I Dagens Industri den 21 maj bedömer UB regeringens företagspolitik. På tal om skatterna säger han att många företagsledare säger att bolagsskatten är en icke-fråga.
Jag har också mött den reaktionen - eller ännu mer uttalat än så. När jag presenterade mina tankar för en vd i ett stort börsnoterat företag en gång, frågade han mig direkt: "Vill du att jag ska göra mig löjlig?"
Egendomligt. Vilka om inte företagsledarna borde kämpa för att reducera de kostnader som läggs på deras företag?
I stället är det kapitalbeskattningen, 3:12-beskattningen mm som engagerar. Tänker företagsledarna mer på sin egen ekonomi än på företagets? Skulle inte denna inställning ändras om bolagets vinst inte beskattades? Ingen beskattning skulle då påverka företagets agerande, ingen beskattning skulle hindra företagets tillväxt och konsolidering.
Företagsledarna förefaller att tro - som de flesta - att bolagsbeskattningen är oundgängligt av några juridiska eller tekniska skäl som ligger under deras värdighet att befatta sig med. Det är något som deras ekonomichefer tar hand om. Bolagsskatten gäller lika för alla. Kan ekonomicheferna med hjälp av konsulter få ner skatten under den nominella är det väl bra - i vart fall så länge konsultarvodet är lägre än 135 procent av den reducerade skatten.
Det är möjligt att kapitalbeskattningen och företagarbeskattningen ändå borde ta hänsyn till det risktagande som företagaren utsatt sig för för att åstadkomma det företag ur vilket han sedermera kan ta ut lön och utdelning för sin försörjning - för att inte tala om att han skapat försörjning för företagets anställda.
Men det verkar som företagarna inte vill dra fokus från frågan om sin privata beskattning genom att klaga över bolagsskatten.
Men nya tankar kanske håller på att ta över.
fredag 21 maj 2010
onsdag 19 maj 2010
TYSKLAND FÖRBJUDER NAKEN BLANKNING
tisdag 18 maj 2010
SLÄPP GRÄNSER FÖR RISKKAPITAL
Björn Savén, ordförande i IK Investment Partner och välkänd riskkapitalist, argumenterar i Dagens Industri den 19 maj för att villkoren för företagande och investeringar måste lyftas högre upp på dagordningen. Sverige behöver fler företag och människor i arbete.
Visst, helt rätt.
För att det ska ske krävs ägare och entreprenörer som kan få sina företag att växa och är villiga att investera i dem, säger han.
Så självklart att man undrar varför det behöver sägas.
Sen kommer en lång rad goda förslag. Bland dessa märks:
- Rune Anderssons förslag om så kallade vinstandelslån med ränteavdrag för företag (DI Debatt 13 april) - en bra generell åtgärd, som dessutom borde vara skatteneutral eftersom ränteintäkten skulle vara skattepliktig hos mottagaren.
- Förbättringar av regelverket för att förse tillväxtföretag med kapital. Det måste bli lättare för företag att få in pengar i olika faser av sin utveckling.
- Med friare placeringsregler kan investeringarna hjälpa goda ideér till en fas där de är mogna att börsintroduceras. Ett regelverk som tillåter större frihet givet en acceptabel total risk ger mer effekt än ett riskkapitalavdrag för privatpersoner i den form som har diskuterats.
Reglerna om avdrag för ränta på vinstandelslån är redan nu rejält komplicerade. (I denna kommentar till ett rättsfall där Regeringsrätten hamnat fullständigt vilse, finns reglerna översiktligt beskrivna.) Det Rune Andersson föreslår påverkar de ytterst känsliga sk. 3:12-reglerna, som nog dessvärre inte är förenliga med friare avdragsrätt för rörliga räntor (som är resultatberoende och därmed ett alternativ till utdelning).
Varför komplicera ett redan alltför komplicerat skattesystem med ännu en komplikation för att få bort vissa negativa effekter av den onödiga, skadliga och tillväxtfientliga bolagsbeskattningen? Ta bort bolagsskatten i stället. Då uppfylls också Savéns andra önskemål; företagens tillväxt blir 135 procent av dagens tillväxt. Det är också säkert mer effektivt än ett riskkapitalavdrag.
Då kanske det rent av inte behövs några riskkapitalister!
Visst, helt rätt.
För att det ska ske krävs ägare och entreprenörer som kan få sina företag att växa och är villiga att investera i dem, säger han.
Så självklart att man undrar varför det behöver sägas.
Sen kommer en lång rad goda förslag. Bland dessa märks:
- Rune Anderssons förslag om så kallade vinstandelslån med ränteavdrag för företag (DI Debatt 13 april) - en bra generell åtgärd, som dessutom borde vara skatteneutral eftersom ränteintäkten skulle vara skattepliktig hos mottagaren.
- Förbättringar av regelverket för att förse tillväxtföretag med kapital. Det måste bli lättare för företag att få in pengar i olika faser av sin utveckling.
- Med friare placeringsregler kan investeringarna hjälpa goda ideér till en fas där de är mogna att börsintroduceras. Ett regelverk som tillåter större frihet givet en acceptabel total risk ger mer effekt än ett riskkapitalavdrag för privatpersoner i den form som har diskuterats.
Reglerna om avdrag för ränta på vinstandelslån är redan nu rejält komplicerade. (I denna kommentar till ett rättsfall där Regeringsrätten hamnat fullständigt vilse, finns reglerna översiktligt beskrivna.) Det Rune Andersson föreslår påverkar de ytterst känsliga sk. 3:12-reglerna, som nog dessvärre inte är förenliga med friare avdragsrätt för rörliga räntor (som är resultatberoende och därmed ett alternativ till utdelning).
Varför komplicera ett redan alltför komplicerat skattesystem med ännu en komplikation för att få bort vissa negativa effekter av den onödiga, skadliga och tillväxtfientliga bolagsbeskattningen? Ta bort bolagsskatten i stället. Då uppfylls också Savéns andra önskemål; företagens tillväxt blir 135 procent av dagens tillväxt. Det är också säkert mer effektivt än ett riskkapitalavdrag.
Då kanske det rent av inte behövs några riskkapitalister!
fredag 14 maj 2010
TILLVÄXTHÄMMANDE SKATTER
Niclas Berggren (nonicoclolasos) har uppmärksammat OECD-rapporten Tax and Economic Growth. Han gör den i och för sig helt riktiga reflektionen att den som följer den politiska debatten får intryck av att vissa inte ser något samband mellan skatter och tillväxt. För läsaren av denna blogg torde dock rapportens slutsats inte komma som någon överraskning. Corporate taxes are found to be most harmful for growth.
Tror sjutton det, den riktar sig ju just mot ekonomisk tillväxt. Med kirurgisk precision.
Här passar det utmärkt att länka till PJ Anders Linders fråga i SvDs ledare den 16 maj
"Vilka är det som ska anställa?" och hit.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
Tror sjutton det, den riktar sig ju just mot ekonomisk tillväxt. Med kirurgisk precision.
Här passar det utmärkt att länka till PJ Anders Linders fråga i SvDs ledare den 16 maj
"Vilka är det som ska anställa?" och hit.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
söndag 9 maj 2010
KRITIK MOT ATTUNDA TINGSRÄTTS DOM I STYCKMORDSFALLET
Mårten Schultz, docent vid Uppsala universitet, har i ett utlåtande till Hovrätten kritiserat Attunda Tingsrätts dom i styckmordsfallet.
fredag 7 maj 2010
TIME TO JUNK THE CORPORATE TAX - NOBEL LAUREATE ROBERT LUCAS
With reference to Robert Lucas, Nobel Laureate in Economics, Michael J. Boskin, professor of economics at Stanford University, has published an article in The Wall Street Journal, May 6 2010 headed Time to Junk the Corporate Tax. According to Lucas that would deliver great benefits at little cost, making it "the largest genuinely true free lunch I have seen".
Could not have expressed it better, myself. Or, rather, that is exactly what I have preached for at least fifteen years now. Let me also refer to my blog post Aug 31 2009.
Now at least two Nobel Laureats has lined up behind me.
Här följer en översättning av artikeln till svenska.
President Obama har satt upp reformering av skattesystemet på sin agenda, men egendomligt liten uppmärksamhet har ägnats åt att justera den mest tillväxthämmande, konkurrenssnedvridande skatten av alla - bolagsskatten. En reduktion eller ett avskaffande av bolagsskatten skulle göra slut på åtskilliga skadliga snedvridningar, stimulera tillväxt på både kort och lång sikt, öka USAs globala konkurrensförmåga och öka framtida löneinkomster.
USA har den näst högsta bolagsskattesatsen av alla avancerade ekonomier (39 % inklusive delstatsskatter; 50 % högre än OECD-genomsnittet). Många av de viktigaste konkurrentländerna (bl.a. Tyskland och Canada) har reducerat sina bolagsskattesatser, och därmed gjort amerikanska företag mindre konkurrenskraftiga globalt.
Givetvis minskar olika avdrag och skattereduktioner - för t.ex. avskrivningar och räntor - den effektiva skattesatsen. Men sammantaget medför vår bolagsskatt allvarliga fördröjningar och snedvridningar av investeringarna, problem som bara blir värre när mer och mer kapital blir internationellt rörligt. Bolagsinkomster beskattas ytterligare en gång på individnivå, när utdelningar eller kapitalvinster hänförliga till återinvesteringar av bolagets innehållna vinster.
Mellan de nya skatterna i sjukvårdsreformlagstiftningen och upphävandet av Bushregimens skattereduktioner, kommer dessa skattesatser att snart explodera.
Det komplicerade mönstret för skatter på bolagsinkomster skapar en rad snedvridningar. Den viktigaste är snedvridningen av kapitalbildningen, vilket reducerar den totala investeringsnivån och därigenom också den framtida arbetsproduktiviteten och lönerna. Vidare uppstår det snedvridningar mellan olika slags investeringar beroende på skillnaden mellan skattemässiga och verkliga avskrivningar liksom mellan investeringar i bolag och i företag utanför skattesystemet. Högbelånade investeringar favoriseras. Dessa snedvridningar innebär brant uppförsbacke för den totala kapitalbildningen, där vissa investeringar har brantare uppförsbacke än andra. Det skulle vara komiskt om inte de skadliga konsekvenserna vore så allvarliga.
Det är en självklarhet att bolag är legala enheter (juridisk person), men att bara människor (fysiska personer) betalar skatt. I en statisk ekonomi utan utrikeshandel, bärs skatten troligen av aktieägarna. USAs ekonomi är varken statisk eller stängd mot omvärden, varför skatterna tenderar att bäras av den minst rörliga produktionsfaktorn. Kapital är mycket rörligare globalt än arbetskraft, och den del av bolagsskatten som är högre än skatten i våra konkurrensländer, kommer ytterst att bäras av våra arbetare. I en växande ekonomi kommer den lägre investeringstakten att dämpa produktivitetstillväxten och framtida löneökningar.
Det finns åtskilliga belägg för att höga bolagsskatter är ekonomiskt farliga. I en artikel från 2008 kallad Skatt och ekonomisk tillväxt drog OECD slutsatsen att "bolagsskatt befanns vara mest skadlig för tillväxten, följt av personliga inkomstskatter och därefter konsumtionsskatter". Så gott som alla större skattereformsförslagen under de senaste decennierna har kretsat kring sänkta skatter på kapitalinkomster och rört sig mot bredbasiga skatter med låga skattesatser på konsumtion. Detta skulle kunna uppnås genom att avskaffa den särskilda bolagsskatten och integrera den med den personliga inkomsskatten (t.ex. genom att hänföra bolagens inkomster och skatter till aktieägarna eller eliminera individbeskattningen av aktieutdelningar), och/eller ge omedelbart avdrag för investeringar (vilket upphäver marginalskatten på nyinvesteringar och därför föredras av de flesta ekonomer), Hall-Rabushka Flat Tax, Bradford Progressive Consumption Tax, en Moms eller en Fair Trade Retail Sales Tax - fyra årtiondens skatteförslag och förslaget från 2005 års President's Tax Commission har alla gått i den riktningen.
Genom att reducera eller eliminera de negativa effekterna av bolagsskatten på investeringar, skulle den reala bruttonationalprodukten och framtida löner öka avsevärt. Att avskaffa bolagsskatten och den personliga inkomstskatten och ersätta dem med en bred neutral konsumtionsskatt skulle skapa ännu större vinster. Nobelpristagaren Robert Lucas drog slutsatsen att genomförandet av en sådan reform skulle medföra stora fördelar till låg kostnad och göra reformen till "den största verkliga gratislunchen som någonsin skådats".
Att reducera skatterna på nyinvesteringar skulle kunna hjälpa till att stärka det som är en historiskt långsam återhämtning från en mycket djup recession. Det skulle också stärka ekonomin på lång sikt. Amerikanska arbetare skulle få fördelen av flera arbetstillfällden på kort sikt och högre löner på lång sikt.
Om emellertid en ny skattekonstruktion skulle användas för att öka den offentliga sektorn avsevärt, skulle den på ett allvarligt sätt undergräva vår levnadsstandard på lång sikt. Momsen har tjänat det ändamålet i Europa och - även om det är bättre än ännu högre skatter på inkomster - den större offentliga sektor den har möjliggjort är det huvudsakliga skälet till att den europeiska levnadsstandarden är 30 procent längre än den amerikanska. Att byta en bra skattereform mot en mycket större offentlig sektor är mer än dumt. Ingen skattereform kan väga upp så stora nackdelar. Därför bör en Moms bara komma i fråga om den inte bara är skatteneutral utan även följs upp av en noggrann utgiftsbevakning.
Nu är det så att andelen amerikaner som inte betala inkomstskatter närmar sig 50 procent. Det skapar farlig politisk dynamit i att kräva ständigt höjda skatter för ständigt ökande offentlig konsumtion. Vi behöver fler människor som kan tjäna på kontrollen av utgifterna. Att ersätta bolagsskatt och personlig inkomstskatt med en bredbasig konsumtionsskatt skulle kunna öka antalet personer med "skin in the game". Men vissa reformer, t.ex. en Moms skulle nog inte bli tillräckligt genomskinlig och skulle kanske inte främja det ändamålet.
Kongessen (och presidenter) verkar oförmögna att låta bli att hela tiden ändra i skattelagstiftningen. En skattereform som genast förses med specialregler skulle förlora mycket av sin ekonomiska effekt. Vi behöver ett stabilt skattesystem som inte ändras så ofta, så att familjer och företag på ett tillförlitligt sätt kan planera för sin framtid. Den nuvarande skattepolitiken, som besväras av enorma underskott, ständigt ökande skuld och förväntningar om framtida ,är det främsta hotet för en sådan stabilitet. För att väga upp de föreslagna utgifterna i president Obamas budget för 2015 krävs åtminstone en 43-procentig ökning av inkomstskatten för alla. Därför är en utgiftskontroll nödvändig för stabilitet på skatteområdet.
Amerikanska företag och deras anställda konkurrerar på en global marknad utrustade med ett kostsamt och otidsenligt bolagsskattesystem. För att konkurrera framgångsrikt på 2000-talet behöver vi reformera bolagsskattesystemet. Det finns flera sätt att göra det på, vart och ett med sina fördelar. Tyvärr är skattepolitiken vänd i precis felaktig riktning genom att skatterna höjs på företagsinkomster. Företagsinvesteringar ökar visserligen igen efter kollapsen under recessionen, så som det brukar vara under en cyklisk återhämtning med mycket låga räntor. Men strukturella brister - från vår föråldrade skattelagstiftning till massiv offentlig skuldsättning - kommer att försvåra investeringar och ekonomisk tillväxt.
---------------------------------------------------------------------------
Jag kan instämma i allt, men ifrågasätter metoden att integrera bolagsbeskattningen med aktieägarbeskattningen genom att beskatta löpande bolagsvinster hos aktieägarna. Det är bättre att helt avskaffa bolagsbeskattningen och ta beskattningen av bolagsvinster hos aktieägarna när vinsten delats ut. Ett praktiskt alternativ är den estniska modellen, där bolagen beskattas för lämnad utdelning och mottagen utdelning är skattefri.
Could not have expressed it better, myself. Or, rather, that is exactly what I have preached for at least fifteen years now. Let me also refer to my blog post Aug 31 2009.
Now at least two Nobel Laureats has lined up behind me.
Här följer en översättning av artikeln till svenska.
President Obama har satt upp reformering av skattesystemet på sin agenda, men egendomligt liten uppmärksamhet har ägnats åt att justera den mest tillväxthämmande, konkurrenssnedvridande skatten av alla - bolagsskatten. En reduktion eller ett avskaffande av bolagsskatten skulle göra slut på åtskilliga skadliga snedvridningar, stimulera tillväxt på både kort och lång sikt, öka USAs globala konkurrensförmåga och öka framtida löneinkomster.
USA har den näst högsta bolagsskattesatsen av alla avancerade ekonomier (39 % inklusive delstatsskatter; 50 % högre än OECD-genomsnittet). Många av de viktigaste konkurrentländerna (bl.a. Tyskland och Canada) har reducerat sina bolagsskattesatser, och därmed gjort amerikanska företag mindre konkurrenskraftiga globalt.
Givetvis minskar olika avdrag och skattereduktioner - för t.ex. avskrivningar och räntor - den effektiva skattesatsen. Men sammantaget medför vår bolagsskatt allvarliga fördröjningar och snedvridningar av investeringarna, problem som bara blir värre när mer och mer kapital blir internationellt rörligt. Bolagsinkomster beskattas ytterligare en gång på individnivå, när utdelningar eller kapitalvinster hänförliga till återinvesteringar av bolagets innehållna vinster.
Mellan de nya skatterna i sjukvårdsreformlagstiftningen och upphävandet av Bushregimens skattereduktioner, kommer dessa skattesatser att snart explodera.
Det komplicerade mönstret för skatter på bolagsinkomster skapar en rad snedvridningar. Den viktigaste är snedvridningen av kapitalbildningen, vilket reducerar den totala investeringsnivån och därigenom också den framtida arbetsproduktiviteten och lönerna. Vidare uppstår det snedvridningar mellan olika slags investeringar beroende på skillnaden mellan skattemässiga och verkliga avskrivningar liksom mellan investeringar i bolag och i företag utanför skattesystemet. Högbelånade investeringar favoriseras. Dessa snedvridningar innebär brant uppförsbacke för den totala kapitalbildningen, där vissa investeringar har brantare uppförsbacke än andra. Det skulle vara komiskt om inte de skadliga konsekvenserna vore så allvarliga.
Det är en självklarhet att bolag är legala enheter (juridisk person), men att bara människor (fysiska personer) betalar skatt. I en statisk ekonomi utan utrikeshandel, bärs skatten troligen av aktieägarna. USAs ekonomi är varken statisk eller stängd mot omvärden, varför skatterna tenderar att bäras av den minst rörliga produktionsfaktorn. Kapital är mycket rörligare globalt än arbetskraft, och den del av bolagsskatten som är högre än skatten i våra konkurrensländer, kommer ytterst att bäras av våra arbetare. I en växande ekonomi kommer den lägre investeringstakten att dämpa produktivitetstillväxten och framtida löneökningar.
Det finns åtskilliga belägg för att höga bolagsskatter är ekonomiskt farliga. I en artikel från 2008 kallad Skatt och ekonomisk tillväxt drog OECD slutsatsen att "bolagsskatt befanns vara mest skadlig för tillväxten, följt av personliga inkomstskatter och därefter konsumtionsskatter". Så gott som alla större skattereformsförslagen under de senaste decennierna har kretsat kring sänkta skatter på kapitalinkomster och rört sig mot bredbasiga skatter med låga skattesatser på konsumtion. Detta skulle kunna uppnås genom att avskaffa den särskilda bolagsskatten och integrera den med den personliga inkomsskatten (t.ex. genom att hänföra bolagens inkomster och skatter till aktieägarna eller eliminera individbeskattningen av aktieutdelningar), och/eller ge omedelbart avdrag för investeringar (vilket upphäver marginalskatten på nyinvesteringar och därför föredras av de flesta ekonomer), Hall-Rabushka Flat Tax, Bradford Progressive Consumption Tax, en Moms eller en Fair Trade Retail Sales Tax - fyra årtiondens skatteförslag och förslaget från 2005 års President's Tax Commission har alla gått i den riktningen.
Genom att reducera eller eliminera de negativa effekterna av bolagsskatten på investeringar, skulle den reala bruttonationalprodukten och framtida löner öka avsevärt. Att avskaffa bolagsskatten och den personliga inkomstskatten och ersätta dem med en bred neutral konsumtionsskatt skulle skapa ännu större vinster. Nobelpristagaren Robert Lucas drog slutsatsen att genomförandet av en sådan reform skulle medföra stora fördelar till låg kostnad och göra reformen till "den största verkliga gratislunchen som någonsin skådats".
Att reducera skatterna på nyinvesteringar skulle kunna hjälpa till att stärka det som är en historiskt långsam återhämtning från en mycket djup recession. Det skulle också stärka ekonomin på lång sikt. Amerikanska arbetare skulle få fördelen av flera arbetstillfällden på kort sikt och högre löner på lång sikt.
Om emellertid en ny skattekonstruktion skulle användas för att öka den offentliga sektorn avsevärt, skulle den på ett allvarligt sätt undergräva vår levnadsstandard på lång sikt. Momsen har tjänat det ändamålet i Europa och - även om det är bättre än ännu högre skatter på inkomster - den större offentliga sektor den har möjliggjort är det huvudsakliga skälet till att den europeiska levnadsstandarden är 30 procent längre än den amerikanska. Att byta en bra skattereform mot en mycket större offentlig sektor är mer än dumt. Ingen skattereform kan väga upp så stora nackdelar. Därför bör en Moms bara komma i fråga om den inte bara är skatteneutral utan även följs upp av en noggrann utgiftsbevakning.
Nu är det så att andelen amerikaner som inte betala inkomstskatter närmar sig 50 procent. Det skapar farlig politisk dynamit i att kräva ständigt höjda skatter för ständigt ökande offentlig konsumtion. Vi behöver fler människor som kan tjäna på kontrollen av utgifterna. Att ersätta bolagsskatt och personlig inkomstskatt med en bredbasig konsumtionsskatt skulle kunna öka antalet personer med "skin in the game". Men vissa reformer, t.ex. en Moms skulle nog inte bli tillräckligt genomskinlig och skulle kanske inte främja det ändamålet.
Kongessen (och presidenter) verkar oförmögna att låta bli att hela tiden ändra i skattelagstiftningen. En skattereform som genast förses med specialregler skulle förlora mycket av sin ekonomiska effekt. Vi behöver ett stabilt skattesystem som inte ändras så ofta, så att familjer och företag på ett tillförlitligt sätt kan planera för sin framtid. Den nuvarande skattepolitiken, som besväras av enorma underskott, ständigt ökande skuld och förväntningar om framtida ,är det främsta hotet för en sådan stabilitet. För att väga upp de föreslagna utgifterna i president Obamas budget för 2015 krävs åtminstone en 43-procentig ökning av inkomstskatten för alla. Därför är en utgiftskontroll nödvändig för stabilitet på skatteområdet.
Amerikanska företag och deras anställda konkurrerar på en global marknad utrustade med ett kostsamt och otidsenligt bolagsskattesystem. För att konkurrera framgångsrikt på 2000-talet behöver vi reformera bolagsskattesystemet. Det finns flera sätt att göra det på, vart och ett med sina fördelar. Tyvärr är skattepolitiken vänd i precis felaktig riktning genom att skatterna höjs på företagsinkomster. Företagsinvesteringar ökar visserligen igen efter kollapsen under recessionen, så som det brukar vara under en cyklisk återhämtning med mycket låga räntor. Men strukturella brister - från vår föråldrade skattelagstiftning till massiv offentlig skuldsättning - kommer att försvåra investeringar och ekonomisk tillväxt.
---------------------------------------------------------------------------
Jag kan instämma i allt, men ifrågasätter metoden att integrera bolagsbeskattningen med aktieägarbeskattningen genom att beskatta löpande bolagsvinster hos aktieägarna. Det är bättre att helt avskaffa bolagsbeskattningen och ta beskattningen av bolagsvinster hos aktieägarna när vinsten delats ut. Ett praktiskt alternativ är den estniska modellen, där bolagen beskattas för lämnad utdelning och mottagen utdelning är skattefri.
måndag 3 maj 2010
TOMAS TOBÉ OCH BOLAGSSKATT - IGEN
Tomas Tobé, moderaternas näringspolitiske talesman, talar på nytt om att sänka bolagsskatten. Bravo!
I en intervju i Dagens Industri den 3 maj svarar han på frågan vad han skulle göra om han hade 5 miljarder extra att lägga på storbolagen: JAG SKULLE SÄNKA BOLAGSSKATTEN. Egendomligt nog har han inte samma goda recept för småföretagen. Den hindrar ju direkt småbolagens tillväxt!! Vinsten ÄR tillväxten.
Nå, det är vackert så att han vågar föreslå något så inopportunt som att sänka bolagsskatten. Trots att åtgärden är så självklar, är det knappast någon som argumenterar för den. Företagen har ju ingen rösträtt. Ingen privatperson tror sig betala den. Tvärtom finns det nog en vanföreställning om att den personliga skatten skulle kunna sänkas om bolagen betalade mer. Ändå är det så att bolagsskattens avskaffande troligen inte kostar någonting.
Bolagsskatten har den en aura av märkvärdighet; den är föremål för en mycket sofistikerad uppmärksamhet i akademiska kretsar och i konsultvärden. Ett intressant, komplicerat och därför och mycket lukrativt - men fullständigt sterilt - kunskapsområde skulle försvinna om bolagsskatten avskaffades. Vilka starka krafter vill då argumentera för dess avskaffande?
I en intervju i Dagens Industri den 3 maj svarar han på frågan vad han skulle göra om han hade 5 miljarder extra att lägga på storbolagen: JAG SKULLE SÄNKA BOLAGSSKATTEN. Egendomligt nog har han inte samma goda recept för småföretagen. Den hindrar ju direkt småbolagens tillväxt!! Vinsten ÄR tillväxten.
Nå, det är vackert så att han vågar föreslå något så inopportunt som att sänka bolagsskatten. Trots att åtgärden är så självklar, är det knappast någon som argumenterar för den. Företagen har ju ingen rösträtt. Ingen privatperson tror sig betala den. Tvärtom finns det nog en vanföreställning om att den personliga skatten skulle kunna sänkas om bolagen betalade mer. Ändå är det så att bolagsskattens avskaffande troligen inte kostar någonting.
Bolagsskatten har den en aura av märkvärdighet; den är föremål för en mycket sofistikerad uppmärksamhet i akademiska kretsar och i konsultvärden. Ett intressant, komplicerat och därför och mycket lukrativt - men fullständigt sterilt - kunskapsområde skulle försvinna om bolagsskatten avskaffades. Vilka starka krafter vill då argumentera för dess avskaffande?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
