Skeppsbron Skatt arrangerade sin årliga skattedag i Stockholm den 26 augusti. Två ämnen diskuterades.
Vid det ena seminariet beskrevs Företagsskattekommitténs förslag till ny bolagsbeskattning fr.o.m. 2016 och analyserades effekterna därav. En panel med företrädare från kommittén och olika branscher diskuterade därefter förslagen utifrån respektives utgångspunkt.
Vid det andra seminariet diskuterades effekterna i närtid av de åtgärder som inom ramen för OECD:s projekt Base Erosion and Profit Shifting (BEPS) ska vara sjösatta i september i år.
Man kan bara undra när bolagsbeskattningssystemet imploderar under sin egen tyngd. En skatt som endast undantagsvis motsvarar med än 5-6 procent av ländernas totala skatteinkomster, men som kräver oändliga resurser i form av världens yppersta expertis inom skatterätt, redovisning och bolagsrätt. Och som egentligen bara är ett förtida intag av skatt som förr eller senare skulle uppburits genom löneskatter, lönekostnadsskatter, skatt på utdelningar och konsumtionsskatter.
En skatt på tillväxt.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
Men seminariet och det efterföljande minglet med bubbel och snittar var mycket intressant och lysande genomfört.
torsdag 28 augusti 2014
lördag 23 augusti 2014
FEL OM BANKSEKTORNS MOMS
Vid regeringens möte på Harpsund den 23 augusti presenterade finansminister Anders Borg en plan för att stärka Sveriges offentliga finanser. Målet är ett överskott på en procent av BNP 2018. Det är, enligt Borg, viktigt för att ha pengar vid framtida ekonomiska kriser.
På inkomstsidan bör en rad åtgärder vidtas, sade Borg.
Huvudregeln är att ALLA företag är undantagna från att belastas med moms som en kostnad. Det är just det som är poängen med momsen. Skatten påverkar inte företagen och belastar inte deras resultat. Endast konsumenter/privatpersoner får bära momsen som en kostnad. Tekniskt sett slussas momsbetalningarna genom näringslivet, men den slutliga kostnaden bär endast konsumenterna. ALL moms som företag betalar (till sina leverantörer) får de tillbaka "krona för krona" (Borgs favoritmantra) från staten.
Vad nu sagts gäller dock inte banker, försäkringsbolag och fastighetsförvaltande företag. De är inte undantagna från moms. Banker mm får därför bära momsen som en kostnad precis som du och jag och andra fysiska personer. Den måste de förstås kompensera sig för; genom prishöjningar, kostnadsreduktioner och/eller vinstminskning. Vad gäller fastighetsförvaltning kan företag ansöka om frivillig skattskyldighet (den i skattesystemet inte hemmastadde måste tro att det är ett skämt) och därmed slippa drabbas av momsen som kostnad.
Ett undantag gäller bankernas och försäkringsföretagens konsultationsverksamhet, bankfacksuthyrning, corporate finance, mm. För sådan verksamhet gäller att de är skattskyldiga, vilket innebär att de liksom andra konsultföretag - i den delen - inte drabbas av momsen som en kostnad. Att "vara undantagen från mervärdesskatt" innebär i själva verket en merkostnad. Det låter konstigt, men så är det. Systematiken och terminologin spelar här politikerna i händerna på ett sätt som gör det möjligt att vilseleda opinionen.
Det är alltså inte så att finansiella företag är underbeskattade på grund av att de är undantagna från moms. Man kanske kan tycka att banker är underbeskattade (vad det nu är), men det är inte på grund av momssystemet. Det är obegripligt att finansdepartementets jurister tillåter Anders Borg att säga så.
I stället förhåller det sig så här.
Genom att bankerna måste ta momsen på sina inköp som kostnad, vältrar de - i den mån de kan - över kostnaden på sina kunder genom att räntemarginalen ökas. Kunderna får därmed ta över bankens kostnad. I vanliga företag skulle momsen övervältrats som moms, vilken affärskunder - men inte privatkunder - skulle få tillbaka från staten. (Dessutom borde den arbetsersättning och vinst som bankerna bakar in i räntemarginalen bli föremål för momsbeskattning. Det är just för att detta är praktiskt omöjligt att beräkna, som banker ställts utanför momssystemet i fråga om sin kreditförmedlingsverksamhet.) I den mån banken lyckas övervältra momskostnaden på affärskunderna, innebär det att överbeskattningen av affärsbankerna delvis rullas över på företagskunderna. Privatkunder får bära den moms som banken fått betala, dvs precis så som vid köp i vanliga butiker. MEN eftersom bankerna står utanför momssystemet och arbetsprestationen i samband med bankernas kreditförmedling inte prissätts, blir det ingen moms för privatpersoner på det mervärde (huvudsakligen lönekostnaderna) som skapas i bankerna. Bankerna och företagskunderna i en bank blir därmed överbeskattade till moms och privatkunderna blir underbeskattade.
Men banker och försäkringbolag är inte underbeskattade. Det är däremot hushållen.
Borg säger:
Banker och andra finansiella företag ska alltså få högre lönekostnader än andra branscher. Är det någon som tror att bankerna inte övervältrar denna merkostnad på sina kunder, leverantörer och anställda om de kan? Eftersom bank och försäkring gäller alla individer är det kanske en tekniskt praktisk metod att sprida ut en ny skatt på hela befolkningen. Att banker och försäkringsbolag själva skulle stå för skattebördan är mindre troligt. Var skulle de få pengarna ifrån?
Man kan vara glad för att Borg föreslår en höjd lönebeskattning och inte höjd bolagsbeskattning, vilket skulle försvåra möjligheterna att genomföra Företagsskattekommitténs förslag att sänka bolagsskatten till 16,5 procent.
Riktigt glad blir jag inte förrän bolagsskattesatsen är 0 procent.
På inkomstsidan bör en rad åtgärder vidtas, sade Borg.
Skatteuttaget från den finansiella sektorn bör öka. Idag är den finansiella sektorn undantagen från mervärdesskatt i EU-länderna, vilket bidrar till att beskattningen är lägre än för andra delar av näringslivet.Det är alldeles fel. Det är inte alls så att den finansiella sektorn är undantagen från moms. Det är precis tvärt om.
Huvudregeln är att ALLA företag är undantagna från att belastas med moms som en kostnad. Det är just det som är poängen med momsen. Skatten påverkar inte företagen och belastar inte deras resultat. Endast konsumenter/privatpersoner får bära momsen som en kostnad. Tekniskt sett slussas momsbetalningarna genom näringslivet, men den slutliga kostnaden bär endast konsumenterna. ALL moms som företag betalar (till sina leverantörer) får de tillbaka "krona för krona" (Borgs favoritmantra) från staten.
Vad nu sagts gäller dock inte banker, försäkringsbolag och fastighetsförvaltande företag. De är inte undantagna från moms. Banker mm får därför bära momsen som en kostnad precis som du och jag och andra fysiska personer. Den måste de förstås kompensera sig för; genom prishöjningar, kostnadsreduktioner och/eller vinstminskning. Vad gäller fastighetsförvaltning kan företag ansöka om frivillig skattskyldighet (den i skattesystemet inte hemmastadde måste tro att det är ett skämt) och därmed slippa drabbas av momsen som kostnad.
Ett undantag gäller bankernas och försäkringsföretagens konsultationsverksamhet, bankfacksuthyrning, corporate finance, mm. För sådan verksamhet gäller att de är skattskyldiga, vilket innebär att de liksom andra konsultföretag - i den delen - inte drabbas av momsen som en kostnad. Att "vara undantagen från mervärdesskatt" innebär i själva verket en merkostnad. Det låter konstigt, men så är det. Systematiken och terminologin spelar här politikerna i händerna på ett sätt som gör det möjligt att vilseleda opinionen.
Det är alltså inte så att finansiella företag är underbeskattade på grund av att de är undantagna från moms. Man kanske kan tycka att banker är underbeskattade (vad det nu är), men det är inte på grund av momssystemet. Det är obegripligt att finansdepartementets jurister tillåter Anders Borg att säga så.
I stället förhåller det sig så här.
Genom att bankerna måste ta momsen på sina inköp som kostnad, vältrar de - i den mån de kan - över kostnaden på sina kunder genom att räntemarginalen ökas. Kunderna får därmed ta över bankens kostnad. I vanliga företag skulle momsen övervältrats som moms, vilken affärskunder - men inte privatkunder - skulle få tillbaka från staten. (Dessutom borde den arbetsersättning och vinst som bankerna bakar in i räntemarginalen bli föremål för momsbeskattning. Det är just för att detta är praktiskt omöjligt att beräkna, som banker ställts utanför momssystemet i fråga om sin kreditförmedlingsverksamhet.) I den mån banken lyckas övervältra momskostnaden på affärskunderna, innebär det att överbeskattningen av affärsbankerna delvis rullas över på företagskunderna. Privatkunder får bära den moms som banken fått betala, dvs precis så som vid köp i vanliga butiker. MEN eftersom bankerna står utanför momssystemet och arbetsprestationen i samband med bankernas kreditförmedling inte prissätts, blir det ingen moms för privatpersoner på det mervärde (huvudsakligen lönekostnaderna) som skapas i bankerna. Bankerna och företagskunderna i en bank blir därmed överbeskattade till moms och privatkunderna blir underbeskattade.
Men banker och försäkringbolag är inte underbeskattade. Det är däremot hushållen.
Borg säger:
En utgångspunkt bör vara att, på samma sätt som i Danmark, utjämna skatteuttaget genom en viss höjning av de sociala avgifterna inom den finansiella sektorn.
Banker och andra finansiella företag ska alltså få högre lönekostnader än andra branscher. Är det någon som tror att bankerna inte övervältrar denna merkostnad på sina kunder, leverantörer och anställda om de kan? Eftersom bank och försäkring gäller alla individer är det kanske en tekniskt praktisk metod att sprida ut en ny skatt på hela befolkningen. Att banker och försäkringsbolag själva skulle stå för skattebördan är mindre troligt. Var skulle de få pengarna ifrån?
Man kan vara glad för att Borg föreslår en höjd lönebeskattning och inte höjd bolagsbeskattning, vilket skulle försvåra möjligheterna att genomföra Företagsskattekommitténs förslag att sänka bolagsskatten till 16,5 procent.
Riktigt glad blir jag inte förrän bolagsskattesatsen är 0 procent.
torsdag 31 juli 2014
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOMAR UNDER FÖRSTA HALVÅRET 2014
Ni som läser mina kommentarer till skattedomar från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) på min hemsida niclasvirin.com kan observera att jag bara refererat ett enda mål hittills i år. Normalt brukar det bli något eller några tiotal. Det beror inte på slöhet från min sida utan på att HFD blockerats av mål rörande moms inom tryckeribranschen, som jag kommenterat här.
Hur många angelägna mål har inte prövats för att HFD har måst syssla med denna egentligen helt onödiga fråga?
Hur många angelägna mål har inte prövats för att HFD har måst syssla med denna egentligen helt onödiga fråga?
KONTAMINATION 11
Emmylou Tuvhag heter en skribent i SvD med lust till ett yvigt bildspråk och en penna okynnigare än Povel Ramels.
Den 30 juli skriver hon på sid. 8 i ekonomidelen om Argentinas obligationsskulder: "Han anser att Argentina har försatt sig i ett ofördelaktigt hörn." Det är visserligen ord lagda i munnen på intervjupersonen, men det hade hon väl kunnat redigera.
I samma nummer av SvD skriver hon på sista sidan i en artikel om Michail Chodorkovski:
"När han dessutom visade sig ha politiska ambitioner blev det droppen som fick honom att gripas, anklagad för korruption."
Inga solklara kontaminationer kanske med halsbrytande/komiska möten mellan två tankefigurer.
På nätet har artikeln rubriken: "Chodorkovski gäckar ännu makten" och samma bruk av ordet "gäckar finns i texten i papperstidningen. Förmodligen menar hon "driver gäck med". Men någon annan betydelse än "svika", exemplifierat med "gäckade förhoppningar", finns inte i min upplaga av SAOL.
Och vad såg Putin mellan fingrarna i den här meningen i samma artikel?
"De kontroversiella försäljningarna hade president Vladimir Putin visat sig vara beredd att se mellan fingrarna när det gällde andra oligarker..."
Jag ser fram mot flera krumelurer.
Kontamination 10
Den 30 juli skriver hon på sid. 8 i ekonomidelen om Argentinas obligationsskulder: "Han anser att Argentina har försatt sig i ett ofördelaktigt hörn." Det är visserligen ord lagda i munnen på intervjupersonen, men det hade hon väl kunnat redigera.
I samma nummer av SvD skriver hon på sista sidan i en artikel om Michail Chodorkovski:
"När han dessutom visade sig ha politiska ambitioner blev det droppen som fick honom att gripas, anklagad för korruption."
Inga solklara kontaminationer kanske med halsbrytande/komiska möten mellan två tankefigurer.
På nätet har artikeln rubriken: "Chodorkovski gäckar ännu makten" och samma bruk av ordet "gäckar finns i texten i papperstidningen. Förmodligen menar hon "driver gäck med". Men någon annan betydelse än "svika", exemplifierat med "gäckade förhoppningar", finns inte i min upplaga av SAOL.
Och vad såg Putin mellan fingrarna i den här meningen i samma artikel?
"De kontroversiella försäljningarna hade president Vladimir Putin visat sig vara beredd att se mellan fingrarna när det gällde andra oligarker..."
Jag ser fram mot flera krumelurer.
Kontamination 10
fredag 18 juli 2014
STATENS UTLÅNGINGSRÄNTA TILL NYFÖRETAGANDE
Lars Oxelheim och Pontus Engström föreslår i en artikel i SvD den 18 att staten skall låna ut till nyföretagande till lägre ränta än banker och andra privata aktörer. Inte för att subventionera utan för att staten själv har glädje av nyföretagande och växande småföretag som har svårt att finna finansiering. Arbetslöshet och utanförskap är en stor belastning för både samhälle och individ, säger de.
Kanske det. Men det är att gå över ån efter vatten. Det vore bättre om företagens tillväxt inte systematiskt hindrades genom en vinstbeskattning. Tillväxt uppkommer inte på något annat sätt än att företagen levererar varor och tjänster som marknaden värderar högre än insatta och förbrukade resurser, dvs skapar vinst.
Varför är detta eftersträvade beteende utsatt för hinder genom beskattning? Allra helst som det sker genom ett ohyggligt komplicerat regelverk och ger ytterst begränsade statsinkomster, 5-6 % av de totala skatteinomsterna. Skatten är endast en förskottsbetalning av vad som utan bolagsskatt skulle inflyta som arbetsinkomstskatter, lönekostnadsskatter och kapitalinkomstskatter, varför bolagsskatten på sikt egentligen inte ger något alls.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
Kanske det. Men det är att gå över ån efter vatten. Det vore bättre om företagens tillväxt inte systematiskt hindrades genom en vinstbeskattning. Tillväxt uppkommer inte på något annat sätt än att företagen levererar varor och tjänster som marknaden värderar högre än insatta och förbrukade resurser, dvs skapar vinst.
Varför är detta eftersträvade beteende utsatt för hinder genom beskattning? Allra helst som det sker genom ett ohyggligt komplicerat regelverk och ger ytterst begränsade statsinkomster, 5-6 % av de totala skatteinomsterna. Skatten är endast en förskottsbetalning av vad som utan bolagsskatt skulle inflyta som arbetsinkomstskatter, lönekostnadsskatter och kapitalinkomstskatter, varför bolagsskatten på sikt egentligen inte ger något alls.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
ERNST JÜNGER
Läser i Axess nr 4 2014 s. 46:
Också Ernst Jünger ser individens mognad som åtråvärt mål för både henne själv och mänsklighetens samfällighet, uppfattar bildning som instrumentet till självförverkligande och som grund för individens konstruktiva bidrag till offentlighet och samhälle. Åskådligt heter det hos honom att den som genom läsning varje dag lägger en tegelsten till sitt bildningsbygge vid framskriden ålder kommer att upptäcka att hon bor i ett slott, det vill säga någon helt annanstans än i de mentala kåkstäder som den så kallade populärkulturen, som egentligen inte är någon kultur över huvud taget, i alltmer uppskruvad produktionstakt frambringar. Bildning ger tillgång till andra idoler än schlagersångare och tatuerade fotbollsspelare, vilka har gjort de gatukriminella till stilmönster och som dväljs i en fattig Lamborghinirikedom, figurer vilkas påvra och inexakta språk av svassande kitschjournalister vanemässigt beskrivs som charmigt.
Också Ernst Jünger ser individens mognad som åtråvärt mål för både henne själv och mänsklighetens samfällighet, uppfattar bildning som instrumentet till självförverkligande och som grund för individens konstruktiva bidrag till offentlighet och samhälle. Åskådligt heter det hos honom att den som genom läsning varje dag lägger en tegelsten till sitt bildningsbygge vid framskriden ålder kommer att upptäcka att hon bor i ett slott, det vill säga någon helt annanstans än i de mentala kåkstäder som den så kallade populärkulturen, som egentligen inte är någon kultur över huvud taget, i alltmer uppskruvad produktionstakt frambringar. Bildning ger tillgång till andra idoler än schlagersångare och tatuerade fotbollsspelare, vilka har gjort de gatukriminella till stilmönster och som dväljs i en fattig Lamborghinirikedom, figurer vilkas påvra och inexakta språk av svassande kitschjournalister vanemässigt beskrivs som charmigt.
onsdag 16 juli 2014
RÄNTEAVDRAGEN
SvD verkar driva kampanj mot ränteavdragen. Maria Ludvigsson talar i ett ledarstick den 14 juli om "generösa ränteavdrag". Per Lindvall skriver den 16 juli under rubriken "Ränteavdragen borde hänga löst", att "de generösa ränteavdragen" är en viktig förklaring till uppdrivna bostadspriser och ökad skuldsättning. Den 11 juli fick ett antal ekonomer uttala sig i tidningen om önskvärda politiska reformer. En skulle "stegvis och succsessivt avveckla ränteavdraget för att röja undan en form av subventionerat sparande". En annan anser att ränteavdragen bör trappas av och fastighetsskatten gradvis återföras.
Det är inte ränteavdraget som är generöst. Och det är inte avdraget som gör sparandet i form av bostadsägande subvetionerat.
I ett skattesystem som beskattar kapitalavkastning kan inte kapitalanskaffningskostnaden negligeras. Då får man en bruttobeskattning av kapitalavkastning och en kaskadbeskattning. Det är avsaknaden beskattning av den för privatpersoner i allmänhet i särklass största kapitalplaceringsformen - den egna ägda bostaden - som skapar obalansen. I princip borde även avkastningen av andra större privata kapitalvärden beskattas, men de praktiska svårigheterna är för stora.
Ända sedan en- och tvåfamiljsfastigheter började avkastningsbeskattas schablonmässigt på 1950-talet har underbeskattningen av placeringar i fastigheter pågått. Det är närmast obegripligt att avkastningen numera sker endast med en mycket låg kommunal avgift. De verkligt stora fastighetsvärdenda lämnas dessutom helt obeskattade. Det är inte att undra på att villa- och bostadsrättspriser drar i väg.
Avdragsrätten för räntekostnader skulle mycket väl kunna avskaffas. Men då ska också beskattningen av ränteinkomster avskaffas. Varje räntekostnad motsvaras av en ränteintäkt, och räntebetalningar är därför ingen skattebas. Dessutom torde alla räntekostnader tas av subjekt som har avdragsrätt för räntor, medan en stor del av ränteinkomsterna tillfaller skattefria subjekt och utlänningar, vilka inte är skattskyldiga i Sverige. Om både ränteavdragsrätten och skatteplikten för ränteinkomster avskaffas försvinner ett skatteproblem, och statens skatteinkomster ökas genom bortfallet av en negativ skattebas.
Det hindrar inte att en skatt tas ut på boende genom en generell fastighetsbeskattning, den urprungligaste av alla skatter och en skatt som det inte går att smita ifrån.
Ett avskaffande av beskattning och avdrag för räntor skulle underlättas av att bolagsbeskattningen avskaffades. Men det är ju bara önskvärt.
Det är inte ränteavdraget som är generöst. Och det är inte avdraget som gör sparandet i form av bostadsägande subvetionerat.
I ett skattesystem som beskattar kapitalavkastning kan inte kapitalanskaffningskostnaden negligeras. Då får man en bruttobeskattning av kapitalavkastning och en kaskadbeskattning. Det är avsaknaden beskattning av den för privatpersoner i allmänhet i särklass största kapitalplaceringsformen - den egna ägda bostaden - som skapar obalansen. I princip borde även avkastningen av andra större privata kapitalvärden beskattas, men de praktiska svårigheterna är för stora.
Ända sedan en- och tvåfamiljsfastigheter började avkastningsbeskattas schablonmässigt på 1950-talet har underbeskattningen av placeringar i fastigheter pågått. Det är närmast obegripligt att avkastningen numera sker endast med en mycket låg kommunal avgift. De verkligt stora fastighetsvärdenda lämnas dessutom helt obeskattade. Det är inte att undra på att villa- och bostadsrättspriser drar i väg.
Avdragsrätten för räntekostnader skulle mycket väl kunna avskaffas. Men då ska också beskattningen av ränteinkomster avskaffas. Varje räntekostnad motsvaras av en ränteintäkt, och räntebetalningar är därför ingen skattebas. Dessutom torde alla räntekostnader tas av subjekt som har avdragsrätt för räntor, medan en stor del av ränteinkomsterna tillfaller skattefria subjekt och utlänningar, vilka inte är skattskyldiga i Sverige. Om både ränteavdragsrätten och skatteplikten för ränteinkomster avskaffas försvinner ett skatteproblem, och statens skatteinkomster ökas genom bortfallet av en negativ skattebas.
Det hindrar inte att en skatt tas ut på boende genom en generell fastighetsbeskattning, den urprungligaste av alla skatter och en skatt som det inte går att smita ifrån.
Ett avskaffande av beskattning och avdrag för räntor skulle underlättas av att bolagsbeskattningen avskaffades. Men det är ju bara önskvärt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
