NU ÄR DET H&M:S TUR

Action Aid anklagar enligt notiser i dagens tidningar H&M för skatteplanering som leder till att Bangladesh inte får de bolagskatteinkomster landet enligt AA borde ha. Underlaget för påståendet är för mig okänt, men den förklaring som kan ges kommer med all sannolikhet att vara så svårbegriplig att opinionen kommer att föredra att inte tro på den. Har man så stora vinster och har huvudägarna blivit så obegripligt förmögna av sin verksamhet, kommer ingen förklaring att övertyga.

Det hjälper inte hur många arbetstillfällen verksamheten har skapat och gett inkomster till en utfattig befolkning. Betalar företaget inte den skatt som en högröstad opinion kräver finns inget försvar. Nu går drevet.

Bolagsbeskattningen är ett hot mot rättssäkerheten.

Den 24 juni fortsätter drevet genom ett inlägg av Action Aids ordförande resp. generalsekreterare Carl Tham och Ylva Jonsson Strömberg i Dagens Industri. De talar om orättvisa skatteregler som gör att nästan ingenting av företagens vinster stannar kvar i ett av de största tillverkningsländerna.

Men det är inget som hindrar Bangladesh att beskatta företagen enligt sina interna regler. Sverige saknar skatteavtal med Bangladesh, så Sverige kan inte hindra att svenska företag beskattas i Bangladesh. Bangladesh kan t.o.m. beskatta för en vinst beräknat på ett pris som myndigheterna föreskriver och helt oberoende av vad som kommit överens mellan parterna. Men det är i sjäva verket bara till nackdel för att ett land att beskatta utländska investeringar, eftersom skatten minskar avkastningen och höjer risken. Det är också bl.a. därför som Bangladesh, som påpekas i artikeln, tydligen erbjuder "omfattande skattelättnader i det initiala skedet". Varför skulle utländska företag inte svara på de erbjudanden som Bangladeshs regering i eget intresse lämnar?

Det arbete inom OECD som artikeln nämner går ut på att skapa principer och regler för hur prissättningen ska gå till vid affärer mellan närstående företag i olika länder, s.k. transfer pricing. Det gäller att på något sätt definiera vad som är marknadsmässiga priser vid affärer där en verklig marknad inte föreligger. Vad är marknadsmässigt pris på en lastbilshytt eller ett busschassi eller en växlellåda vid leveranser mellan olika enheter inom ett världsomspännade bilföretag? Vad är rätt pris för tillhandahållande av företagsspecifik forskning, kunskap, immateriella rättigheter, adminstration, logistik osv? Dessa frågor saknar självklara svar. OECD har i decennier arbetat med dessa frågor utan större framgång. Även om man är överens om den självklara principen, marknadsmässigt pris (arm's length pricing), finns det i praktiken hur många variationer i förutsättningarna som helst som kan motivera just det pris som tillämpas i en individuell transaktion.

Detta problem utgör den internationella skatterättens värsta gissel. Vad värre är; det är i grunden inte en tvist mellan företag och skattemyndigheter utan mellan berörda stater. Den som får bära konsekvenserna och den ekonomiska bördan av att länderna inte kommer överens är dock företagen. I längden är det kanske dessa problem som till slut knäcker bolagsbeskattningen. Till dess utgör de en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

Får man tro H&Ms kommentarer till den nu aktuella debatten har H&M inte ens några dotterbolag i Bangladesh. I så fall är det inte fråga om missbruk eller avsaknad av skatteregler. Om säljaren nöjer sig med ett för oss häpnadsväckande lågt pris, kan H&M knappast lastas för det. Då är det snarast vi som konsumenter som villigt köper dessa "alldeles för" billiga varor som ska kritiseras.