DUBBELBESTRAFFNING ANSES INTE FÖRELIGGA NÄR SAMMA FELAKTIGHET PÅVERKAR OLIKA SKATTER

Högsta förvaltningsdomstolen fann i en dom den 29 oktober 2013 i mål nr 658-660-13 att kombinationen ansvar för skattebrott och skattetillägg i två olika förfaranden mot en och samma person strider mot förbudet mot dubbla lagföringar och straff (ne bis in idem) enligt artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll, när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter. Från det att åtal väcks föreligger då hinder mot att besluta om skattetillägg.

Frågan om ne bis in idem har prövats på nytt i ett resningsärende den 17 december 2013 i mål nr 6645-13. AA hade dömts av Svea hovrätt för bl.a. grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen (1971:69). Det grova skattebrottet avsåg att hon som företrädare för ett AB uppsåtligen hade lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket (SkV) beträffande beskattningen för bl.a. inkomståret genom att yrka avdrag för  ingående mervärdesskatt för osanna fakturor och att redovisa arbetsgivaravgifter med för låga belopp. 

SkV höjde AAs inkomst av tjänst avseende lön från aktiebolaget med 500 000 kr. Skattetillägg påfördes på grund av att hon hade lämnat oriktig uppgift genom att i sin självdeklaration inte redovisa lönen.

Domarna vann laga kraft och AA ansökte om resning på grund av dubbelbestraffningen.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog resningsansökan med följande motivering:

AA har fällts till ansvar för grovt skattebrott för att hon i egenskap av företrädare för ett aktiebolag lämnat oriktiga uppgifter till ledning för beslut om mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter för bolaget. Det skattetillägg som hon har blivit påförd grundar sig däremot på oriktiga uppgifter som hänför sig till underlaget för hennes egen beskattning, närmare bestämt i hennes självdeklaration utelämnade uppgifter om erhållen lön. De båda förfarandena baserar sig således inte på samma oriktiga uppgifter.

 

Förbudet mot dubbla förfaranden och straff hade därmed inte överträtts.

Domen förefaller rimlig. Det framgår dock inte av domen  beträffande det felaktiga underlaget för bolagets arbetsgivaravgift att det avser exakt den inkomst AA underlåtit att deklarera, men det är troligt. Annars vore målet poänglöst. Trots att felaktigheterna således avser underredovisning av en och samma inkomst, ska alltså både straff enligt skattebrottslagen och skattetillägg kunna utdömas utan att detta strider mot principen om ne bis in idem. Fråga är om olika skatter. Även om felaktigheterna kan hänföras till en och samma underliggande åtgärd (att inte redovisa en lön), baseras förfarandena (upprättandet av deklarationer) inte på samma oriktiga uppgifter.

Även den omständigheten att påföljderna drabbat två olika rättssubjekt medför att dubbelbestraffning inte anses föreligga. Att AA bestraffats för felaktig momsredovisning och bolaget möjligen påförts skattetillägg för den felaktigheten, innebär inte att att principen om ne bis in idem trätts för när. Den frågan synes dock inte ha varit föremål för prövning i resningsmålet.