SVERIGES SKATTEAVTAL

Sverige har en lång tradition av att ingå skatteavtal med andra länder. Avtalen fördelar beskattningsrätten till olika inkomster länderna emellan och sätter även ett tak på hur hög källskatt som får tas ut på utdelnings-, ränte- och royaltyinkomster. Skatteavtal med låga källskatter utgör en viktig komponent för svenska koncerners möjlighet att konkurrera på utländska marknader. Sverige har länge haft en internationellt framskjuten position i fråga om att ha ett konkurrenskraftigt avtalsnät. Fram till den senare delen av 1990-talet var Sverige mycket aktivt med avtalsförhandlingar och även framgångsrikt när det gällde att förhandla fram skatteavtal med förmånliga villkor. Sedan dess har arbetet på Finansdepartementet med att förhandla skatteavtal successivt minskat och de senaste åren har bara enstaka avtal träffats.

Svenskt Näringsliv har gjort en studie av konkurrenskraften i Sveriges skatteavtal och drar slutsatsen att Sveriges successivt minskade aktiviteter på skatteavtalsområdet har fått negativa konsekvenser för konkurrenskraften i det svenska avtalsnätet. Förutom att Sverige saknar avtal med ett antal för näringslivet viktiga länder, så har flera av konkurrentländerna lyckats få bättre villkor än Sverige med ett stort antal länder. som också utgör för Sverige viktiga exportmarknader. Den svenska passiviteten på skatteavtalsområdet medför att svenska företag tvingas betala högre källskatter än sina utländska konkurrenter. Avtalen fyller också en viktig funktion när det gäller koncerners placering av huvudkontor. För att Sverige, i detta hänseende, ska vara intressant krävs inte bara att det svenska skatteavtalsnätet är brett. Det måste också vara internationellt konkurrenskraftig. För att inte Sveriges konkurrentländer ska få ett alltför stort försprång är det angeläget att regeringen agerar skyndsamt och ger skatteavtalsarbetet prioritet.

Även Riksrevisionen har gjort en undersökning av Sveriges skatteavtal och studerat effekterna av regeringens arbete.

Revisorernas slutsats är att Sverige i stora stycken saknar en uttalad strategi för skatteavtalspolitiken. Konkurrensfrågorna har varit nedprioriterade sedan slutet av 1990-talet. Regeringens prioriteringar har lett till uppenbara risker för att skatteavtalsnätet tappar i konkurrenskraft. Denna risk förstärks av de långa löptider som präglar avtalsarbetet. Regeringen bör förtydliga sin strategi på skatteavtalsområdet och redovisa hur man arbetar för att uppnå sina mål. Om målen med skatteavtalen kvarstår måste fokus på konkurrensfrågorna öka för att svenska företags konkurrenssituation inte ska försämras.

Rapporterna diskuterades i dag på ett seminarium på Svenskt Näringsliv, varvid finansdepartementets representant, Ingela Willfors, fick tillfälle att bemöta kritiken. Hon fann kritiken överdriven; Sverige hade redan tidigare ett omfattande avtalsnät och många andra länder har nu kommit ikapp och förbi. Resurserna hade använts till förhandlingar med skatteparadis, vilket resulterat i närmare 25 informationsutbytesavtal.

I Riksrevisionens rapport erinrades om att Regeringen i 2008 års ekonomiska vårproposition drog upp ett antal riktlinjer för skattepolitikens inriktning för de kommande åren. Genom ett antal hållpunkter ska skattepolitiken stödja de övergripande målen för regeringens ekonomiska politik, bl.a. att skattereglerna ska ge goda villkor för investeringar i Sverige. Goda villkor ska även gälla för svenska företags investeringar i utlandet. Regeringen uttryckte detta som att: [e]tt modernt och uppdaterat nät av skatteavtal bidrar till att svenska företag kan konkurrera utomlands på fördelaktiga villkor.

Något sådant har, såvitt jag kan erinra mig, aldrig uttalats tidigare. Med anledning av det frågade jag Ingela Willfors, som rimligen haft inflytande över formuleringarna och att de alls flöt in i propositionen, vad detta inneburit: var det bara ett konstaterande av något som varit rådande sedan länge, eller var det fråga om nya ambitioner? Innebär det ställningstagande till övergripande internationella beskattningsprinciper som credit- eller expemptavtal; vad eftersträvas: CIN eller CEN? Vad är det som är viktigast: att se till att svenska företag kan tjäna in kulor i utlandet eller att staten drar in kulor från företagen? Jag tyckte nog inte jag fick något vidare svar. Utvecklingen visar knappast på någon större aktivitet, vilket ju också var den gemensamma kritiken från Svenskt Närinsliv och Riksrevisionen.

Roland Gustafsson, ansvarig för internationella skattefrågor på Skatteverket efterlyste tre saker: resurser, resurser och resurser. Skatteutskottets ordförande, Henrik von Sydow, erinrade om att Regeringens resurser kan komma att dras ner kraftigt genom den omröstning om budgetpropostionen som ska ske senare i veckan. Det blir kanske värre.