VARFÖR MÅSTE MÖLNLYCKES TILLVÄXT BEGRÄNSAS?

 

Benjamin Dousa skriver i en ledarartikel i SvD den 24 juli.

 

Eftersom bolaget (Mölnlycke) räddades så beskattas nu vinsterna i Sverige.

Vackert så. Men tänk så mycket bättre om vinsterna inte beskattats. Då skulle Mölnlycke växt och kunnat nettoinvestera 33 procent snabbare. Anställningarna och lönesumman skulle ha ökats (och beskattats med både inkomstskatt och sociala avgifter), produktionen och försäljningen skulle ha ökats (och beskattats med moms och andra konsumtionsskatter) och i den mån bolaget inte hade investeringsbehov och/eller aktieägarna krävde utdelning skulle ökade aktieutdelningar ha beskattats. De uteblivna bolagsskatterna skulle med råge ha ersatts med andra skatter.

I stället fick anställda, konsumenter och aktieägare bekosta bolagets skatter (vem skulle annars göra det?); vem som fick betala och hur mycket berodde på tillfälliga elasticitetsförhållanden på löne-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna.

Företagsbeskattningen kräver med nödvändighet extremt komplicerade regler. Ständigt kompletteras reglerna när nya luckor och bristfälligheter upptäcks; senast ränteavdragsbegränsningarna, som inte ens Högsta förvaltningsdomstolen tycks kunna bemästra (läs t.ex. Stockholms tingsrätts dom stockholms-tr-t-17795-18-dom-2021-07-16.pdf (jk.se) ) i ett mål (Fortum Sweden AB) om skadestånd för påstådd underlåtelse av Högsta Förvaltningsdomstolen att inhämta yttrande från EU-domstolen. Målet belyser på ett tragikomiskt sätt svårigheterna att hantera både skattereglerna och de konsekvenser reglerna ger. Resurserna hos skattemyndigheter, domstolar, skattekonsulter och skatteakademiker förbrukas på något helt onödigt och sterilt.

Varför har vi en skatt på nettoinvesteringar? En skatt på den bas som utgör fundamentet för mänsklighetens stigande välfärd! Varför slipper företag som förstör det som redan finns betala för den skada de vållar?

Bolagsskatten är ett resursslukande självskadebeteende; konsulternas guldgruva och akademikernas lekstuga. 

NÄSTA TILL RAKNING: FORTUM

Fortum har vägrats avdrag för ränteavdrag på drygt 1,6 miljarder kr genom lån till internförvärv av aktier skriver SvD den 3 januari. Sedan 2009 finns det regler mot rätt till avdrag för sådana räntor. Om Fortums avdrag belöper sig på 2009 och senare ligger bolaget nog rätt illa till. Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde den 30 november (mål nr 7648-09 m.fl.) sex mål och endast i speciella fall, t.ex. när internöverlåtelsen skett i nära anslutning till ett externförvärv, medgavs avdrag. Avdrag för ränta på grund av skuldsättning vid interntransaktioner i befintliga koncernstrukturer vägrades konsekvent, trots utförlig motivering av företagen.

Man kan undra hur Fortum resonerade. Det går ju alltid att chansa. Går det så går det. Och så gäller det att hitta en förklaring till förfarandet, som inte låter alltför krystad. De förhandsbesked som överprövades i ovannämnda domar hade ännu inte lämnats när deklarationen avgavs, så ingen kunde med säkerhet avgöra var gränsen för det tillåtna gick. Om inte annat går det alltid att försöka med att de svenska relgerna skulle strida mot EU-rätten.

Det är precis vad Fortums kommunikationsdirektör gör. Hon hävdar att Skatteverkets bedömning strider mot EUs direktiv om etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital. Det ansåg dock inte Högsta förvaltningsdomstolen i de nämnda domarna. Hennes argument är inte så dåligt ändå (eller var det inte när deklarationen avlämnades), för två ledamöter av Skatterättsnämnden ansåg att lagstiftningen stred mot såväl ränte- och royaltydirektivet som reglerna om etableringsfriheten.

Skatten på beloppet är 415 miljoner kr. Har fakta inte redovisats öppet riskerar bolaget dessutom skattetillägg med 40 procent därav.

Pikant är att bolaget enligt sin hemsida ägs till 50,76 procent av finska staten. Näst största ägare har 1,74 procent. Antalet aktieägare är 104.517 stycken.

Tänk att vi har en lag som ger utrymme för sådana divergerande uppfattningar om hur skatten ska beräknas. Varför?

Avskaffa bolagsbeskattningen denna farliga skatt för investeringar och tillväxt, enligt Anders Borg.