Det är orimligt att man ska betala 30 procent av inkomsterna från sitt vardagssparande i skatt,
skriver Folkpartiets programkommitté i en promemoria.
Det kan man verkligen tycka. Men hur är det med den här logiken?:
Skattemässigt är det ganska märkligt att man i dag kan dra av låneräntorna från första kronan, men inte göra avdrag för sparande. Det är rimligt att skattesystemet är minst lika generöst gentemot sparande,säger Christer Nylander (FP).
Avdrag som avdrag tycks det tyckas.
Men är det ett utslag av generositet att medge avdrag för räntekostnad när ränteintäkt beskattas? Nej, det kräver konsistensen i systemet. Däremot vore det verkligen generöst (men kanske socialt lämpligt) att ge skattefrihet för ränteintäkter trots avdragsrätt för räntekostnader. Men då får man också vara beredd på arbitragetransaktioner.
Bättre då att helt ta bort ränta som skattepliktig/avdragsgill företeelse.
En räntekostnad motsvaras av en lika stor ränteintäkt. Räntan är därför statsfinansiellt en helt meningslös skattebas. (Det kan finnas fördelningspolitiska skäl, men de är inte tunga. I själva verket är de nog tvärt om.) Med tanke på att ränteinkomster till stor del tillfaller skattebefriade (och utländska) subjekt är skattebasen negativ. Om det är så, som ofta hävdas, att ränteavdragsrätten stimulerar till en osund skuldsättning och uppblåsta fastighetsvärden, vore stora vinster att hämta genom att avskaffa beskattningen av räntor.
I Skatteverkets skattestatistiska årsbok för 2011 kan man hitta intressanta siffror som belyser räntebeskattningens omfattning och betydelse.
Enligt tabell 8.3 uppgick hushållens finansiella tillgångar (exklusive pensionssparande) vid utgången av 2011 till 3 842 miljarder kr. Finansiella skulder uppgick till 3 013 miljarder kr. Inkomst av räntor och utdelningar uppgick enligt tabell 8.10 till 73 miljarder kr under 2010 och räntekostnaderna till samma belopp. Under de nio föregående åren var saldot negativt. För hela perioden 2001 - 2010 var det genomsnittliga årliga negativa saldot 13 miljarder kr. Tyvärr kan man av siffrorna inte avläsa hur stor del av inkomsterna som avsåg räntor och hur stor del som avsåg utdelningar, men om man antar att fördelningen är 25/75 skulle det föreligga ett årligt ränteunderskott i hushållssektorn på ca 50 miljarder kr och ett skattebortfall på 15 miljarder kr.
En avskaffning av räntan som skattebas kan dock inte göras enbart inom hushållssektorn. Den måste också ske inom företagssektorn för att förhindra skattearbitrage. Det är dock omöjligt att inte medge företag avdrag för räntekostnader, eftersom avkastning av såväl eget som lånat kapital (dvs företagsvinsten) beskattas. Det problemet har dock en enkel lösning. Avskaffa bolagsbeskattningen.
Nuvarand låga räntor underlättar en sådan reform. Politikerna tycks dock obenägna att ändra på reglerna. Men med bara ett drygt år kvar till valet vill varken Peter Norman eller Magdalena Andersson öppna för det, tvärtom.
– Vi har inga förslag på ändrade ränteavdrag, säger Magdalena Andersson.
– Det är långt kvar till valet. Jag har inga kommentarer till det, säger Peter Norman, enligt SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar