torsdag 12 januari 2012
WHY ARE WE TAXING CORPORATE INCOME?
Ett föredrag med just den rubriken höll jag vid ett seminarium arrangerat av Skatterättsligt Forum vid Handelshögskolan i Stockholm den 24 april 2006. I dag kan vi läsa ett inlägg med den rubriken i Tax.com av David Brunori
onsdag 11 januari 2012
RÄNTESNURRORNA FORTSÄTTER
Dagens Industri rapporterar den 11 januari upphetsat om att räntesnurrorna fortsätter. Stopplagen ett fiasko, skriker tidningen.
Det finns ett utrymme för argumentation om avdragets affärsmässiga betydelse. Det utrymmet har radikalt skurits ned genom ett antal domar i Högsta förvaltningsdomstolen den 11 november 2011 (bl.a. mål nr 7648-09). Fram till dess var det synnerligen motiverat att företag som hade räntekostnader yrkade sina avdrag. Det får antas att Skatteverket kommer att ha framgång i flera av de mål som anhängiggjorts.
Så storbolagen kanske inte "rundar regler och blåser staten" som DI så soignerat uttrycker sig.
Efter noggrannt övervägande ansåg lagstiftaren att det var rimligt att medge avdrag för räntekostnader (även om det var fråga om internräntor tillskapade i samband med en internöverlåtelse av aktier) om bara mottagaren beskattades i sitt land med minst 10 procent. Cypern är ett land (EU medlemsstat) som beskattar bolag med 10 procent. Skatteverket upprörs nu - enligt DI - för att bolagen utnyttjar sin rätt till avdrag för räntor till Cypern.
Det är alltså en medvetet avsedd begränsning av avdragsrätten - inte någon slarvig lagstiftarmiss - som företagen utnyttjar. Skulle detta vara osunt? Vilken lag ska företagen följa?
Allt detta är en helt onödig problematik.
Avskaffa bolagsbeskattningen, denna den farligaste skatten för investeringar och tillväxt, som Anders Borg säger.
SvD
DN
Det finns ett utrymme för argumentation om avdragets affärsmässiga betydelse. Det utrymmet har radikalt skurits ned genom ett antal domar i Högsta förvaltningsdomstolen den 11 november 2011 (bl.a. mål nr 7648-09). Fram till dess var det synnerligen motiverat att företag som hade räntekostnader yrkade sina avdrag. Det får antas att Skatteverket kommer att ha framgång i flera av de mål som anhängiggjorts.
Så storbolagen kanske inte "rundar regler och blåser staten" som DI så soignerat uttrycker sig.
Efter noggrannt övervägande ansåg lagstiftaren att det var rimligt att medge avdrag för räntekostnader (även om det var fråga om internräntor tillskapade i samband med en internöverlåtelse av aktier) om bara mottagaren beskattades i sitt land med minst 10 procent. Cypern är ett land (EU medlemsstat) som beskattar bolag med 10 procent. Skatteverket upprörs nu - enligt DI - för att bolagen utnyttjar sin rätt till avdrag för räntor till Cypern.
Det är alltså en medvetet avsedd begränsning av avdragsrätten - inte någon slarvig lagstiftarmiss - som företagen utnyttjar. Skulle detta vara osunt? Vilken lag ska företagen följa?
Allt detta är en helt onödig problematik.
Avskaffa bolagsbeskattningen, denna den farligaste skatten för investeringar och tillväxt, som Anders Borg säger.
SvD
DN
måndag 9 januari 2012
AVDRAGSRÄTT FÖR OEGENNYTTIGA GÅVOR
Ett antal företrädare för gåvoberoende organisationer klagar i en debattartikel i SvD den 9 januari på att Skatteverket tillämpar den nyligen ikraftträdda lagstiftnigen om rätt till avdrag för vissa gåvor alltför snävt. Skatteverket framhåller i sin informationsbroschyr att
Det finns andra behov än ekonomiska, är deras tanke.
Dessutom vill de att även företag ska kunna få avdrag för gåvor. De närmast raljerar över skillnaden i avdragsrätt mellan egennyttiga och oegennyttiga gåvor.
En av underetecknarna är LAURENT LEKSELL, företagsledare i företag inom vårdtekniksektorn. Han borde veta bättre.
Om ett företag hade rätt - och genom skattesubventionering dessutom stimuleras - till avdrag för gåvor, skulle nog få personer våga teckna aktier.
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2011/12, Aktiebolagslag, not 1119). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar.
Nu ger företag faktiskt bidrag och gåvor till olika ideella ändamål. Det får väl då antas att företagsledningarna kan motivera detta affärsmässigt, dvs. det bidrar till inkomstgenererinen - om inte annat så genom att ge företaget ett gott anseende. Det hindrar inte att domstolarna ändå vägrar företagen avdrag, vilket ju faktiskt innebär att de underkänner företagsledningarnas bedömning och därmed - i alla fall vid större gåvobelopp - underförstår att ansvariga kan ha gjort sig skyldiga till brott mot aktiebolagslagen och kan blir skadeståndsskyldiga och återbetalningsskyldiga.
Hela denna problematik kan undvikas. Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades skulle frågan försvinna i tomma intet. Då skulle också företag - inom ramen för aktiebolagslagens regler - kunna besluta om gåvor och bidrag på rent affärsmässiga grunder.
Björne Sjökvist från Skatteverket gör ett försynt tillrättaläggande i SvD den 11 januari. Förmodligen utan effekt hos gåvokramarna.
Annina Rabe beklagar i SvD den 16 januari att företagen inte vill sponsra barnkulturhuset Palatset.
Företagen får inte lägga ut pengar som inte kan motiveras affärsmässigt. Som medborgare får man i kompromissens namn acceptera att skatter går till sådant som ogillar. Som aktieägare och affärspartner måste man lita på att företagets pengar används för att skapa värden (inkomster). Det är det de är till för.
Med hjälpverksamhet bland behövande avses att man är ekonomiskt behövande.
Det finns andra behov än ekonomiska, är deras tanke.
Dessutom vill de att även företag ska kunna få avdrag för gåvor. De närmast raljerar över skillnaden i avdragsrätt mellan egennyttiga och oegennyttiga gåvor.
Det företag som vill ta ett ökat allmännyttigt ansvar får inte avdragsgillt skänka pengar till en social hjälporganisation i syfte att stärka sitt varumärke eller för att skapa mervärde och engagemang bland sina medarbetare. Vill företaget ”oegennyttigt” ge en gåva till kultur eller en idrottsorganisation så tillåts inte heller avdragsrätt.
Bara om samma gåva klassificeras som ett led i företagets marknadsföring, ja, då blir det ”egennyttig” reklam – och därmed avdragsgillt! Vi har vidare en situation i Sverige där en företagare kan ge en chokladkartong till sina anställda i julklapp, och göra det avdragsgillt. Däremot går det inte för samma företagare att skänka en julklapp till en hjälporganisation utan att han eller hon blir beskattad dubbelt upp.
En av underetecknarna är LAURENT LEKSELL, företagsledare i företag inom vårdtekniksektorn. Han borde veta bättre.
Om ett företag hade rätt - och genom skattesubventionering dessutom stimuleras - till avdrag för gåvor, skulle nog få personer våga teckna aktier.
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2011/12, Aktiebolagslag, not 1119). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar.
Nu ger företag faktiskt bidrag och gåvor till olika ideella ändamål. Det får väl då antas att företagsledningarna kan motivera detta affärsmässigt, dvs. det bidrar till inkomstgenererinen - om inte annat så genom att ge företaget ett gott anseende. Det hindrar inte att domstolarna ändå vägrar företagen avdrag, vilket ju faktiskt innebär att de underkänner företagsledningarnas bedömning och därmed - i alla fall vid större gåvobelopp - underförstår att ansvariga kan ha gjort sig skyldiga till brott mot aktiebolagslagen och kan blir skadeståndsskyldiga och återbetalningsskyldiga.
Hela denna problematik kan undvikas. Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades skulle frågan försvinna i tomma intet. Då skulle också företag - inom ramen för aktiebolagslagens regler - kunna besluta om gåvor och bidrag på rent affärsmässiga grunder.
Björne Sjökvist från Skatteverket gör ett försynt tillrättaläggande i SvD den 11 januari. Förmodligen utan effekt hos gåvokramarna.
Annina Rabe beklagar i SvD den 16 januari att företagen inte vill sponsra barnkulturhuset Palatset.
Nej, företagen väljer alltjämt att sponsra idrottsevenemang, där de vet att de kan få en tydlig återbäring på sin investering. De når många fler. De blir synliga på ett sätt som de ytterst sällan kan vara i ett kultursammanhang. Idrotten krånglar inte med integritetsfrågor och löper ingen risk att hamna i blåsväder för kontroversiella uttryck. Lägg därtill att Sverige är ett land där man av tradition värderar fysiska prestationer mycket högt, och ekvationen blir solklar.
Därtill är näringslivet mindre benäget att sponsra löpande kulturverksamhet. Ett innovativt projekt eller en ny oväntad idé är alltid roligare att lägga pengarna på än den dagliga driften. Palatset har allt det som sponsorer borde stå i kö för om kultursponsring vore ett realistiskt alternativ. Ändå saknas pengarna. Ändå saknas viljan hos stora delar av det svenska näringslivet. Än saknas en förenkling i skattelagstiftningen att göra avdrag för immateriella, icke tydligt mätbara värden.
Företagen får inte lägga ut pengar som inte kan motiveras affärsmässigt. Som medborgare får man i kompromissens namn acceptera att skatter går till sådant som ogillar. Som aktieägare och affärspartner måste man lita på att företagets pengar används för att skapa värden (inkomster). Det är det de är till för.
torsdag 5 januari 2012
STÖD TILL SMÅFÖRETAGANDE
Martin Sullivan ifrågasätter i en intressant artikel den 4 januari i Tax.com den konventionella föreställningen om småföretagens stora betydelse för ekonomisk tillväxt och jobbskapande.
Det är väl ganska självklart att ett litet företag, som är litet för att det inte har kraft eller dess ägare inte behov eller intresse av att växa, inte har särskilt stor betydelse för tillväxt eller skapar nya (dvs. tillkommande) arbetstillfällen.
Däremot är det lilla företag, som strävar efter tillväxt och har rätta förutsättningar att växa, betydelsefullt för tillväxt och sysselsättningsökning. Det gäller bara att hitta dem.
Men det gäller också att inte hindra deras tillväxt. Det är mycket lättare att åstadkomma. För närvarande hindras tillväxten systematiskt genom en skatt på vinsten (dvs. tillväxten) av 26,2 procent.
Varför?
Det är väl ganska självklart att ett litet företag, som är litet för att det inte har kraft eller dess ägare inte behov eller intresse av att växa, inte har särskilt stor betydelse för tillväxt eller skapar nya (dvs. tillkommande) arbetstillfällen.
Däremot är det lilla företag, som strävar efter tillväxt och har rätta förutsättningar att växa, betydelsefullt för tillväxt och sysselsättningsökning. Det gäller bara att hitta dem.
Men det gäller också att inte hindra deras tillväxt. Det är mycket lättare att åstadkomma. För närvarande hindras tillväxten systematiskt genom en skatt på vinsten (dvs. tillväxten) av 26,2 procent.
Varför?
onsdag 4 januari 2012
MOBILTERROR
F.n. terroriseras jag på min mobil med SMS från något som har telefonnummer 71160. I går var det reklam för Viasat och Disney. I dag är det något som heter Mingla med stjärnorna på Idrottsgalan.
Vidrigt.
Vem ligger bakom detta?
Andra terrorister är Kindwalls bil och Mekonomen
Vidrigt.
Vem ligger bakom detta?
Andra terrorister är Kindwalls bil och Mekonomen
tisdag 3 januari 2012
NÄSTA TILL RAKNING: FORTUM
Fortum har vägrats avdrag för ränteavdrag på drygt 1,6 miljarder kr genom lån till internförvärv av aktier skriver SvD den 3 januari. Sedan 2009 finns det regler mot rätt till avdrag för sådana räntor. Om Fortums avdrag belöper sig på 2009 och senare ligger bolaget nog rätt illa till. Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde den 30 november (mål nr 7648-09 m.fl.) sex mål och endast i speciella fall, t.ex. när internöverlåtelsen skett i nära anslutning till ett externförvärv, medgavs avdrag. Avdrag för ränta på grund av skuldsättning vid interntransaktioner i befintliga koncernstrukturer vägrades konsekvent, trots utförlig motivering av företagen.
Man kan undra hur Fortum resonerade. Det går ju alltid att chansa. Går det så går det. Och så gäller det att hitta en förklaring till förfarandet, som inte låter alltför krystad. De förhandsbesked som överprövades i ovannämnda domar hade ännu inte lämnats när deklarationen avgavs, så ingen kunde med säkerhet avgöra var gränsen för det tillåtna gick. Om inte annat går det alltid att försöka med att de svenska relgerna skulle strida mot EU-rätten.
Det är precis vad Fortums kommunikationsdirektör gör. Hon hävdar att Skatteverkets bedömning strider mot EUs direktiv om etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital. Det ansåg dock inte Högsta förvaltningsdomstolen i de nämnda domarna. Hennes argument är inte så dåligt ändå (eller var det inte när deklarationen avlämnades), för två ledamöter av Skatterättsnämnden ansåg att lagstiftningen stred mot såväl ränte- och royaltydirektivet som reglerna om etableringsfriheten.
Skatten på beloppet är 415 miljoner kr. Har fakta inte redovisats öppet riskerar bolaget dessutom skattetillägg med 40 procent därav.
Pikant är att bolaget enligt sin hemsida ägs till 50,76 procent av finska staten. Näst största ägare har 1,74 procent. Antalet aktieägare är 104.517 stycken.
Tänk att vi har en lag som ger utrymme för sådana divergerande uppfattningar om hur skatten ska beräknas. Varför?
Avskaffa bolagsbeskattningen denna farliga skatt för investeringar och tillväxt, enligt Anders Borg.
Man kan undra hur Fortum resonerade. Det går ju alltid att chansa. Går det så går det. Och så gäller det att hitta en förklaring till förfarandet, som inte låter alltför krystad. De förhandsbesked som överprövades i ovannämnda domar hade ännu inte lämnats när deklarationen avgavs, så ingen kunde med säkerhet avgöra var gränsen för det tillåtna gick. Om inte annat går det alltid att försöka med att de svenska relgerna skulle strida mot EU-rätten.
Det är precis vad Fortums kommunikationsdirektör gör. Hon hävdar att Skatteverkets bedömning strider mot EUs direktiv om etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital. Det ansåg dock inte Högsta förvaltningsdomstolen i de nämnda domarna. Hennes argument är inte så dåligt ändå (eller var det inte när deklarationen avlämnades), för två ledamöter av Skatterättsnämnden ansåg att lagstiftningen stred mot såväl ränte- och royaltydirektivet som reglerna om etableringsfriheten.
Skatten på beloppet är 415 miljoner kr. Har fakta inte redovisats öppet riskerar bolaget dessutom skattetillägg med 40 procent därav.
Pikant är att bolaget enligt sin hemsida ägs till 50,76 procent av finska staten. Näst största ägare har 1,74 procent. Antalet aktieägare är 104.517 stycken.
Tänk att vi har en lag som ger utrymme för sådana divergerande uppfattningar om hur skatten ska beräknas. Varför?
Avskaffa bolagsbeskattningen denna farliga skatt för investeringar och tillväxt, enligt Anders Borg.
måndag 2 januari 2012
VEMS TANKE RÄKNAS?
HANNA HALLIN, Chef Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället skriver i SvD den 2 januari att konsekvensen av den just införda rätten till avdrag för vissa gåvor kommer att bli att
Staten kommer att styra. Vad det meningen?
Ja, vad kan man vänta sig? Om staten ska vara med och betala, vill väl staten ha ett ord med i laget. Annars kanske staten får vara med och bidra till organisationer som Hallin ogillar.
ideella organisationer med begränsad budget kommer att anpassa sin verksamhet för att få mer resurser. Det är en ekonomisk morot för att minska medlemmarnas roll och röra sig mer mot vissa av regeringen utpekade verksamheter.
Staten kommer att styra. Vad det meningen?
Ja, vad kan man vänta sig? Om staten ska vara med och betala, vill väl staten ha ett ord med i laget. Annars kanske staten får vara med och bidra till organisationer som Hallin ogillar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
