Seminariet bestod av två paneldiskussioner. På förmiddagen gällde frågan Vad är aggressiv skatteplanering i ljuset av BEPS? På eftermiddagen var ämnet Ett skattesystem som gynnar investeringar och tillväxt i Sverige – hur kan ett framtida kapital- och bolagsskattesystem se ut?
I förmiddagens panel satt
Skatteverkets rättschef Inga-Lill Askersjö, som kanske hade varit den viktigaste personen, fick dessvärre förhinder.
Bertil Wiman, numera utan mustasch, inledde med en beskrivning av BEPS (base erosion profit shiftning) och den på högsta världspolitiska nivå drivna kampen mot internationell företagsskatteflykt. BEPS action plan innebär att identifiera och utveckla ett multilateralt verktyg. Ett multilateralt avtal ska skapas och läggas fram i en rapport i september 2014. Detta ska leda till ändringar i OECDs Transfer Pricing Guidelines, ändringar i OECDs modellavtal, rekommendationer om ändringar i intern lagstiftning, tillkomst av ett multilateralt avtal som ska vara klart till G20-mötet i september 2015.
Därefter försökte Wiman defininera begreppet aggressiv skatteplanering. Ingen, allra minst han själv tror jag, blev överraskad över att han misslyckades. Begreppet går inte att använda som ledstjärna för normbildning; det är alltför subjektivt. Det är kanske inte heller meningen. Snarare är det ett retoriskt effektivt sätt att skapa tryck för förändring. En slutsats som flera panelister delade. Skrämmande var Ingela Willfors förväntan av att förändringarna faktiskt kommer och kommer snabbt.
I eftermiddagens panel satt
Magnus Henrekson inledde med en vetenskapligt iskall beskrivning av skattesystemets konstruktion för att effektivt förhindra risktagande och företagande, och Rune Andersson och Anders Nyrén spann vidare på det temat. Rune Andersson tryckte på den omotiverade och skadliga skillnaden i beskattning av lånat och eget kapital. Företagsskattekommittén arbetar med frågan.
Därefter tog Gabriel Urvitz till orda med en undran vad han egentligen hade där att göra. Någon skatteexpert är han ju inte. Vilket inte hindrade honom - eller kanske just därför - att ställa frågan varför bolagsvinster beskattas. Nu handlade debatten om både kapital- och företagsbeskattning, så mycket kunde väl sägas på kapitalbeskattningssidan för att gynna investeringar och tillväxt i Sverige. Men bolagsskatten är ju bara negativ. Det svarar för bara några ynka procent av de totala skatterna i Sverige och har obetydlig statsfinansiell betydelse. Ta bort den.
Henrik von Sydow refererade bl.a. till en undersökning av allmänhetens inställning till skatterna. En stor majoritet har sympatier för värnskatten och bolagsskatten, vilket visar vilket pedagogiskt och politiskt problem det är att avskaffa bolagsskatten.
Eftersom jag apostroferats av panelerna fick jag vid den efterföljande diskussionen tillfälle att yttra mig och kunde därvid understödja Urwitz tankar. Jag framhöll att bolagsskatten endast är en förtida beskattning av inkomster som förr eller senare skulle beskattats som löne- eller kapitalinkomster. Varifrån skulle annars bolagen få medel att betala skatten? I det långa loppet blir skattebortfallet noll. I fråga om den av Rune Andersson kritiserade skillnaden i beskattning av eget och lånat kapital är ju själva grunden till problemet att det egna kapitalet beskattas. Ta bort bolagsskatten så bortfaller problemet. I stället för att komplicera ett ytterligt komplicerat skattesystem med en ytterligare komplikation för att ta bort effekten av det skadliga och onödiga systemet. Ställ i stället frågan vad det är för ofrånkomliga villkor som gör att vi måste beskatta vinster, vilket gör att vi får stå ut med alla de problem - inte minst på internationell nivå - som skatten vållar.
Det känns som fler och fler börjar inse det destruktiva med att beskatta företagens vinster.
En intressant iakttagelse som kan göras är, att trots att en bolagsskattesänkning kommer att ge en höjning av beskattningsunderlaget för löner och utdelningar, vilket i de statiska beräkningar som prognoserna i statsräkenskaperna baseras på torde vara självklart, redovisas inte den effekten i budgetpropositionerna för vare sig 2013 eller 2014. Än mindre redovisas konsekvenserna av de dynamiska effekterna, dvs vad som händer på grund av ändrat beteende pga skatteändringarna. Men i de statiska beräkningarna anses sänkningen av bolagsskatten med 4,3 procentenheter, dvs med 16,3 procent, ge minskade bolagsskatteinkomster med 16 miljarder kr, dvs 16,3 procent av bolagsskattebeloppet på ca 100 miljarder kr. Hälften av detta finansieras dock med nya regler om begränsning av ränteavdrag, som antas ge 8 miljarder kr. Reformen skulle alltså kosta 8 miljarder netto. Men detta är ju fel, eftersom skattebetalningarna ökar på grund av högre lönesumma och utdelningssumma. De ökade skatteinkomsterna kommer kanske inte redan 2013, men varför omnämns inte denna finansieringkälla för bolagsskattesänkningen alls? Jag kan tänka mig att om så skedde, skulle oppositionen lätt kunna ta poäng genom att påvisa att bolagsskattesänkningen finansieras delvis med höjda inkomstskatter. Det är visserligen ett fullkomligt felaktigt resonemang, men lätt att få gehör för hos allmänheten. Å andra sidan har Magdalena Andersson fått utstå intern kritik för att hon gått med på att inte höja bolagsskattesatsen med två procentenheter. Om hon påtalat effekterna på framtida löne- och utdelningsskatter, kunde hon lättare försvara sitt ställningstagande.
Detta är förstås finlir eftersom bolagsskattens relativa betydelse är ringa, men rent principiellt borde effekterna på framtida löne- och utdelningsskatter omnämnas. Finansieringsbehovet är inte 8 miljarder. På kort sikt mycket mindre - på lång sikt obefintligt.
DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar