VETTIGA UTDELNINGAR

Christer Jacobson, f.d. börsredaktör på Affärsvärlden, skriver en debattartikel i Dagens Industri den 22 februari som jag önskar att jag själv skrivit.

Han utgjuter sin irritation över att ekonomijournalisterna av okunnnighet eller mot bättre vetande kolporterar föreställningen att bolagen berikar sina aktieägare på andras (framför allt anställdas) bekostnad genom guldregn av utdelningar, när det bara är fråga om att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan - dessutom till priset av avbränning av 30 procent i skatt. Det är ofta bara fråga om omfördelning av företagskapital mellan olika verksamheter. Förhoppningsvis från branscher och företag på nedgång till framtidsföretag.

Jag minns den halvt skämtsamma halvt allvarliga jargongen på seminarier på Handels när bokslutpolitik diskuterades. "Styrelsen, som efter ett svidande förlustår ser en mörknande framtid för företaget, föreslår en kraftigt höjd utdelning." Eller alternativt: "Eftersom framtiden efter ett synnerligen framgångsrikt år ser mycket ljus ut för företaget, föreslår styrelsen att ingen utdelning ska lämnas." Allt i syfte att hjälpa den osynliga handen att föra företagskapitalet dit där det gör störst nytta.

Verkligheten är kanske mer komplicerad och psykologiska faktorer påverkar börskursen. Försök med utdelningsfria aktier har inte varit framgångsrika i praktiken. Vissa aktieägare, t.ex. stiftelser, kräver utdelning för att kunna fullgöra sitt ändamål, osv.

Irrationellt eller ej: När Tele2 meddelade att utdelningen skulle höjas från 6 till 27 kr genom en engångsutdelning på 21 kr, steg aktiekursen med 10-12 procent, och fastighetsbolaget Catenas aktier rusade iväg med 8 procent efter styrelsens förslag om en ordinarie utdelning på 6 kronor och en extra utdelning på 53 kronor per aktie.

En omständighet som kanske borde komplettera Jacobsons artikel är att höga utdelningar under svåra tider kan gå ut över de anställda. Även med aldrig så god journalistik och pedagogisk förmåga, kommer de som avskedats inte att förstå att aktieägarna får utdelning. Vad som är viktigt och riktig på makronivå, är inte alltid så lustig på mikronivå. Det bästa är kanske som Jacobson skriver en balanserad utdelningspolitik, där hänsyn tas till lönsamhet, tillväxtmöjligheter och finansiell ställning.

Jacobson erinrar slutligen om den ännu inte tillsatta företagsskattekommittén och framhåller dess möjlighet att bidra till klarsyn på detta område och överväga beskattningen av riskkapitalets avkastning. Det är bara att hålla med. En första åtgärd bör vara att förklara och motivera varför bolagens vinst ska beskattas. Utan bolagsbeskattnnig skulle dessutom den förkättrade dubbelbeskattningen elimineras. Det är svårt att tänka sig att utdelning inte ska beskattas, eftersom det är likvitt kapital som ställs till aktieägarens fria disposition. Men i den mån han väljer att återinvestera utdelningarna i aktier och därmed avhänder sig dispositionsrätten, borde avdrag kunna medges. Det skulle underlätta företagskapitalets rörlighet - till allas båtnad och glädje.