...få intrycket av att de svenska utköpsbolagens framgångar är beroende av avancerad skatteplanering. --- detta är en felsyn. Det måste vara en rättighet i ett rättssamhälle att inte betala mer skatt än man behöver.
Detta innebär att alla företag försöker få en optimal skattestruktur. Att ränta på lån är avdragsgillt är inte någon nyhet. Att ägarkapitalet kan sätts in som aktieägarlån är inte heller konstigt.
Urwitz säger sig med rätta vara övertygad om att olika framgångsrika entreprenörer som Rune Andersson, Ingvar Kamprad, familjen Rausing med flera även de har sett till att inte betala mer skatt än de behöver. Detsamma gäller våra stora bolag som Volvo och Ericsson. Han säger vidare:
Utköpsbolagen har avhänt sig ett viktigt skatteplaneringsinstrument genom att man inte kan använda koncernbidrag. I en utköpsfond är varje portföljbolag isolerat från övriga bolag för att en investering riskmässigt inte ska kunna påverka en annan, vilket omöjliggör koncernbidrag mellan bolagen. Med andra ord har jag svårt att tro att utköpsbolagen har någon gynnad ställning inom skatteområdet.
Att de skulle ha avhänt sig möjligheten att använda möjligheten att lämna och ge koncernbidrag är för mig en överraskning. Jag undrar om Urwitz har rätt här. Varför skulle inte riskkapitalbolagen använda det instrumentet i omstruktureringen av sina innehav? Om det gör det är det verkligen inget att upphetsa sig över. En viktig funktion för riskkapitalföretagen är ju bl.a. att omstrukturera kapitalet i sina företag. Om det sker genom koncernbidrag eller aktieägartillskott/nyemissioner/kapitaluttag är likgiltigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar