PERNOD TROLLAR BORT VINSTEN OCH SKATTEN

Dagens Industri fortsätter sin kampanj mot företagens ränteavdrag, och tror att rätten till ränteavdrag är ett skattekryphål. Häromdagen var det ett riskkapitalbolag som hade snuvat Alfa Laval på Munters. Genom att få ner den förväntade skattebelastningen på förvärvet kunde Nordic Capital bjuda över Alfa Laval.

Nu är det franska Pernod som köpte Vin & Sprit härom året. Genom att strukturera finansieringen på ett fiffigt sätt kan Pernod dränera den svenska skattebasen med ett ränteavdrag. En svensk filial till ett utländskt bolag i Pernod-koncernen fick låna 43,4 miljarder. På den skulden betalar filialen ränta som 2009 uppgick till 2,46 miljarder kronor. Vin & Sprits vinst ligger på nivån 1,5 miljarder. Genom koncernbidrag kan Vin & Sprit föra över hela vinsten (och mer därtill) till filialen, som eliminerar den svenska skattebasen med ränteavdraget.

Detta är inte någon "lucka i skattelagstifningen" som DI skriver eller ett skattekryphål eller något olagligt. Det är en följd av ett genomtänkt (men korkat) företagsskattesystem. Så länge Sverige hade sin valutareglering och systemet med fria och bundna aktier för att förhindra utländskt ägande av svenska företag, var detta inget större problem. Men det är det nu, om man tycker att det gör så mycket att den svenska bolagsskattebasen dräneras.

Det kommer säkerligen att bli tvist om avdragsrätten för räntorna. Eftersom koncernbidrag till utländska företag är tillåtna endast om mottagarföretaget är hemmahörande i ett EU-land, blir det ett EU-land som får beskatta den ränta som Vin & Sprit betalar. För att upplägget ska fungera krävs det också att det utländska företagets filial utgör ett s.k. fast driftställe. För att kunna beskatta ett utländskt företag krävs det nämligen att det bedriver verksamhet från fast driftställe i Sverige. Vad det utgör i praktiken är en viktig och ofta tvistig rättsfråga. Eftersom svenska fiscus vill beskatta utländska företag, strävar han efter att upptäcka minsta tecken på närvaro i Sverige för att hävda att "fast driftställe" föreligger. Några sådana mål har nyligen med framgång för fiscus prövats av Regeringsrätten. Nu kommer det att ligga i fiscus intresse att hävda att det inte föreligger något fast driftställe, men det är ganska enkelt för en skattskyldig att se till att det finns ett sådant(även om det inte behövs för verksamheten). Men det kan kanske bli en kul rättsfråga att besvära domstolarna med: Ska ett obehövligt fast driftställe bedömas som ett fast driftställe i lagens mening? Särskilt om det tillskapats endast för att kunna ta emot koncernbidrag som slussas utomlands med ett "riggat" ränteavdrag? Kan skatteflyktslagen tillämpas?).

Sen kommer det nog att bli tvist om räntans storlek. Vad är marknadsmässig ränta? Vad betyder det att fordran avser ett helägt dotterbolag? Vilken risk löper kreditgivaren. Det hela kryddas av att det är ett internationellt lån, varför skattemyndigheten i mottagarlandet kommer att argumentera för en hög ränta. Det är nog väl försörjt med välbetalda uppdrag för skattekonsulter på ömse sidor, och onödigt resursslöseri för skattemyndigheter och domstolar. Ett antal skatteprofessorer kan också behöva skriva rättsutlåtanden.

Det finns flera kryddor. Frankrike beskattar endast verksamhet som bedrivs i Frankrike. Nu är jag ingen expert på fransk skattelagstiftning, men jag kan tänka mig att koncernbidraget - som är en svensk skatterättslig företeelse och bolagsrättsligt är en utdelning om det går till moderbolaget och ett kapitaltillskott om det går till ett dotterbolag - inte beskattas alls i Frankrike. Var räntebetalningen till sist hamnar och om den alls beskattas kan man också fundera över. Summa summarum blir det kanske ett skattefritt koncernbidrag och en avdragsgill räntekostnad för Pernod, och en skattefri ränteinkomst i något Pernod-bolag. Bingo.

Det kanske är så att möjligheterna att reducera eller eliminera skatten påverkade priset på aktierna i Vin & Sprit. Jag vill minnas att priset 55 miljader kronor blev överraskande högt, och att "analytikerna" undrade över hur Pernod kunde räkna hem affären. Svenska staten framstod som överlägsna förhandlare.

Svenska staten fick kanske en liten del av det kapitaliserade värdet av möjligheten att trolla bort den svenska skatten. Dumstrut på.