U-LÄNDER OCH SKATTEFLYKT

CHRISTINE VON SYDOW, generalsekreterare ActionAid Sverige, och EDVARD HALL, styrelseledamot ActionAid Sverige, skriver i SvD den 30 juni att Sverige bör bekämpa skatteflykt från u-länder. De säger att utvecklingsländerna varje år till följd av företags skatteplanering förlorar mer än det totala bistånd de får.  De tycks tro att skattebaser och skatteinkomster är något naturlagsenligt; att det finns en given total global skattebas och att den ska/kan fördelas enligt någon sorts rättvisenorm.

Varje land är suveränt att bestämma skatter för aktiviteter inom dess territorium och hur skattebasen ska beräknas. Ingenting hindrar ett land från att bortse från åtgärder (såvida de inte utfäst sig att respektera dem i internationella avtal) som, enligt vad landet anser, otillbörligt reducerar skattebasen.

Om nu u-länder inte får in de skatter de tycker sig vara berättigade till genom inkomstskatter, borde de använda skattebaser de råder över, t.ex. lönekostnader, produktionsvolym, mineral- och råvaruutvinning, fastighetsytor/-volymer, energiförbrukning, transporter. Varje försök att beskatta företag innebär dock en extra belastning för de företag som vill investera och verka i landet. Det är fullkomligt verklighetsfrämmande att tro att företag, som har att välja mellan två (bortsett från skatten) likvärdiga investeringsalternativ, skulle välja det som föranleder högst skatt. I synnerhet inte om  det är enkelt att kringgå skatten genom legala eller internationellt respekterade åtgärder (transfer pricing, thin capitalisation etc.) som fallet är med beskattning av företagsvinst. Det är också verklighetsfrämmande att tro att företagen skulle avstå från legala och respekterade åtgärder för att minimera sina skatter och andra kostnader. Lag ska förstås följas, men ingen skatt utan lag.

I själva verket skulle u-länderna tjäna på att avskaffa företagsbeskattningen innan industriländerna gör det. I själva verket är nog vinstbeskattning den mest olämpliga och mest skadliga av alla skatter.