KULTURSPONSRING

Det är svårare för kultursektorn att uppmuntra sponsring än vad det är för den mer synliga idrotten. Desto viktigare då att finna vägar som underlättar för kultur och näringsliv att mötas

skriver Siri  Steijer i en ledare i SvD den 10 juli.

Jo, så är det. Sponsring kan i värsta fall vara straffbart för vd och styrelse. Som aktieägare måste jag lita på att företagsledningen inte använder företagets tillgångar till något som inte är till nytta för företaget. Som borgenär måste jag lita på att företagsledningen inte agerar så att jag inte får betalt för mina fordringar.

För att sponsringen ska bli avdragsgill (min kurs.) måste företaget i sin skattedeklaration redovisa en motprestation från den som sponsras. En sådan motprestation kan vara att fotbollspelare bär företagets logga på matchtröjan

skriver hon vidare.

Jo.  Men hela det problemet bortfaller om bolagsbeskattningen avskaffas. Då görs inga investeringar av skatteskäl.

Det egendomliga är att skattemyndigheten kan ifrågasätta avdragsrätten för en sponsringskostnad trots att företagsledningen under straffansvar eller risk för skadeståndskrav får antas ha bedömt att kostnaden gagnar företaget.

Om Skatteverket underkänner sponsringen

 räknas transaktionen i stället som en gåva och beskattas fullt ut. Dagens system är uppenbart utformat för sport, varför det kanske behövs andra regler för sponsringen av kultur

skriver Siri Steijer.

Njaä. Någon gåvobeskattning har vi inte längre. Skriv hellre att transaktionen inte är avdragsgill, så missförstår ingen. Dagens system är inte alls "uppenbart utformat för sport". Ingen har tänkt på sport och sponsring när skattelagen urformades. Principen är att avdrag medges endast för kostnader för inkomsternas förvärvande och bibehållande (16 kap. 1 § inomstskattelagen (1999:1229). Kan det visas att kostnader för sponsring haft sådan effekt är de avdragsgilla - även om betalningen gått till en skådespelare.

DN