Jag har just återkommit från en kort resa till Köpenhamn och Göteborg med ett gäng operaentusiaster under ledning av Lars Sjöberg. I Köpenhamn såg och hörde vi Stravinskijs Rucklarens väg (Lastens vej) och i Göteborg var det premiär på Wagners Mästersångarna i Nürnberg.
Köpenhamnsoperan (Operaen paa Holmen) är värd ett besök om så bara för byggnaden. Både exteriört och interiört helt makalös. Den ligger fantastiskt belägen mittemot Amalienborg. Tio minuter med färja från Nyhavn. Åk dit. Det är inte fel att samtidigt uppleva Rucklarens väg.
Göteborgsoperan är inte dålig den heller; dock ett snäpp under Köpenhamn. Men uppsättningen av Mästersångarna är en verklig fullträff och Anders Lorentzson som Hans Sachs är suverän. Recensionen av Lars Sjöberg instämmer jag gärna i. Och den slemme Sixtus Beckmesser gör Åke Zetterström till en levande person. T.o.m. DNs grinige recensent verkar ha uppskattat honon. Slutet har ju en del text som numera känns lite obehaglig, men - som både Lars Sjöberg och Sydsvenskans Carlhåkan Larsén observerat - tar slutscenens plötsligt nedfallande fondtapet med bilden av jätteskulpturerna i Mount Rushmore, där presidenterna bytts ut mot Goethe, Wagner, Beethoven och Schiller, med grov ironi udden av den känslan. SvDs recensent verkar inte ha sett det. Men, Carlhåkan, det var väl Pogner som först räckte handen till Beckmesser?
Jag såg en verklig hjälte i orkestern, harpisten. Hon spelar på en liten harpa, när Beckmesser sjunger sin serenad för Eva. Harpisten får Beckmessers luta att låta förskräckligt. (Den ska låta förskräckligt, men det är faktiskt ganska intressant musik.) Man tror att lutan är fullkomligt ostämd. Till en början är det bara trevande knäppningar, men det ska bli mera bara han kommer igång med sin serenad.
DÅ HÄNDER DET!!! EN STRÄNG GÅR AV!!! Jag ser harpisten dra av strängstumpen, spela på de strängar som finns kvar, ta fram en ny sträng och sätta på den och STÄMMA den, alltmedan musiken fortskrider. Stundtals är det bara hon som spelar. The show must go on. Hon spelar, stämmer på nytt, spelar, finstämmer och när det är dags för serenaden är harpan återställd.
Hur många såg detta spännande drama?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar