SvD skriver den 16 december om att industrin säljer dyr el vidare. En del företag har inte råd att använda den el den har kontrakterat. De säljer den vidare. Ole Terland på Rottneros säger att han visserligen terminssäkrat sina elleveranser men att han säljer avtalen vidare. Terminerna är ju ett "rent finansiell instrument". På elbörsen Nordpool välkomnas att industrin säljer sina teminer sinsemellan. Både finansiella placerare och industrin säljer el. Vi vet inte hur vanligt det är att industrin säljer terminsäkrad el i stället för att använda den, men vi är positiva till att det sker och ser gärna mer av det, säger Siw Hauge, kommunikationsdirektör på Nordpool. Det ger mer flexibilitet och bidrar till jämnare priser när det är höga priser och en liten ledig kapacitet i marknaden.
Säkert. Det ger nog lite kulor till Nordpool också.
Jag undrar om Ole Terland och andra industrialister har klart för sig att handel med terminer beskattas enligt kapitalvinstreglerna, med de begränsningar i kvittningsrätt som föreligger. Det kan de nog inte drömma om. Och det kan man inte begära. Det måste man vara skattejurist för att förstå. Från ekonomiska och andra verklighetsrelaterade utgångspunkter är det ju fullständigt galet. Att det är som det är, beror nog på att finansdepartementets jurister liksom Ole Terland säger att terminer är ett "rent finansiellt instrument". Det är det visserligen, men det motiverar inte att derivat behandlas som kapitalplaceringstillgångar i skattehänseende.
Vad beträffar elderivat är skattereglerna ännu mer olämpligt utformande än aktiederivat. Enligt en dom i Regeringsrätten den 23 november 2010 bekräftades ett tidigare rättsfall (RÅ 1997 ref. 5 I) av innebörd att vinst och förlust på terminer ska behandlas som kapitalvinst och kapitalförlust, även om transaktionerna har direkt och omedelbart samband med verksamheten. För en enskild företagare är denna praxis förödande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar