Leif Petersen avslutar sin krönika i SvD den 5 mars med orden:
Bundet ska den välja som säkert vill veta vad räntekostnaden blir. Rörligt ska den välja som har råd att välja det som till sist har visat sig vara bäst.
Snygg formulering.
Just nu binder allt fler räntan på sina bolån, enligt bolåneföretaget SBAB skriver SvD. Säkerligen för att det talas om stigande räntekurvor. Men då är det för sent - om inte räntekurvan stiger kraftigare än förväntat. Bankerna, som nog sitter inne med större sakkunskap och bedömningsförmåga än villa- och bostadsrättsägare i allmänhet, har givetvis redan prissatt sina långa räntor efter förväntan om stigande räntor.
Dagens Industri varnar den 5 mars för att bindas av bankernas argument (å detta ständiga vitsande i rubriker). Gunnar Örn har en klargörande artikel på sid. 42 om varför det rörliga alternativet är bäst. (Fortfarande, enligt rubriken, precis som om det inte alltid är så enligt artikelns slutsatser.) Vilket inte hindrar att den som har tur kan tjäna på bunden ränta, nämligen om ränteutvecklingen dramatiskt ändrar riktning.
Gunnar Örns skäl är följande:
1. En låntagare som kommer i trångmål kan bli en belastning för banken. En kredittagare som klarar sina räntor och amorteringar ger banken ingen extra inkomst. På lång sikt är sannolikheten därför större för kreditförluster än på kort sikt. Det måste banken ta betalt för.
2. Med korta lån kan man skifta mellan banker och utnyttja detta för att pressa lånevillkoren.
3. Med korta lån blir man flexibel och kan lösa lånen om man vill sälja bostaden.
4. Hans fjärde skäl - ett slags försäkringsargument - är mera osäkert men kan vara giltigt. Sjunker konjunkturen sänks räntan, men stiger konjunkturen pareras stigande räntor med stigande inkomster och fastighetsvärden.
Annars är - precis som GÖ skriver - försäkringsmomentet ett argument för fasta räntor. Den - normalt - högre räntan på bundna lån är en försäkringspremie mot obehagliga överraskningar för dem som inte har råd att klara hur höga räntor som helst. Man vet - åtminstone på 5 års sikt - hur stora utbetalningar man måste kunna klara av för att få bo kvar. Det kan vara värt en del, för den som är överbelånad och egentligen försöker leva över sina inkomster.
På sid 41 hävdar Gunnar Örn att experterna är splittrade.
SBABs Thomas Pousette tror att boräntan kommer att stiga långsammare än Riksbankens reporänta. Nordeas Annika Winsth tror att hushållen kan tjäna på att binda - men bara på kortare tid (sic!).
Om de nya beräkningarna från Anders Borgs tjänstemän stämmer, vilket finansministern verkar mycket säker på, har den långsiktiga spelplanen för Riksbanken ändrats. Räntan kan, allt annat lika, hållas på en lägre nivå än vad som annars varit möjligt. Det i sin tur betyder lägre boräntor, skriver ett annat DI-orakel, Viktor Munkhammar.
Fast egenligen är det snarast banken som kommer att tjäna på den bundna räntan. Och varför ska man tro bankernas ekonomer? Vems intresse företräder de? Bankens eller kundernas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar