LUNDINREGELN

Tänk om revisor Lundin visste att den lagstiftning som bär hans namn fortfarande gäller. Den infördes ursprungligen 1966 (prop. 1966:85) och fick sitt namn efter revisorn som låg bakom den tidens skatteplaneringssuccé. Tills lagen infördes.

Lundinreglerna var en av de första reglerna direkt riktade mot en skatteplaneringskonstruktion, och lagtexten blev diffus på det sätt som alltid karaktäriserat skatteflyktsregler. I dag lyder reglen i den version som handlar om beskattning av aktieutdelning och finns i 24 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, efter att bara redaktionellt moderniserats: "Om ett företag förvärvar andelar i ett annat företag och det inte är uppenbart att det förvärvande företaget får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till sin näringsverksamhet, ska det ta upp utdelning av sådana medel som fanns hos det utdelande företaget vid förvärvet....". En annan version finns i 17 kap. 8 - 12 §§ IL och handlar om förbud för avdrag på nedskrivning av sådana andelar.

Regeln är numera, som Ingrid Melbi och Robert Gavelin hos Pricewaterhouse Coopers skriver i Dagens Industri den 12 januari, helt onödig. T.o.m. Skatteverket har tillstyrkt att den tas bort.

Men nu finns den till glädje för somliga fiskaler. Finns den ska den användas. "uppenbart", "tillgång av särskilt och verkligt värde", "med hänsyn till sin näringsverksamhet", se där en vacker bukett diffusa begrepp som man kan analysera och diskutera och belasta domstolarnas tid och resurser med. De skattskyldiga; ja har man givit sig i leken får man leken tåla.

Ta bort regeln. Eller ännu hellre, ta bort bolagsbeskattningen.