SKATTERAPPORT FRÅN SVENSKT NÄRINGSLIV - VAR ÄR BOLAGSSKATTEN?

Svenskt Näringslivs skattekommission lämnade igår sin slutrapport Framtidens skatter-för fler och växande företag, konkurrenskraft och välstånd. En förhandsinformation kom i SvD under rubriken Det är dags för en skattereform. Rapporten presenterades och diskuterades på Svenskt Näringsliv inför en sakkunnig publik. Det är svårt att inte hålla med i kommissionens analys och resonemang om att framtidens skatter måste utformas så att risktagande och entreprenörskap stimuleras och skattesystemet blir internationellt konkurrenskraftigt. Ägarbeskattningen framhålls som en nyckelfråga. Åtgärder som främjar kapitaluppbyggnad är viktiga. Rättssäkerheten måste öka och krångel och adminstrativa bördor måste minska.

Det som genast faller en i tankarna är att avskaffa bolagsbeskattningen. En sådan åtgärd tillgodoser alla nämnda krav och önskemål. Skatten är dessutom relativt sett obetydlig som inkomstkälla för staten (motsvara bara drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter) och är i förhållande till alla andra skatter kolossalt dyr att adminstrera.

Bolagsskatten är otroligt komplicerad och gör skatteplanering synnerligen lönsam och sysselsätter arméer av skattekonsulter och akademiker. Detta förorsakar konkurrenssnedvridning, eftersom publika företag av etiska och likande skäl inte vill utsätta sig för den kritik som skatteplanering framkallar. Internationellt leder bolagsbeskattningen till ytterst svårlösliga konflikter mellan staterna, som slåss om beskattningsunderlaget.

Rent bisarrt blir det när man betänker att bolagsskatten förhindrar företagens egentliga syfte: att skapa nytt kapital och växa, dvs. gå med vinst. Det företag som gör det drabbas av en kostnad. Det företag som gör förlust, dvs. fördärvar värden som redan finns, betalar ingenting.

Bolagsskatten är en skatt som övervältras till företagens kunder (genom prissättningen) och anställda (genom lönesättningen) och inte bärs av företagen själva. Den är därför helt onödig. Tas den bort kommer utrymmet för utdelningar och lönebetalningar att öka, vilka beskattas. Den är till råga på allt instabil och beroende av konjunkturerna – det kanske inte blir några bolagsskatter alls för resultaten för 2008 och 2009.

Tas bolagsskatten på f.n. 26,3 procent bort, ökar avkastningen av kapitalet med 35 procent! Sverige blir ett lockande investeringsland för utländskt kapital. Om vi nödvändigtvis vill ”beskatta” dessa utlänningar” kan vi ta skatt av bolagen i samband med aktieutdelning. Så gör Estland, som redan avskaffat bolagsskatten på outdelade vinster. (Internationella konventioner hindrar eller begränsar våra möjligheter att beskatta utdelningarnas mottagare.) Då kan vi också avskaffa utdelningsbeskattningen av svenska aktieägare och därigenom lösa problemet med den ekonomiska dubbelbeskattningen av bolagsvinster, ett ekonomisk, juridiskt och praktiskt gissel som vidlåder dagens system. Det är väl också politiskt mer smältbart med en politik för att stärka företagsuppgyggnad genom att ta bort skatten i stället för att införa skattefrihet för arbetsfria inkomster?

Skattekommissionens slutrapport innehåller emellertid inte ett ord om bolagsbeskattningen. Vid presentationen framhöll Rune Andersson att bolagsbeskattningen inte uppfattats som något problem i de många företagarhearingar som kommissionen hållit. Och även Rune Andersson, med omfattande erfarenhet som företagare och företagsledare i börsföretag, bagatelliserade bolagsbeskattningen.

Det kanske finns goda skäl till att företagsledare inte uppfattar bolagsbeskattningen som ett stort problem, utan att andra skatter – marginalskatterna på arbetsinkomster, beskattning av utländska specialister, sociala avgifter och liknande ”dolda” skatter – ligger närmare till hands att diskutera. Och så förstås skatter på de egna uttagen och vinsterna (ägarskatterna). Det är lätt att förstå – och sympatisera med – att företagande inte direkt stimuleras av sådana skatter. Ett annat skäl kan vara att bolagsskatten träffar alla företag ungefär lika och därför lätt kan övervältras.

Veckan före Skattekommissionens presentation hölls emellertid i samma lokaler och med samma arrangör en stor internationell skattekonferens med EUs skattekommissionär László Kovács som inledare och med närvaro och aktivt deltagande av flera av världens ledande skatteekonomer och skattejurister, representanter för OECD, EU och den svenska regeringen. Vid den saknades inte problem att diskutera om bolagsbeskattningens effekter på ekonomisk tillväxt, bolagsskatterättsliga hinder för gränsöverskridande investeringar och företagsförflyttningar, omstruktureringar och åtgärder mot missbruk av skattereglerna mm. Några lösningar på problemen blev det – som vanligt – inte. De är alldeles för komplicerade.

Sammanfattningsvis. Kommissionen har utarbetat en utmärkt och angelägen rapport som dock helt utelämnat en komponent – den skadliga och onödiga bolagsbeskattningen. Den är värd en seriös diskussion.

GLOBALISERINGSRÅDETS Slutrapport, Ds 2009:21

BORTOM KRISEN
Om ett framgångsrikt Sverige
i den nya globala ekonomin


Redan i förordet understryker Globaliseringsådet angelägenheten av åtgärder som stärker Sveriges konkurrenskraft och förmåga att attrahera investeringar och kompetenta människor.
En kostnadspost som stjäl 26,3 procent av avkastningen av investeringar i Sverige är bolagsskatten. Ett borttagande av bolagsskatten ökar således avkastningen av investeringar i Sverige med 35 procent. Hur kan Rådet underlåta att observera en så enkel åtgärd som att avskaffa eller drastiskt sänka bolagsskatten för att göra Sverige framgångsrikt i den nya globala ekonomin?

Varför finns det en bolagsskatt? En skatt på bolagets vinster? Varför bestraffas det beteende som Rådet och alla andra önskar premiera?

Vilka skäl finns det för skäl för beskattning av bolagsvinster?

Inga på goda, rationella överväganden baserade skäl. Så gott som alla länder beskattar visserligen vinster. Men det är inget skäl, det är möjligen en förklaring. En annan förklaring kan vara att folk uppfattar bolagsvinster som inkomster jämförbara med hushållens inkomster. Beskattas hushållens inkomster av arbete (lön, pension mm) och kapital (räntor och aktieutdelningar) är det väl inte mer än rättvist att bolagen betalar skatt på sina inkomster.

Fel! Hushållens och bolagens inkomster är inte jämförbara. Hushållsinkomsterna är till för försörjning och upprätthållande av livhanken. För att även de (barn, sjuka, gamla mm) som inte haft något arbete (eller kapital) ska kunna leva, måste vi dela med oss till dem av våra inkomster - i reala termer låta dem få en del av det som vi arbetsföra (och sparare) slitit ihop. Det gör vi med beskattning, med inkomstskatt, sociala avgifter och moms. I en penningekonomi gör vi det genom att på olika sätt dirigera våra inkomster till dessa behövande. I en primitiv ekonomi kan det göras genom utdelning av framställda produkter. Dessutom tas skatter ut på förbrukning av resurser och vissa varor som energi, drivmedel, alkohol, tobak mm.


Företagens inkomster (vinsten, dvs värdet av det som producerats under en period minskat med ersättning till produktionsfaktorägare, dvs. löntagare och kapitalister) har ingen annan funktion än att förbättra möjligheterna att producera ännu mer till (förhoppningsvis) ännu lägre kostnader per enhet. Vinsten är ett mått på det som skapats i bolaget och behållits där. Ett företag kan inte konsumera för egen del. Skulle det (eller snarast dess anställda) lättsinnigt förslösa företagets tillgångar skulle aktieägarna snart protestera.

Man kan också tänka sig att företagen bör betala skatt för den samhälleliga infrastruktur, rättssystem, försvar, allmänna kommunikationer m.m. som de drar nytta av. Men varför egentligen? Samhället har all anledning i världen att se till att just sådana funktioner finns på plats. Och varför skulle skatten baseras på vinsten? Bolag som gör förluster, dvs. förbrukar och förstör vad som redan finns, betalar inte någon skatt. Ska man bestraffa ett önskat beteende, och premiera skadegörelse? Möjligen bör ett företag självt betala för sådana samhällsfunktioner som tillskapats enkom för företaget. Men i praktiken ställer stat och kommun ofta upp med infrastrukturinsatser för att stödja näringslivet. (Av EU-skäl får de dock numera inte vara allför tydligt riktade till vissa företag. Då blir det EU-rättsstridig subventionering.) Om allmänna opinionen och politikerna vill rädda företagen i en bygd eller en näring med sysselsättningsproblem med infrastruktursatsningar, varför ska samhället ta tillbaka det stödet om det går bra? Om det inte går bra och företagen går under, betalar de ingenting för stödet. Då är det bättre att samhället tar ut ersättning i form av avgifter eller skatt på förbrukning av de offentliga resurserna.

En annan förklaring till att bolag beskattas är att de inte har någon politisk rösträtt och att talesmännen för bolagen vet att bolagsskatten ändå övervältras och bärs av kunder och anställda genom pris- och lönesättning. I den löpande verkligheten finns det därför ingen stark drivkraft för att avskaffa bolagsskatten.

Det finns helt enkelt inga goda argument för att beskatta företagsvinster. Men det är ett gigantiskt politiskt och pedagogiskt problem att övertyga allmänhet och politiker därom.

Däremot finns det en lång rad tunga argument för att företagsbeskattningen är både onödig, resurskrävande och direkt skadlig.

Ett problem är lagstiftningens komplexitet och de rättsäkerhetsproblem detta skapar. Här pågår
en kontinuerlig uppgradering av lagstiftning för att undvika skatteflykt och en jakt på luckor i skattesystemet. Ett förslag som diskuterades vid ett seminarium på Stockholms Universitet i dag var att inrätta en Skattelagskommmission (även benämnd "tätningskommission") för att snabbt utreda och genomföra anpassningar av skattelagstiftningen till uppkommande behov. Detta seminarium skall jag kommentera i kommande blogpost.