BEPS, BRIC OCH DET INTERNATIONELLA RÄVSPELET OM BOLAGSBESKATTNINGEN

Krister Andersson, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, erinrar i en artikel i SvD 9 dec om den öppna utfrågning som anordnas av Riksdagens skatteutskott den 10 december om det internationella projekt som går under beteckningen Base Erosion Profit Shifting (BEPS).

De fåfänga försöken att stävja internationell skatteflykt som nu kulminerar i BEPS-projektet börjar få konkurrens av bl.a. BRIC-ländernas ambitioner att kapa åt sig en större del av det beskattningsunderlag som utgörs av bolagsvinster.

Men hur kan man tro att beskattningen av bolagsvinster är en bra skattebas? Bortsett från det principiellt befängda att bestraffa skapande av ny värden (vinst) med skatt och de oändlliga problemen att bestämma vinstens storlek, uppstår internationell dubbelbeskattning eftersom flera länder gör anspråk på samma skattebas.

Det är också en relativt sett obetydlig skatt. I OECD-länderna har skatten med enstaka undantag länge legat under 5 procent av de totala skatterna. Skatter på företagsvinster (vilket inkluderar vinster i enskilda firmor mm) pendlar i Sverige kring 90 miljarder kr. Det motsvarar ca 6 procent. Varken totalbeloppet eller relationstalet visar någon stigande trend. Att de svenska bolagsskatteintäkterna inte skulle uppvisat en fallande trend, som Anderssson skriver är sålunda inte korrekt, däremot att andelen av ekonomin internationellt sett är ganska hög.

BRIC-ländernas opposition mot de principer för den internationella fördelningen av beskattningsunderlaget av företagsvinster som under ett halvsekel utvecklats av OECD kanske kommer att göra dessa obsoleta och kanske välta hela BEPS-projektet. Det kan ge bolagsbeskattningen nådastöten. Gott så. Och även om det inte går så långt är det sannolikt att när dessa länder blir ekonomiskt och politiskt starkare kommer de att kräva en större del av företagens beskattningsunderlag och då kommer OECD-staterna att drabbas av motsvarande minskning.

BRIC-ländernas nya tag har kanske redan börjat visa sig i praktiken. Indiska skattemyndigheter kräver enligt upgift i SvD den 10 december Nokia på över 22 miljarder kr sedan Nokia låtit sin indiska verksamhet betala royalties till moderbolaget. Cadbury, Royal Dutch Shell och Vodafone utreds också av indiska skattemyndigheter för liknande skatteflykt.

Om nu BRIC-staterna tycker att det får för lite skatt från internationella företag, så varför inte ta skatt i form av en avgift för företagens närvaro. Skatt baserad på lönekostnader, fastighetsvärden, kvantitet utvunnen malm eller andra naturtillgångar osv. Det skulle ge en skatt oavsett resultat och oberoende av hur resultatet ska beräknas. Varför ska ett förlustföretag inte betala för sin destruktiva närvaro? Det är också en skatt som andra länder inte kan göra anspråk på.

Men varje pålaga innebär att landet blir mindre attraktivt för investeringar. Vad är viktigast: att attrahera investerare och ge befolkningen sysselsättning eller att dra in skatt?

Avskaffa bolagsbeskattningen.