onsdag 9 februari 2011

MAKTELITENS POSITIONER GRANSKADE

Jag lämnade följande kommentar på rubricerade inlägg på Ekonomistas.se häromdagen med anledning av LOs senaste rapport om elitens inkomster i Sverige, vilket också uppmärksammades på DN Debatt.

Finns det någon studie som undersökt inkomstskillnadernas ökning i förhållande till ”fondkapitalismens” tillväxt? Den nedåtgående kurvan för inkomstskillnader bryts tydligt mot en uppåtgående kring 1982, dvs då aktiefonderna nyligen etablerats med stöd av ny skattegynnand lagstiftning, se t.ex.fondbolagen.se

Aktiefondernas ledningar har uttryckligen avstått från styrelsereprensentation i de företag fonderna äger aktier i; på goda grunder, eftersom de inte kan veta hur länge fonddelägarna vill ha placeringar i individuella företag.

Vilka utövar ägarinflytande när en stor del av aktieägarkollektivet abdikerat? Företagsledningarna. Och personer som står i nära relation till företagsledningarna, dvs f.d. företagsledare som numera är styrelseproffs.

Om aktieägare som i första hand är intresserade av utdelningar inte utövar sin ägarmakt, kommer andra att göra det. Även dramatiska ökningar av ersättningar till företagsledningar ger obetydliga effekter på utdelning per aktie. Aktieägarna orkar därför inte hålla emot lönekraven – eller snarare löneerbjudanden. Företagsledare brukar ofta hänvisa till att det är styrelsen som erbjudit lönen, och styrelsen brukar hänvisa till internationella förhållanden.

Dessutom blir aktieägarkollektivet inte tillfrågat. Och vilka aktieägare orkar stå upp på en bolagsstämma och kräva lönesänkningar för företagsledningen?

Ändå borde uppnåendet av målet att bli vd för ett börsnoterat företag i sig vara tillräcklig belöning för den mest äre- och penninggiriga person. Vilka alternativ finns? Landshövding? Statsminister? Svenskar som blivit företagsledare i internationella storföretag kan räknas på ena handens fingrar. Skulle en vd i ett svenskt storföretag inte göra sitt yppersta även för en årslön på några enstaka miljoner kronor? Vem vill få ett rykte av att ha gjort ett dåligt jobb som vd i ett storföretag av den ynkliga anledningen att lönen var låg?

Nu är anden släppt ur flaskan och det är omöjligt att tvinga den tillbaka. Jag tror att det var fondsystemet som drog ur korken. Förmodligen i kombination med de extremt höga marginalskatter som då gällde.


Till min glädje ser jag att Leif Vindevåg, stockholmsbörsens tidigare utredningschef och numera rådgivare åt Aktiespararna, är inne på liknande tankegångar. Han uttalar sig i Dagens Industri den 9 februari på sid. 9 (artikeln finns inte i DIs nätupplaga) under rubriken Börsveteran sågar de anonyma ägarna.

Jag kunde inte uttrycka det bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar