STORBRITANNIEN SÄNKER BOLAGSSKATTESATSEN - OCH GREKLAND HÖJER

Enligt en notis i SvD den 9 juli aviserar den  brittiska regeringen en sänkning av bolagsskattesatsen från nuvarande 21 procent till 19 procent 2017 och 18 procent 2020.
Förhoppningsvis stimulerar det andra länder att sänka sina bolagsskattesatser. Då går det kanske ännu fortare.
Det svenska förslaget av Företagsskattekommittén att, som villkor för att sänka skattesatsen till 17,5 procent, begränsa av avdragsrätten för räntekostnader framstår därmed som utspelat. Med endast 17,5 procents skatt minskar kostnaden för överutnyttjande av ränteavdragsrätten. Med endast 17,5 procent kanske ränteströmmarna vänder.
Men helst borde bolagsskatten förstås avskaffas helt.


Grekland föreslår en höjning av bolagsskatten från 26 till 28 procent. Hur tänker man när man tror att det ska hjälpa den grekiska ekonomin? På lång sikt, när företagen kunnat kompensera sig genom löne- och prissättning, spelar det inte någon större finansiell roll, men på kort sikt är det förödande för näringslivet att bekosta höjda skatter. Och vilken uppmuntran till företagande!!  Vad tror man att Grekland ska leva av?  Men det är kanske det enda sättet att lura av privatpersoner skattebetalningar. Det är ju lättare att kontrollera företag än privatpersoner och beloppen är större för företag än privatpersoner.

JAN WALLANDER 95 ÅR

Jan Wallander fyllde 95 år den 8 juni.


Idag drygt 40 år efter det att han räddade Handelsbanken är börsvärdet av banken bortåt 250 miljarder kronor.




En stor människa.

TJATIGA STEREOPTYPER

Numera läser eller hör man aldrig i tidningarna och medierna att någon sägs upp eller avskedas från en anställning. Man sparkas. Förslag och idéer avvisas eller underkänns inte; de sågas. Ett osäkert läge gör att det föreligger en rysare.


Det går väl för sig att använda slagkraftiga uttryck då och då, men inte alltid.


Varför upptäcker inte de som är journalister och har skrivandet till sitt yrke hur torftigt deras språk är?

OFFENTLIGT SEMINARIUM I RIKSDAGENS SKATTEUTSKOTT

Internationellt samarbete mot skatteflykt


OECD inledde tillsammans med G 20-länderna under våren 2013 ett stort och övergripande arbete med att se över de internationella skatteprinciperna på centrala områden med syfte att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster, BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting). Arbetet har bedrivits enligt en handlingsplan för arbetet inom 15 olika åtgärdsområden.

Utvecklingsländerna anses vara stora förlorare när det gäller skatteflykt. Inom BEPS-projektet har en strategi utvecklats för att involvera utvecklingsländerna i projektet. Deras medverkan är nödvändig om man ska nå global skattestandard. Det finns anledning att anta att u-länderna kommer att kräva att få en större andel av det beskattningsunderlag som bolagsvinsterna utgör.

Parallellt med BEPS-projektet bedrivs inom EU ett arbete för harmonisering av bolagsbeskattningsreglerna inom unionen. En betydelsefull del därav kan sammanfattas under akronymen CCCTP (common consolidation corporate tax base).

Riksdagens skatteutskott arrangerade den 3 juni ett seminarium för att belysa vad BEPS-projektet kan förväntas betyda globalt, för Sverige, för det svenska skattesystemet och svenska företag. En annan väsentlig fråga rör utvecklingsländernas medverkan i projektet och deras möjligheter att implementera BEPS-projektets resultat.

Här ska inte närmare beskrivas vad projekten innebär, utan det räcker med att konstatera att det drivs på från högsta politiska nivå och att avsevärda resurser läggs ned i arbetet samt att, om projekten omsätts i praktisk handling, detta kommer att medföra både politiska och praktiska komplikationer av monumental omfattning. Först ska alla berörda länder komma överens. Därefter ska överenskommelsen ratificeras och omsättas till lag i bortåt 35 stater. Därefter kommer ländernas myndigheter och domstolar att utveckla sin uppfattning om överenskommelsens och lagstiftningens innehåll i konkreta fall. De omständigheter som gäller vid tidpunkten för när överenskommelsen träffas kommer att ändras under trycket av politiska och ekononomiska förändringar, vilket kommer att leda till krav på omförhandlingar mellan staterna.

Om vissa länder som resultat av projektet kommer att tilldelas en större andel av det totala beskattningsunderlaget, kommer detta att innebära – inte bara att andra länder får en mindre andel och därmed minskade skatteinkomster – utan att bolagsskatten på resterande andel kommer att reduceras med den högre skatt som företagen måste betala i främmande land. För att undvika dubbelbeskattning av samma vinst finns nämligen sedan gammalt överenskommelser mellan de flesta staterna, om att hemmastaten ska reducera sin skatt med vad som betalats i det främmande landet. Det kommer därför att uppstå mycket kraftiga förskjutningar mellan länderna av skatteintäkterna. Hur ska det land förhålla sig som med stor säkerhet kommer att förlora stora bolagsskatteintäkter på grund av BEPS?

Vid seminariet framfördes synpunkter på BEPS-arbetet från personer från olika organ och intresseområden. Huvudtalare var Grace Perez-Navarro, Deputy Director vid OECD's Centre for Tax Policy and Administration. Andra talare kom från biståndsorganisationer och näringsliv. Finansminister Magdalena Andersson berättade om den svenska regeringens syn. Alla förutsatte givetvis att beskattningen av bolagsvinster ska bestå.

 

Varför?

Bolagsskatten är i de flesta industriellt utvecklade länder obetydlig i relation till de totala skatterna. I Sverige är bolagsskattens andel 5 procent (94 av totalt 1.735 mdr kr enligt prop. 2014/15:1 sid. 361). Endast ett fåtal länder har större andel än 10 procent. I utvecklingsländer angavs vid seminariet att andelen kunde vara dubbelt så hög.

Denna ekonomiskt sett obetydliga skatt kräver en extremt komplicerad lagstiftning. Eftersom den är så komplicerad är den också svår att tolka och förorsakar betydande arbete för skattemyndigheter, domstolar och rättsvårdande myndigheter. Lagstiftaren måste göra ständiga ingrepp för att förhindra att luckor och ofullkomligheter i lagstiftningen utnyttjas. Eftersom skattebeloppen i de individuella fallen är stora, tiotals eller hundratals miljoner är inte ovanliga, finns stora ekonomiska vinster att göra på att göra rätt och stora förluster på att förbise eller missförstå vissa bestämmelser. Än lönsammare kan det vara att upptäcka ofullkomligheter och utnyttja dem. Följaktligen kan bolagsskattesystemet göda arméer av välbetalda skattekonsulter, advokater, akademiker m.fl.

Regler som påverkar resultatet av investeringar och andra affärsbeslut leder till snedvridningar och effektivitetsförluster. Skatteregler gör det i hög grad. Utöver kostnader för direkt förbrukning av resurser och intellektuell kompetens förorsakar därför bolagsbeskattningen indirekta kostnader i mera svårmätbar form.

 

Är bolagsbeskattningen verkligen nödvändig?

Det brukar hävdas att värden ska beskattas när de skapas. Eftersom fysiska personer, individer, beskattas för sina inkomster, ska också bolagen beskattas för sina, sägs det. Denna uppfattning, om än allmänt omfattad, är felaktig. Bolagen har till uppgift att skapa värden; individer konsumerar dessa värden. Bolag och individer har således diametralt olika roller i samhället. Det finns ingen anledning att beskatta dem på liknande sätt för sina inkomster. För övrigt är ”inkomst” inte rätt uttryck för bolag, eftersom det leder tanken fel. Ett mera rättvisande ord är ”vinst”. Vinsten är det behållna resultatet av bolagens aktiviteter för att skapa nya värden. Vinsten är bolagens tillväxt. Vinsten är underlaget för den framtida produktionen och gör det möjligt att producera mera och billigare varor och tjänster till alla individers båtnad och glädje.

Bolagsbeskattningen bestraffar i själva verket denna aktivitet. Genom beskattningen förhindras företagen att växa till i den takt det förmår. Paradoxalt nog betalar företag som gör förlust, dvs. fördärvar tillgångar och värden som redan finns, ingen skatt. Varför behöver sådana företag inte betala någon ersättning för den infrastruktur i form av säkerhet, rättstrygghet, kommunikation och annan infrastruktur som staterna tillhandahåller?

Bolagen bekostar inte sina egna skatter. Nej, hur skulle det gå till? Hur skulle de få pengar från ingenstans? Bolagens skatter utgör en kostnad bland andra som företaget måste ta hänsyn till. Täckning för kostnaden måste täckas som alla andra kostnader. Ett särskilt problem är att skattekostnaden inte är känd förrän räkenskapsåret är slut och bokslutet visar vilken vinst som uppkommit. Beroende på elasticiteter för utbud och efterfrågan på varor, tjänster och arbetskraft rullas skattekostnaden över på löntagare och konsumenter, dvs. individer. Det är bara dessa som drabbas av bolagens skattekostnad som restriktion för sitt ekonomiska agerande, konsumtion och sparande. Konsumenten får höjt pris, arbetstagaren lägre lön. Om skattekostnaden på grund av nämnda elasticiteter inte kan övervältras, drabbar bolagsskatten aktieägarna i form av lägre utdelningar eller lägre värdestegring på aktierna. Aktieägarna kommer att reagera genom att minska sina investeringar. Att beskatta bolag är därför bara ett sätt att dölja vem som verkligen bekostar skatten.

Om bolagsskatten sänks, ökar företagens räntabilitet och sänks deras avkastningskrav. Investeringar, produktion och sysselsättning ökar. Vad är viktigast? Är det att företagen växer och ger sysselsättning och producerar nyttigheter, eller är det möjligheten att beskatta dem? Diskussionen i skatteutskottet gav intryck av att det var det senare.

Utan bolagsskatt försvinner bolagsskatteflykten. Det finns då ingen anledning att sätta upp komplicerade strukturer i flera länder och utnyttja olika länders skilda skatteregler och skatteavtal. Under det senaste decenniet har bolagsskattesatserna sänkts avsevärt i den industrialiserade delen av världen. Vissa stora länder med stor hemmamarknad kan fortfarande ha höga skattesatser, andra har sänkt dem. Före skattereformen i början av 1990-talet hade Sverige inklusive den s.k. vinstdelningsskatten en bolagsskattesats på uppemot 60 procent. I dag är den 22 procent och den föreslås sänkt till 16 procent. Bolagsskatten utgör trots det en oförändrad andel av de totala skatterna – en liten andel.

Avskaffa bolagsbeskattningen. Efter några års anpassning kommer ingen (utom skattekonsulterna) att sakna den. Företag fattar sina beslut endast på affärsmässiga grunder och utan sidoblickar på några skattekonsekvenser; komplicerade skattebetingade bolagsstrukturer kommer att försvinna, skatter på skapandet av nya resurser (inkomstskatter) kommer att betalas av dem som bär dem, fysiska personer. Rent teknisk må de betalas av företagen (löneskatter och preliminärskatter för inkomstskatten) men varje skattebetalning kan hänföras till individuella personer.

MINIMISATS FÖR BOLAGSSKATT I EU?

"Stopp för låg bolagsskatt", är rubriken på en artikel i Dagens Industri den 27 maj.
Tyskland med en bolagsskatt på 30,2 procent och Frankrike med 38 sägs driva på i EU-kommissionen. Tillsammans med Spanien (30) och Italien (31,4) har de den högsta bolagsskattesatserna i EU.


Trots skillnaden i skattesatser är den relativa betydelsen av bolagsskatten bara drygt 5 procent av de totala skatterna. Bolagsskatten är således där som i de allra flesta länder obetydlig. Skattesatsens nivå har ingen betydelse.


I realiteten bekostar naturligtvis inte bolagen sina egna skatter. De övervältras på anställda och konsumenter. Tas bolagsskatterna bort saknar det betydelse för den totala skattesumman, eftersom löneskatte- och konsumtionsskattebaser ökar. Dessutom slipper företagen ekonomiska snedvridningar  och effektivitetsförluster och ökar därmed sina vinster och ökar löneskattebasen. Skattemyndigheter, domstolar och rättsväsende slipper en meningslös men dyrbar hantering av bolagsskatterna. Bara skattekonsulter och skatteakademiker förlorar.


Förhindra till varje pris att enskilda stater inte kan ha hur låg bolagsskatt som helst bara samma regler tillämpas för inhemska som utländska företag verksamma i landet!


Avskaffa bolagsbeskattningen.

NYA KAROLINSKA FINANSIERAS MED SKATTEUPPLÄGG

I höstas briserade den s.k. Luxleaks-skandalen, erinrar SvD om den 19 maj. Det framkom att Nya Karolinska Sjukhuset (NKS) skulle vara inblandat och utnyttjat de gynnsamma luxemburgska skattebestämmelserna för att minska sin svenska skatt. Alla ansvariga svor sig dock fria. Det hade de ingen aaaning om. Nu påstår SvD att tidningen tagit del av "opublicerade ägaruppgifter som visar att landstingen måste ha fått information om skatteupplägget".




Det är svårt att bedöma vad som skett. Jag har inte sett någon detaljerad beskrivning, men två luxemburgska bolag tycks äga det svenska bolaget Swedish Hospital Partners (SHP), det projektbolag som fick kontraktet på bygget och driften av NKS. Projektbolaget ägs av ett brittiskt riskkapitalbolag och Skanska. Ingen påstår dock att något olagligt skett, och det förefaller osannolikt med tanke på projektet och de involverade kontrahenterna. Förmodligen rör det sig om att SHP betalar ränta på en skuld från de luxemburgska bolagen. Räntan är avdragsgill i Sverige och - förmodligen - skattefri i Luxemburg.




Opinionen är upprörd och oppositionspolitiker kräver revision och granskning.


Skatteprofessor Roger Persson Österman, som varit med några år i verkligheten innan han nu återvänt till akademin, är inte så överraskad. Det är så här man gör i internationella sammanhang. Så varför skulle NKS sätta sig på hasorna, när ett internationellt konsortium lämnar ett attraktivt anbud baserat - utan NKS vetskap? - bl.a. på att SHP slipper skatt på vinsten? (Nu var visst anbudet till en början inte alls attraktivt, men det förstod inte politikerna som förhandlade fram avtalet. Ilja Batljan, tidigare oppositionslandstingsråd, såg snabbt en mängd underligheter och lyckades få anbudet sänkt med många miljoner.) Nu antas att den vinst som kan uppkomma på projektet kommer att undgå bolagsbeskattning. Beroende på kontrahenternas skicklighet kommer denna vinst att delas dem emellan. Konsortiets talesman, Tim Pearson, påstår att kostnaderna för NKS skulle kunnat bli ännu högre om konsortiet strukturerat sig annorlunda, dvs. landstingen får en del av vinsten.




Varför är det sämre än att en del av produktionsresultatet på landstingsinnevånarnas bekostnad betalas till staten? Det är klart att gällande lag ska tillämpas och bolagsvinster ska beskattas. Men det finns inget standardiserat upplägg för hur ett så stort projekt som NKS ska struktureras. Beroende på hur man gör blir det olika skattekonsekvenser. När man överväger vilken verksamhetsstruktur som ska väljas, vägs fördelar mot nackdelar och kostnader mot intäkter. Det går inte att bortse från att skatteeffekterna kan bli helt olika i olika fall. I synnerhet om utländska kontrahenter är involverade och flera länders skatteregler ska tillämpas. Det är självklart att en lägre skattekostnad är en attraktiv komponent vid avgörandet av struktur. Luxemburg har insett det värdefulla i att inte stöta bort finansindustrin med ogynnsamma skatteregler. Utan särskilda naturtillgångar eller stor industri har det lilla landet blivit ett av världens rikaste per capita. Ska landet kritiseras för det?


Felet är att bolagsvinster beskattas. Om bolagsbeskattningen avskaffas kommer skatterelaterade strukturupplägg att försvinna. Några skatteförluster blir det inte, i vart fall inte på längre sikt. Bolagsskattens andel av totala skatteinkomster är i de flesta länder 5-7 procent, så den omedelbara skatteförlusten blir obetydlig relativt sett. På lång sikt händer inget annat än att de skatter bolagen nu betalar in, inte behöver finansieras med försäljningsinkomster eller reducerade lönekostnader. Ingen  tror väl att bolagsägarna accepterar lägre avkastning för att en del av vinsten måste betalas till staten som skatt. Ingen tror väl att företagens vinster på sikt ökar med det belopp som inte behöver betalas i skatt om skatten avskaffas. En praktisk vinst av att avskaffa bolagsbeskattningen blir att en armé av skattekonsulter och akademiker får ägna sig åt något annat och nyttigt för mänskligheten, att Skatteverket, domstolar och Ekobrottsmyndigheten m.fl. får sin arbetsbörda väsentligen lättad och att företagen kan strukturera sina verksamheter utan att behöva ta hänsyn till några bolagsskatteeffekter.


Och så slipper vi dessa moralistiska utfall så fort någon vidtagit en åtgärd som reducerar skatten.


Vad är det som gör denna extremt komplicerade skatt så nödvändig? Ingenting!
Avskaffa bolagsbeskattningen.

FASTIGHETSBESKATTNING OCH RÄNTEAVDRAG

Tidningarna innehåller mindre nyhetsrapportering och mer journalisttyckande, men det är kanske en konsekvens av poststrukturalismen. Vad vet jag? Det finns ingen absolut sanning. Snart sagt varje artikel är numera signerad och innehåller starkt personliga uppfattningar och försöker driva en opinion som helst ska leda till politiska reaktioner. Det gäller som läsare att se upp.


Den 15 maj pläderar SvDs Frida Andersson i SvD Näringsliv för avskaffande av rätten till avdrag för räntekostnader. På bostadslån, får man förmoda, eftersom artikeln handlar om konsekvenserna för bostadsägare. (I så fall måste reglerna kompetteras och kompliceras med regler som definierar vad som är bostadslåneräntor och vad som är andra räntor.) Artikeln presenteras på första sidan av papperstidningen med ett jättecitattecken och texten  EN BANTNING AV RÄNTEAVDRAGET BORDE FÅ RELATIVT ÖVERKOMLIGA EFFEKTER. Vem har sagt det? Det är hon själv som skriver det i artikeln. Det har hon säkert rätt i, men vad är hon för en akutoritet? Första stycket inleds med fetstil: JUSTERING I SIKTE. Både statsministern och finansministern har dock förnekat att något sådant är i görningen.


Till skillnad mot detta till intet förpliktande pladder argumenterar professor Mats Persson gång på gång (t.ex. i SvD den 10 maj) för att behålla avdragsrätten för ränta men återinföra någon form av fastighetsbeskattning. Utan ränteavdragsrätt kommer den som saknar förmögenhet i underläge vid ett fastighetsförvärv i förhållande till den som inte behöver låna. Med ränteavdragsrätt blir de åtminstone i ett hänseende jämspelta. Ett begränsat ränteavdrag på bolånet vidgar klyftorna mellan dem som har och dem som inte har. Det är varken rättvist eller nödvändigt.


Med beskattning av avkastningsvärdet av fastighetskapitalet blir det symmetri och logik i skattesystemet. Fastigheter har I ALLA TIDER varit en självklar, stabil, uthållig och välfördelad skattebas. ALLA bor. Det är bara de senaste 7 åren som fastighetsinnehav varit löjligt lågbeskattade - dessutom regressivt. Skatten är 0,75 procent av taxeringsvärdet, dock högst 7.112 kr per år.