Jag tycker väl inte att detta är så upphetsande. En stiftelse är ju en konstruktion som bildaren formar själv. Stadgarna kan normalt ändras. Har man varit så framgångsrik som Kamprad är det väl självklart att man tillgodoser sitt inflytande.
Det verkar göras ett nummer av att IKEA inte betalat tillräckligt med skatt. Varuhusen runt om i världen betalar 3 procent på omsättningen i royalty till ett "maktbolag", skriver SvD. Detta torde vara välkänt för de berörda ländernas skattemyndigheter. Beroende på deras skattelagar har bolagen fått avdrag. Om royaltyn - som i och för sig inte förefaller orimlig för en utomstående betraktare - betalas till en mottagare i ett land som inte tar ut skatt på beloppet, kanske utbetalarstatens skattemyndigheter vägrar avdraget. SvD skriver att "denna kostnad blir skattefri", vilket gör att man undrar om skribenten vet vad han skriver om. Intrycket förstärks när skribenten sedan påstår att "bara för Sverige innebär det 100 miljoner per år i utebliven skatt".
Hur då? Är det för att IKEA startade i Sverige och/eller för att Ingvar Kamprad är svensk? Om royaltyn är rimlig och de svenska skattemyndigheterna accepterat avdraget, har Sverige inte gått miste om någon skatt. Rättigheterna "tillhörde" kanske i någon mening IK när de överläts till "maktbolaget". Det var ju hans geniala idé som skapade de värden som numera finns, men då var de inte värda vad de är värda i dag. Han kanske rent av skattade för den inkomst han då fick av försäljningen. Eller så såg han till att vara bosatt i ett land som inte beskattade den typen av inkomster. Ingvar Kamprad är, såvitt jag vet, inte bosatt i Sverige, och ska därför inte betala skatt här.
En tidigare vd i koncernen, Johan Stenebo, påstår att IKEA är det enda företaget i världen där man säger att skatt är en kostnad. Vad är det annars? Jag tror inte det finns något företag i världen där man påstår att skatt inte är en kostnad. Skatten utgår visserligen av vinsten och är inte avdragsgill, men för den skull förlorar den inte sin karaktär av kostnad. Skatten ska självklart tas upp i resultaträkningen och den är en belastning för företaget.
DN öser på med två exempel där IKEA hjälpt två företag, Preem och Coop, hantera sina förlustavdrag. Företagen kunde tydligen inte bära sina kostnader, varför IKEA köpte deras anläggningar och hyrde tillbaka dem. Utan dessa åtgärder skulle kanske Preem och Coop behöva betala skatt på vinster de inte haft - förlustutjämningsreglerna är komplicerade. Dessutom fick företagen ett likviditetstillskott som underlättade deras investeringar; IKEA fick som investor förräntning på sin överskottslikviditet.
Ingvar Kamprads skapelse är ett lysande exempel på den idiotiska idén att beskatta värdeskapande. Vad är viktigast: världens försörjning på ett rationellt sätt av möblemang eller vissa staters skatteinkomster? Interogos kapital kanske backar upp IKEA-koncernen. Dess avkastning sägs gå till bidrag till personer eller organisationer som arbetar med arkitektur samt inrednings- och bruksföremål. Underbart! Någon finansierar angelägna behov som dessutom främjar IKEAs ändamål. Endast om stiftelsen betalade levnadskostnader för Ingvar Kamprad och hans familj funnes det anledning att beskatta. Men vem kan konsumera för 100 miljarder.
Genom att IKEA bedriver verksamhet i så många länder, går det inte heller att undvika att olika länders olika regelsystem skapar utrymme för dispositioner som går att utnyttja för att minimera skatten. Och varför skulle företaget inte göra det? Ett land har rätt att beskatta enligt det regelsystem det skapat, men inte mer. Nullum tribute sine lege.
Inte ens den intervjuade IKEA-vdn Johan Stenebo påstår att företaget gjort något brottsligt. Att det blivit sådan uppmärksamhet kring detta beror på det omöjliga i att beskatta företagsvinster. Utan bolagsbeskattning skulle det inte vara upprörande att koncernföretagen betalar royalties till varandra.
Miljoner sinom miljoner människor över hela världen har gång på gång låtit sig luras av Ingvar Kamprads lika snillrika som självklara insikt att i bilismens och automatiseringens tidevarv, när arbetsinsatser blir dyra, utnyttja kundernas gratisarbete för hopsättning och hemtransport av möbler i förening med rationell lagerhållning och paketering. Vem tror att de är missnöjda?
Ack att Sverige hade fler sådana entreprenörer.
PS
Nu har Kamprad medgivit att stiftelsen Interogo finns.
Interogo Foundations är en företagsstiftelse vars enda syfte är att investera i expansion av företagsaffärer och säkra långsiktig överlevnad. Med andra ord, tillgångar hos Interogo Foundation hålls som finansiell säkerhet att enbart användas om Inter-Ikea får finansiella svårigheter. Tillgångar kan också användas för att stödja individuella Ikeahandlare som har finansiella svårigheter och för filantropiska syften.
Han säger vidare:
En optimerad skattestruktur ger oss möjlighet till flexibilitet i att använda tillgångar, som redan har beskattats på en marknad, på nya marknader för ytterligare utveckling av affärer utan den ytterligare bördan av dubbel taxering.
Låter som en lite översmart kommunikationskonsult hjälpt Kamprad. Internationell dubbelbeskattning brukar i regel klaras av ändå genom att utnyttja de dubbelbeskattningsavtal som upprättats mellan de flesta av jordens utvecklade länder. Alla är överens om att hindra dubbel beskattning. Avtalen reglerar hur detta ska åstadkommas.
Tyvärr är det väl så svårt att förstå hur skadlig bolagsbeskattning är, att han måste slingra sig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar