Vad gäller energiskatter och andra punktskatter vore det måhända tacknämligt om förekommande individuella skattelättnader eller rena etableringsbidrag redovisades, men i fråga om de svenska inkomstskattereglerna arbetar Amazon och andra internationella företag under samma regler som svenska företag. En annan sak är att internationella företag har möjlighet att inom vissa – men i praktiken tämligen vida – ramar fördela verksamhetsresultatet mellan berörda länder och därför har möjlighet att låta sig beskattas i länder där skattesatsen är låg eller reglerna för beräkning av skattepliktig inkomst generösa.
Det är fullkomligt nonsens att utvecklingsländer skulle gå miste om 100 miljarder dollar på grund av att företag inte allokerar sina vinster till dem. För det första finns det ingen anledning att tro, att den skatt bolagen inte betalar på grund av sin skatteplanering, skulle tillfalla just utvecklingsländer. För det andra hindrar ingenting ett land att självt bestämma över skattskyldighet och skatteplikt i sin egen jurisdiktion. Landet är fritt att använda vad som helst, t.ex. omsättning, lönesumma, byggnader och maskiner och annat investerat kapital som skattebas, om landet tycker att vinsten är en olämplig skattebas när det misslyckas att hävda ”sin” andel av företagens totala vinster. Sedan är det en annan sak att det land som kräver en hög skatt från företagen får finna sig i att företagen är mindre intresserade av att investera i landet. Varje skatt företagen måste betala, måste övervältras på anställda, kunder och aktieägare. Övervältringen på aktieägare tar sig uttryck i att investeringen inte äger rum, eller att den, på grund av att avkastningskravet höjs när skatten begränsar vinsten, blir mindre än eljest.
I själva verket är boven i dramat beskattningen av bolagens vinster; det som brukar kallas bolagsbeskattningen. Basen är bolagets vinst, dvs. bolagets nettoinvesteringar, alltså det som utgör själva basen för produktion av mänsklig välfärd. Utan nettoinvesteringar skulle världens befolkning befinna sig på samma materiella nivå som för tusentals år sedan. Genom ackumulerade nettoinvesteringar har mänskligheten byggt upp en bas av produktionsanläggningar och kunskap, som ger den en standard som äldre tiders befolkning inte kunnat drömma om. Det är uppbyggnaden av denna bas som vinstbeskattningen riktar sig mot. Det paradoxala i detta blir särskilt tydligt när man inser att de företag som gör förlust, dvs. förstör befintliga resurser, inte behöver betala för sin destruktiva verksamhet.
Vidare är det privata näringslivets andel av nettoinvesteringarna (alltså den del av nettoinvesteringarna som är föremål för beskattning) begränsad till 10 – 15 procent av BNP, vilket gör att bolagsskatten aldrig kan bli någon stor skattekälla för staten. I de allra flesta länder uppgår den därför inte heller till högre belopp än ensiffriga andelar av de totala skatterna. Och eftersom skatten övervältras, stjäl den utrymme för beskattning av löneinkomster, lönekostnader och konsumtion; skatter som bekostas och betalas av individer. Bolagsskatten är därför bara ett förtida uttag av skatt som förr eller senare skulle ha erlagts av dessa. Därtill kommer att skatten är extremt svår att beräkna och stimulerar till metoder för kringgående. Eftersom skattelindringen i de individuella fallen kan bli mycket stor för internationella företag, kommer skatteplaneringen att attrahera de skarpaste juristerna och ekonomerna. De stora beloppen göder också de vanföreställningar om (den uteblivna) skattens betydelse som Nelsons artikel är ett exempel på.
Så det systemfel som Nelson tycker sig se består av själva bolagsbeskattningen. Se HAR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar