ACTION AID OCH SKATTEFLYKTEN

SvD har i papperstidningen (Näringsliv sid 4 - 5) den  9 december två artiklar av Peter Alestig om den skatteflykt som internationella storföretag antas ägna sig åt. En rapport väntas i veckan från organisationen ActionAid (ej att förväxla med ActionAIDS). Många tusentals miljarder kronor påstås försvinna varje år från världens fattiga länder på grund av storbolagens skatteflykt. Flera svenska storföretag deltar sannolikt, antar SvD.

Den oinitierade kan tro att storföretagen på något sätt roffar åt sig skattemedel som tillhör de fattiga länderna och gömmer dem på något hemligt ställe. Och att allt är ett nollsummespel - det en förlorar vinner en annan.

En av de största nackdelarna med bolagbeskattningen är att underlaget - även med de ärligaste ambitioner - är så svårt att entydigt bestämma. Ännu svårare är det att fördela detta underlag mellan de stater där vinsterna uppkommit. Det finns helt enkelt ingen odiskutabel princip, än mindre handgripliga tekniker för att entydigt bestämma vinst och vinstfördelning. Inom mycket vida ramar kan beslutad vinstredovisning och resultatfördelning motiveras.

Ännu tokigare är idén att relatera beskattningen till vinsten. Det gör avkastningskraven högre. Det fördyrar just det beteende som bör premieras: att skapa nya värden, dvs att göra vinster. Förutsättningen för att företagen över huvud taget är i de länder som påstås berövas skatteinkomster är kanske rent av att de inte tar ut skatt på vinsten.

OM det är så att bolagen inte betalar skatt i de utpekade länderna, kan det bero på landet självt. Varför beskatta något de inte kan kontrollera? Ingenting hindrar ju ett land att ta ut skatt på vilken bas som helst. Om bolagen antas smita från skatt för att de manipulerar vinstredovisningen, är det ju bara för landet att konstruera en egen skatt på närvaro; antal anställda, lönesumma, fastighetsinnehav, energiförbrukning, avgift för kvantitet bruten malm eller andra naturtillgångar osv, som både är lätt att fastställa och svår att undvika.

Men varje skatt innebär en kostnad för företaget, vilket kanske medför att det lägger investeringen i ett annat land. Och det är viktigare att företagen skapar sysselsättning och ger landets befolkning inkomster än att staten får skatteinkomster.

När jag var ansvarig för Handelsbankens skattefrågor såg vi till att utan invändning betala den skatt som skattemyndigheterna i de utländska filialerna ville ha. Den svenska skattesatsen var hög (före 1990 50 - 60 procent) så det var inga problem att avräkna den utländska skatten från den svenska. De svenska avräkningsreglerna var generösare på den tiden. Numera är den svenska skattesatsen lägre och regelverket åtsnört och fruktansvärt komplicerat, så det kanske inte är lika lätt att vara generös mot källstaterna längre.

Den internationella bolagsbeskattningen är en kamp mellan staterna om beskattningsunderlag med företags vinstredovisningar och vinstfördelningar som tvisteobjekt. Om staterna inte kommer överens blir resultatet beskattning flera gånger för samma inkomst.

SvD