DUBBELBESTRAFFNING IGEN

Högsta domstolen (HD) har den 16 juli 2013 (mål nr Ö 1526-13) ännu en gång tagit ställning till frågan om skattetillägg och straff enligt skattebrottslagen innebär en sådan dubbelbestraffning som är förbjuden enligt artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, närmare bestämt att en och samma person inte får lagföras eller straffas två gånger för samma brott (ne bis in idem). HD kom i ett beslut den 11 juni 2013 (mål nr 4946-12) fram till att den svenska systemet med två förfaranden och dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet inte är förenligt med nämnda principer.

I det här fallet gäller det fråga om resning av en dom av Hovrätten för Västra Sverige, där en företagare dömts för skattebrott. Hovrättsdomen avkunnades under 2012. HD konstaterar i sitt beslut att rättsläget får anses ha ändrats när Europadomstolen, den 10 februari 2009, dömde i målet mellan Zolotuchin och Ryssland. Domen gav uttryck för en tydlig ändring av rättsläget. Tilläggsprotokollet ansågs nu hindra lagföring och dom för ett andra brott i den mån som detta härrör från identiska fakta eller från fakta som i allt väsentligt är desamma som beträffande det första brottet (§§ 80–84 i domen). De kriterier som tidigare ställts upp var inte längre vägledande.

HD beviljade därför resning och återförvisade målet till hovrätten.

Detta innebär att fall där domar om straff enligt skattebrottslagen avkunnats efter den 10 februari 2009 bör kunna resas om den dömde också påförts skattetillägg för samma förseelse.

Genom beslutet i mål nr 4946-12 gick HD ifrån det ställningstagande som domstolen hade gjort i rättsfallen NJA 2012 s. 168 I och II. HD hade i de fallen uttalat att det saknades ett klart stöd i Europakonventionen och Europadomstolens praxis för att generellt underkänna det svenska systemet med två förfaranden.

 

Den upprördhet som HDs senaste beslut vållat är förvånande. Svensk rätt har äntligen anpassat sig till vad som krävs enligt Europakonventionen och EU-rätten. Senkommet men ändå civiliserat.

 

SvD braskar på med kommentarer som "Grova skattebrottslingar kan komma att ges resning och inte bara släppas ur fängelse utan även tilldömas skadestånd". Ja, så är det i en rättsstat. De ska dömas för sina gärningar, men bara en gång. Det borde även journalister veta.

 

Värre är att Mikael Lundholm, statssekreterare i finansdepartementet, säger att det är olyckligt att personer som har blivit dömda för skattebrott inte får de straff de har tilldömts. Det är bekymmersamt eftersom reaktionen mot skattebrott ska vara kraftfull.

 

De har fått ett straff: ett skattetillägg, som kan vara mångdubbelt större än det högsta tänkbara bötesstraffet. Även om de borde tilldömts ett fängelsestraff har de drabbats av en mycket kännbar påföljd.

 

Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet och rättspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, är inte mycket bättre - eller rent av mycket värre. Detta var det värsta som kunde hända, säger han i SvD. Att retroaktiviteten gäller tillbaka till 2009 kan, om jag gör en riktig bedömning, innebära att grovt kriminella personer, en del av dem kopplade till organiserad brottslighet, nu kan få resning och i värsta fall både släppas ur fängelse och få skadestånd. Det är en praktskandal.

 

Ja, även grovt kriminella personer har rätt till en rättssäker prövning i en rättsstat. Och vad är det som är en praktskandal? Att regeringen inte föranstaltat om lagändring? Fram till för en månad sedan hade den HDs bedömning från 2012 att det svenska systemet var förenligt med Europakonventionen och Europarätten att stödja sig på. Många tyckte att HD hade fel i beslutet från 2012, men HD är högsta uttolkare av gällande rätt och dess bedömning är vad som gäller. Visst kunde regeringen utan att invänta ett ställningstagande från HD ha föreslagit lagändring. Men en praktskandal?

 

Amelie Langbys ledare i SvD den 17 juli är mer sansad. Det var dock inte ett pleniavgörande som hon skriver, utan bara fem ledamöter som fattade beslutet. Plenimålet var det som avgjordes den 11 juni  (mål nr 4946-12). 

 

Johan Hellekant som också kommenterar målet i SvD skriver lite förenklat att

bakgrunden är att Europadomstolens stora kammare den 10 februari 2009 klargjorde att ett och samma brott inte får bestraffas två gånger genom dubbla straffrättsliga förfaranden

Vad Europadomstolen sade var att konventionen förhindrar

lagföring och dom för ett andra brott i den mån som detta härrör från identiska fakta eller från fakta som i allt väsentligt är desamma som beträffande det första brottet

I tidigare praxis gjordes en bedömning av huruvida lagföring och dom avsåg i formellt hänseende samma brott.

SvD