fredag 15 maj 2015
FASTIGHETSBESKATTNING OCH RÄNTEAVDRAG
Tidningarna innehåller mindre nyhetsrapportering och mer journalisttyckande, men det är kanske en konsekvens av poststrukturalismen. Vad vet jag? Det finns ingen absolut sanning. Snart sagt varje artikel är numera signerad och innehåller starkt personliga uppfattningar och försöker driva en opinion som helst ska leda till politiska reaktioner. Det gäller som läsare att se upp.
Den 15 maj pläderar SvDs Frida Andersson i SvD Näringsliv för avskaffande av rätten till avdrag för räntekostnader. På bostadslån, får man förmoda, eftersom artikeln handlar om konsekvenserna för bostadsägare. (I så fall måste reglerna kompetteras och kompliceras med regler som definierar vad som är bostadslåneräntor och vad som är andra räntor.) Artikeln presenteras på första sidan av papperstidningen med ett jättecitattecken och texten EN BANTNING AV RÄNTEAVDRAGET BORDE FÅ RELATIVT ÖVERKOMLIGA EFFEKTER. Vem har sagt det? Det är hon själv som skriver det i artikeln. Det har hon säkert rätt i, men vad är hon för en akutoritet? Första stycket inleds med fetstil: JUSTERING I SIKTE. Både statsministern och finansministern har dock förnekat att något sådant är i görningen.
Till skillnad mot detta till intet förpliktande pladder argumenterar professor Mats Persson gång på gång (t.ex. i SvD den 10 maj) för att behålla avdragsrätten för ränta men återinföra någon form av fastighetsbeskattning. Utan ränteavdragsrätt kommer den som saknar förmögenhet i underläge vid ett fastighetsförvärv i förhållande till den som inte behöver låna. Med ränteavdragsrätt blir de åtminstone i ett hänseende jämspelta. Ett begränsat ränteavdrag på bolånet vidgar klyftorna mellan dem som har och dem som inte har. Det är varken rättvist eller nödvändigt.
Med beskattning av avkastningsvärdet av fastighetskapitalet blir det symmetri och logik i skattesystemet. Fastigheter har I ALLA TIDER varit en självklar, stabil, uthållig och välfördelad skattebas. ALLA bor. Det är bara de senaste 7 åren som fastighetsinnehav varit löjligt lågbeskattade - dessutom regressivt. Skatten är 0,75 procent av taxeringsvärdet, dock högst 7.112 kr per år.
Den 15 maj pläderar SvDs Frida Andersson i SvD Näringsliv för avskaffande av rätten till avdrag för räntekostnader. På bostadslån, får man förmoda, eftersom artikeln handlar om konsekvenserna för bostadsägare. (I så fall måste reglerna kompetteras och kompliceras med regler som definierar vad som är bostadslåneräntor och vad som är andra räntor.) Artikeln presenteras på första sidan av papperstidningen med ett jättecitattecken och texten EN BANTNING AV RÄNTEAVDRAGET BORDE FÅ RELATIVT ÖVERKOMLIGA EFFEKTER. Vem har sagt det? Det är hon själv som skriver det i artikeln. Det har hon säkert rätt i, men vad är hon för en akutoritet? Första stycket inleds med fetstil: JUSTERING I SIKTE. Både statsministern och finansministern har dock förnekat att något sådant är i görningen.
Till skillnad mot detta till intet förpliktande pladder argumenterar professor Mats Persson gång på gång (t.ex. i SvD den 10 maj) för att behålla avdragsrätten för ränta men återinföra någon form av fastighetsbeskattning. Utan ränteavdragsrätt kommer den som saknar förmögenhet i underläge vid ett fastighetsförvärv i förhållande till den som inte behöver låna. Med ränteavdragsrätt blir de åtminstone i ett hänseende jämspelta. Ett begränsat ränteavdrag på bolånet vidgar klyftorna mellan dem som har och dem som inte har. Det är varken rättvist eller nödvändigt.
Med beskattning av avkastningsvärdet av fastighetskapitalet blir det symmetri och logik i skattesystemet. Fastigheter har I ALLA TIDER varit en självklar, stabil, uthållig och välfördelad skattebas. ALLA bor. Det är bara de senaste 7 åren som fastighetsinnehav varit löjligt lågbeskattade - dessutom regressivt. Skatten är 0,75 procent av taxeringsvärdet, dock högst 7.112 kr per år.
Etiketter:
fastighetsbeskattning,
Frida Andersson,
Mats Persson,
ränteavdrag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar