaget bara har tillgång till eget kapital. Men med lån kan en investering göras större, och vinsten i absoluta tal högre även om den inte är den allra mest högavkastande. Och de allra flesta företag startas och drivs nog inte efter principen bästa tänkbara avkastning, utan i förhoppning om att företagarens kunskap och färdighet ska ge honom försörjning och företaget vinst och tillväxt. Och - framför allt - ingen vet i förväg vilken investering som faktiskt blir mest lönsam. Har någon hört företagarna böna: "Snälla finansministern, ta ifrån oss avdragsrätten för finansieringskostnader så att vi skärper oss vid valet av investeringsalternativ!"
Det må vara att lånekapital är skattemässigt gynnat, men det gör inte lånefinansiering olämplig eller samhällsekonomiskt skadlig. Det är gynnat i förhållande till eget kapital, ja, men det beror på att eget kapital är missgynnat genom att vinst beskattas/egetkapitalkostnaden inte är avdragsgill.
Behandla gärna egetkapital och lånekapital lika, men gör det genom att avskaffa bolagsbeskattningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar