EFFEKTIV MARGINALSKATT

Nationalekonomerna Jacob Lundberg och Alexander Fritz Englund visar i studien The taxation of high-income earners: An international comparison från European Policy Information Center (Epicenter) ett antal länders högsta effektiva marginalskattesatser, dvs skattesatsen på den sista kronans inkomst i ländernas högsta inkomstskikt. I studien inkluderas arbetsgivaravgifter och konsumtionsskatt. Därav beteckningen effektiva marginalskatten. Rapporten kommenteras i SvD den 13 februari.
För Sveriges del utgår kommunal inkomstskatt med ca 32 procent och statlig inkomstskatt med som högst 25 procent. På samma inkomst betalas ca 31 procent i sociala avgifter och mervärdesskatt med normalt 25 procent; i vissa fall bl.a. livsmedel med 12 procent. För vissa varor tillkommer särskilda konsumtionsskatter på alkohol, tobak, bränsle, el mm. Nu går det inte att bara addera skattesatserna; vi är redan långt över 100 procent. De sociala avgifterna är i regel avdragsgilla för arbetsgivarna och konsumtionsskatter betalas endast med beskattade inkomster. Formeln för beräkning av den effektiva marginalskattesatsen visas i rapporten.
L-E beräknar den effektiva marginalskatten i det högsta inkomstskiktet i Sverige till 75 procent, vilket ger Sverige första plats. I botten av 31 undersökta länder ligger Slovakien med 36 procent.
En allvarlig brist med rapporten är att det inte framgår i vilket läge den högsta marginalskattesatsen för inkomstskatten nås. Det är bara den som är avgörande för totalresultatet, eftersom alla andra skatter är proportionella. I Sverige nås högsta inkomstskattesats, 57 procent, vid 638 400 kr. Det är ju stor skillnad om skattesatsen nås vid den nivån eller vid t.ex. 2 milj. kr. På min förfrågan har Lundberg invänt att det skulle bli för komplicerat att redovisa. Jag har svårt att inse det. Det skulle bli knepigt att rangordna länderna, men det kan knappast vara svårt att ange högsta skiktgränsen för varje land, och sen kan var och en göra sina bedömningar.

BETALA SKATT ENLIGT LAG

Tre entreprenörer föreslår i en artikel i SvD den 13 februari att vi ska hylla företag som betalar skatt.

Skribenterna berömmer sig över att den företagsgrupp de tillhör betalat 1,4 miljarder kronor i skatt sedan år 2002, alltså ca 100 miljoner kronor om året. Ja, har företaget betalt löner så ska arbetsgivaren dels innehålla en del som betalas till skatteverket som den anställdes preliminärskatt (A-skatt), dels betala sociala avgifter. Det är en del av företagets lönekostnader. Har företaget sålt varor och tjänster utgår det skatter (framför allt moms) på det. Det är skatter som bekostas av företagets kunder.  Ska det vara något för företaget att skräppa om? Momsen ingår varken som kostnad eller intäkt för företaget. Kvar är bolagsskatten som, vilket framhålls i artikeln, företaget har viss möjlighet att själv råda över när den ska betalas. Om relationen mellan företagets bolagsskatt och övriga skatter är densamma som relationen mellan statens bolagsskatteinkomster och det allmännas totala skatteinkomster, kan bolagsskatten uppskattas till kanske 5 miljoner kronor om året. Enligt gällande redovisningsregler ska skatten redovisas separat och med viss specifikation i årsredovisningen. Jag travesterar skribenterna: "Hur är det möjligt att ni inte vet vilken skatt företagen betalar?" Det är bara att läsa innantill.

Det är klart att företagen ska betala skatt om vi har en sådan lagstiftning. Om företagsledningarna tror att det ger goodwill och ökade vinster om de framhåller att företagen betalar mer skatt än de måste enligt lag, må de väl göra det, men det kan bli knepigt att övertyga aktieägarna. Det är nämligen deras pengar som företagsledningen hanterar.

Reglerna för bolagsbeskattning är och måste alltid vara extremt komplicerade och orsakar därför långa och dyrbara skatteprocesser. Bolagsskatten styr företagens beteende och ger upphov till snedvridningar och effektivitetsförluster och driver fram ett beteende för att minimera skatten. Skatten övervältras på konsumenter, löntagare och kapitalägare och är därför egentligen en förtida betalning av skatt som för eller senare skulle ske i en eller annan form. Temporärt ger bolagsskatten bara ca 5 procent av alla skatter och avgifter;  i det långa loppet ger den ingenting annat än sysselsättning för konsulter och akademiker.

Nej då är det bättre att avskaffa bolagsbeskattningen, så kan vi hylla företagen för vad de producerar.

VARNING ALLA EGENFÖRETAGARE SOM GJORT KAPITALVINSTER

En egenföretagare betalar som bekant skatten (F-skatt) på sin företagsinkomst själv på grundval av en preliminär skattedebitering. Enligt 8 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska preliminär skatt betalas för beskattningsåret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten för samma år. Skatteverket skickar i december (2016) ut en skattsedel för en skatt för 2017 som baseras på beskattningen av föregående års (2015) inkomster. Enligt 55 kap. 3 § ska skatten normalt beräknas till 110 procent av den slutliga skatt som bestämdes i det senaste beslutet om slutlig skatt. Skatten ska enligt 62 kap. 4 § betalas varje månad med en tolftedel.

Enkelt och rimligt.

Men! Den företagare som t.ex. har sålt sitt hus eller lägenhet eller gjort aktievinster under ett år (2015) och beskattats för det, påförs en preliminärskatt för det nästpåföljande året (2017) som om vinster med lika stora belopp (eller t.o.m. 110 procent därav) skulle uppkomma då igen. Dessa vinster hade ingenting med företagets verksamhet att göra och beskattades inte heller som näringsinkomst utan som kapitalvinst. Den som inte är företagare med F-skattesedel betalar inte preliminär skatt för beräknade kommande kapitalinkomster och kapitalvinster.

Men egenföretagaren måste agera för att freda sig mot detta helt oberättigade skattekrav. Helst ska han lämna en preliminär självdeklaration i november före inkomståret, innan Skatteverket beslutar om preliminär F-skatt. Men vilken egenföretagare tänker på det, om man inte tror att inkomsten av verksamheten förändras påtagligt under det kommande året. Men om Skatteverket kommit före, gäller det att begära omprövning genom att skicka in en preliminär deklaration. Det kan enkelt göras på Skatteverkets utmärkta hemsida. Eftersom en deklaration lämnad i november skulle godkänts direkt, finns det ingen anledning att inte Skatteverkets beslut skulle kunna ändras direkt. Men så är det inte. I ett aktuellt fall har en på nätet den 22 januari 2017 ingiven preliminär deklaration ännu inte blivit expedierad. Den 13 februari ska den första skattebetalningen ske, så det börjar brådska.

Jag ringde till Skatteverket och fick tala med en mycket förstående person, som generad bekräftade att så här är det. Han berättade även att när/om den preliminära deklarationen accepteras, kommer de månatliga skattebeloppen att sättas ned med början i beskattningsårets slut!!! HELA det reducerade preliminärskattebeloppet kommer alltså att behöva betalas in den 13 februari!

Den förträfflige tjänstemannen rekommenderade att deklarera så lågt som möjligt - ingen vet ju hur företaget kommer att gå. En nyinvestering som ger rätt till avskrivning kan kanske enkelt radera ut hela vinsten enligt den tidigare gjorda uppskattningen.

Vi får se hur det går.

Omsider har Skatteverket hanterat den ingivna preliminärdeklarationen och satt ned skattekravet. Men- precis som min sagesman sade -skall hela skattebeloppet betalas in den 13 februari; inte med en tolftedel under tolv påföljande månader. Jag undrar om det finns lagligt stöd för denna ordning.

SCHÄUBLE VILL SÄNKA DEN TYSKA BOLAGSSKATTEN

Den evige  motståndaren mot sänkta bolagsskatter, den tyske finansministern Wolfgang Schäuble, har kommit till insikt. I en intervju i Wall Street Journal den 16 januari säger han att Tyskland "can reduce its corporate tax rate in the wake of similar moves in the U.K. and the U.S". Tyskland borde förenkla sitt komplexa skattesystem för företag för att förbli internationellt konkurrenskraftigt, säger han.

Donald Trump vill sänka USAs bolagsskattesats från 35 till 15 procent, Theresa May vill sänka den i UK från 20 till 17 procent. Andra högskatteländer som Frankrike, Italien, Canada och Japan har också flaggat för sänkningar av bolagsskattesatserna.

Fantastiskt. När jag var aktiv i skatteförvaltningen på 1980-talet gällde 40 procent som riktmärke för när utländska bolagsinkomster skulle anses oacceptabelt lågt beskattade. Numera gäller enligt 39 a § inkomstskattelagen (1999:1229)  att

nettoinkomsten hos en utländsk juridisk person ska anses lågbeskattad om den inte beskattats eller beskattats lindrigare än den beskattning som skulle ha skett i Sverige om 55 procent av denna inkomst utgjort överskott av näringsverksamhet för ett svenskt aktiebolag som bedriver motsvarande verksamhet i Sverige.

Dvs gränsen går numera vid 22  * 55 % = 12 %.

Månne får man uppleva den dag bolagsbeskattningen avskaffats helt. Denna resurskrävande, komplicerade, skadliga, onödiga och föga inbringande skatt! Det går i alla fall åt rätt håll.

Avskaffa bolagsbeskattningen

EU-KOMMISSISONENS FÖRSLAG OM FÖRETAGSBESKATTNING AVVISAS AV SKATTEUTSKOTTET

Skatteutskottet har den 8 december avgivit yttranden över fyra förslag från EU-kommissionen som handlar om företagsbeskattning. Utskottet anser att förslagen strider mot subsidiaritetsprincipen. Utskottet har därför föreslagit att riksdagen lämnar motiverade yttranden om detta till Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Riksdagen biföll utskottets förslag den 14 december.

EU-kommissionens förslag gäller EU-regler om en gemensam bolagsskattebas, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning och ändring av direktivet om hybrida missmatchningar med tredjeländer. Skatteutskottet har prövat om förslagen är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Den innebär att beslut ska fattas så effektivt och så nära medborgarna som möjligt. Åtgärderna som föreslås ska heller inte vara mer långtgående än vad som är nödvändigt för att målen med förslaget ska kunna uppnås.

Två förslag om gemensam bolagsskattebas 2016/17:SkU16  och 2016/17:SkU17                                                                       

Kommissionen har presenterat en process i två steg; ett förslag om en gemensam bolagsskattebas är tänkt att antas först och ett förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas som ska införas i ett andra steg. Målen som kommissionen har angett avser båda förslagen. Det gör det svårare för utskottet att bedöma om målen för respektive förslag i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsländerna eller bättre kan uppnås på EU-nivå. Utskottet delar också regeringens bedömning att medlemsländerna initialt är mer lämpade att avgöra hur företagsbeskattningen bör utformas.
Vad gäller förslaget om en gemensam bolagsskattebas konstaterar utskottet att möjligheten att motverka bland annat skatteflykt kan hanteras inom ramen för det nyligen antagna direktivet mot skatteflyktsmetoder som påverkar hur den inre marknaden fungerar. Detta direktiv innehåller också minimistandarder med en möjlighet för medlemsländerna att utforma bestämmelser efter nationella förutsättningar, en möjlighet som skulle gå förlorad vid ett införande av absoluta regler mot skatteflykt.
Vad gäller förslaget om gemensam konsoliderad bolagsskattebas delar utskottet regeringens bedömning att förslaget i många delar är vagt och oprecist, svåröverskådligt och innehåller oklarheter.
Ett enigt utskott anser att förslagen strider mot subsidiaritetsprincipen.

Förslaget om mekanismer för att lösa tvister vid dubbelbeskattning 2016/17:SkU18  

EU-kommissionen anser att det finns behov av att förbättra den befintliga tvistlösningsmekanismen för dubbelbeskattning i EU. Syftet är att utforma ett rättvist och effektivt skattesystem som ökar rättssäkerheten. Skatteutskottet håller med om att mekanismen bör förbättras men tycker inte att kommissionen klarlagt varför en lösning på problemen inom tvistlösningsområdet måste ske genom ett direktiv.
Ett enigt utskott anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen.

Förslaget om hybrida missmatchningar med tredjeländer 2016/17:SkU19  

Hybrida missmatchningar är när skillnader i länders skatteregler för företag och finansiella instrument utnyttjas för att uppnå dubbel icke-beskattning eller en lägre beskattning. Det gällande direktivet mot skatteundandragande innehåller regler om de vanligaste formerna av hybrida missmatchningar, men endast inom EU. Enligt kommissionens förslag till ändring av detta direktiv behöver hybrida missmatchningar som berör länder utanför EU och EES också motverkas.
Utskottet anser att det är angeläget att motverka skatteflykt och skatteundandragande och är därför positivt till syftet med förslaget. Det är samtidigt mycket viktigt att medlemsländernas befogenheter på skatteområdet när det gäller direkta skatter inte urholkas.
Kommissionens förslag är mycket komplext och svårbedömt. Det innehåller en rad oklarheter och saknar en nödvändig konsekvensanalys. Bristerna i underlaget gör det svårt för utskottet att bedöma kommissionens motivering för att syftet med direktivet kan uppnås bättre på EU-nivå än på nationell nivå. Utskottet är också starkt kritiskt till att tidsramarna för de nationella parlamentens subsidiaritetsprövning inte respekteras.
Ett enigt utskott anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen.

SMICKRANDE LÄSNING OM SKATTEPARADIS

Det tycks finnas en föreställning om en minsta lämpliga skattesats för bolagsvinster. Om ett land har en lägre skattesats är det ett skatteparadis. SvD tycks i en artikel den 12 december anse att det inte är någon smickrande läsning för Europa när hjälporganisationen Oxfam listar världens mest förmånliga skatteparadis.

Skatteparadis hjälper stora företag att suga ut stater på miljarder dollar varje år. De bär upp ett oerhört ojämlikt ekonomiskt system som lämnar miljontals människor utan möjligheter till ett bättre liv.

Bland kriterierna finns nollprocentig bolagsskatt, bristande internationellt samarbete mot skatteflykt och "orättvisa och improduktiva skatteincitament".

Vid vilken skattesats går gränsen för ett skatteparadis? Om bolagsskatter inte togs ut någonstans, är det då skatteparadis överallt? Kanske är det så att vissa stater har insett att bolagsskatter bara är skadliga och försvårar och fördyrar företagsetablering i landet. Vad är viktigast för mänskligheten - företagsvinster eller företagsskatter?
På sin hemsida skriver Oxfam:

Stater runt om i världen sänker sina bolagsskatter i tävlan om investeringar. Den genomsnittliga skattesatsen inom G20-länderna var 40 procent för 25 år sedan - idag är den lägre än 30 procent [2]. Bruket av improduktiva och slösaktiga skatteincitament är också en växande företeelse – särskilt bland fattigare länder. Till exempel kostar Kenyas skatteincitament 1.1 miljarder dollar om året i snitt – nästan dubbelt så mycket som landets sjukvårdsbudget.

Är 30 procent bättre än 20 procent? Tror Oxfam att ländernas bolagsskatteintäkter skulle vara 33 procent högre om den genomsnittliga skattesatsen skulle höjas från 30 till 40 procent? I slutet av 1980-talet hade Sverige en bolagsskatt på över 70 procent inklusive vinstdelningsskatt. Var det ett ideal? Bolagsskatteinkomsterna var inte över tre gånger så höga som idag. I själva verket var deras andel av de totala skatterna  - liksom idag - drygt 5 procent och i förhållande till BNP - liksom idag - 2-3 procent. Kanske Kenyas skatteincitament lockar till sig utländska investerare och stimulerar det inhemska näringslivet så att sysselsättning och välstånd stimuleras. Det är nog meningen. Oxfam får det att låta som att det är ett självändamål att Kenya avstår från skatteinkomster.

Alla företagsskatter - både vinstskatter och omkostnadsskatter (t.ex. energiskatter) - finansieras genom övervältring på kunderna genom prissättning och på de anställda genom lönesättning. Vad gäller omkostnadsskatter kan de undvikas genom effektivare hushållning med beskattade resurser eller användning av alternativa resurser (vilket ofta är meningen med skatten). Kan skatterna inte övervältras går företaget förr eller senare omkull. Kapitalägarna kan klara sig från beskattningseffekten genom att avstå från investeringar om de inte av affärsmässiga skäl är tvungna att vara verksamma i ett visst land eller flytta till ett land med lägre skatt. Det är egendomligt att Oxfam kan tro att bolagen bekostar sina skatter.
Estland är inte nämnt i SvD artikel. Estland har visserligen en skatt på bolagens vinster, men den tas ut först när och in den utsträckning den delas ut. Däremot är mottagen aktieutdelning skattefri. I realiteten är detta samma sak som att ha skattefrihet för bolagsvinst och beskattning av aktieutdelningar. I en värld med bolagsbeskattning är det en genial lösning.
Eftersom inga länder har exakt samma skatteregler och bolagsregler, finns det oändligt många kombinationer för att minimera ett internationellt företags beskattning. Det går inte att hävda att man måste betala så mycket skatt som möjligt, och det går inte att hävda att befintliga regler inte ska följas, bara för att de leder till lägre skatt än om all verksamhet bedrivits inom ett land.
Det enda man kan ge Oxfam rätt i är kritiken mot att länder inte följer sina egna lagar utan ger skattelindringar till vissa företag och dessutom håller detta hemligt.
Bolagsskatten är till sin natur ytterst komplicerad. Den utgör därför en rättssäkerhetsrisk. Risken att lika fall bedöms olika är stor. I storföretagen utgår skatt med höga belopp i absoluta tal. Därför kan den bära höga kostnader. En konsult kan spara miljonbelopp åt ett företag. Därför är bolagsskatten viktig för skattekonsulter och skatteakademiker - inga andra. För lagstiftare, domstolar, skattemyndigheter är den bara en belastning. Den skumraskverksamhet som tycks florera inom den internationella skattehanteringen skulle gå upp i rök om alla länder avskaffade bolagsbeskattningen. Ingen skulle sakna den.
Det finns inga andra än individer (fysiska personer) som kan betala skatt.
Avskaffa bolagsbeskattningen

Dagens Industri hänger på med rubriken Här är EU:s värsta (kurs. här) skatteparadis. Kan ett paradis var värst i negativ mening?

SKRUVEN DRAS ÅT YTTERLIGARE NÅGRA VARV I DEN INTERNATIONELLA FÖRETAGSBESKATTNINGEN

Under hösten har två propositioner om den internationella företagsbeskattningen lagts. Den 13 oktober kom propositionen om Utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, (prop. 2016/17:19) och den 1 december kom propositionen om Dokumentation vid internprissättning och land för-land-rapportering på skatteområdet (prop. 2016/17:47).

I prop. 2016/17:19 lämnas förslag till författningsändringar som krävs för att genomföra rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning i svensk rätt. Det nya är att medlemsstaternas behöriga myndigheter genom automatiskt utbyte ska lämna upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning till övriga medlemsstaters behöriga myndigheter och till Europeiska kommissionen.

Prop. 2016/17: 47 är den svenska implementeringen i svensk lagstiftning av åtgärd 13 i det internationella BEPS-projektet.

Base Erosion and Profit Shifting, BEPS, är ett internationellt projekt som drivits av OECD på uppdrag av G20-länderna. Syftet är att hindra vinstförflyttningar och erodering av ländernas skattebaser. I juli 2013 presenterades en handlingsplan där femton åtgärder identifierades. En av dessa åtgärder (åtgärd 13) handlade om att ta fram nya regler för internprissättningsdokumentation för att öka transparensen för skattemyndigheterna samtidigt som företagens fullgörandekostnader beaktades. Den 5 oktober 2015 publicerades 13 slutrapporter för de olika åtgärderna, däribland slutrapporten Transfer Pricing Documentation and Country-by-Country Reporting för åtgärd 13.

I båda fallen är det fråga om att lämna upplysningar till utländska skattemyndigheter. I synnerhet beträffande förhandsbeskeden innebär prop. 2016/17:19 en dramatisk reduktion av sekretesskyddet. Beskattningen omfattas enligt Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) av en absolut sekretess, dvs. någon bedömning av skada för utlämnad information finns inte. I synnerhet beträffande förhandsbesked är denna princip särskilt betydelsefull, eftersom företagen där ofta behöver beskriva känsliga affärsmässiga omständigheter.

I propositionen berörs denna fråga på följande sätt (s. 44-45):

[Om] sekretessen avseende de förhandsbesked och prissättningsbesked som ska utbytas samt hur informationen ska hanteras och för vilket ändamål information får användas, kan följande sägas. Av artikel 16 i direktivet framgår vilken sekretess och skydd som upplysningarna som utbyts enligt direktivet åtnjuter. Vidare framgår av samma artikel vad upplysningarna får användas till. Av 16.1 framgår bl.a. att upplysningarna som utväxlas ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten (min kurs.). Vidare framgår att upplysningarna får användas för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar avseende de skatter som omfattas av direktivet.

 Vem vågar lita på att sekretesslagstiftningen i alla EU-länder är lika rigorös och tillämpas lika rigoröst som den svenska?