De s.k. 3:12-reglerna, har utretts på nytt. Ett betänkande, SOU 2016:75 Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag, har avlämnats. Som framgår av titeln avses alltså inte beskattningen av fåmansbolagen utan av deras ägare. Skälet till reglerna är att utdelningar och kapitalvinster beskattas enligt proportionella principer med (enligt huvudregeln) 30 procent, medan arbetsinkomster beskattas progressivt genom att (för beskattningsåret 2016) för en årsinkomst på 430 200 kr - utöver den kommunala inkomstskatten på genomsnittligt 32 procent - en statlig inkomstskatt utgår med 20 procent. Om årsinkomsten överstiger 625 800 kr utgår statlig inkomstskatt med ytterligare 5 procent på överskjutande belopp.
Denna skillnad i skatteuttag mellan arbetsinkomst (på maximalt ca 57 procent) och kapitalinkomst (på 30 procent) kräver regler som förhindrar att företagsägare kan omrubricera sina inkomster från arbetsinkomst till kapitalinkomst. Vad som är vad har ingen vetenskaplig motivering, men politiskt ter det sig utmanande att höginkomsttagare kan hävda att den höga inkomsten skulle utgöra avkastning av ett kapital och inte av arbetsinsats. Därför finns det regler som begränsar hur stor del av uttaget ur ett fåmansföretag som får beskattas enligt kapitalinkomstprincip. Reglerna har justerats ett stort antal gånger, men den nu avslutade utredningen har haft som förutsättning att skärpa reglerna för att de inte ska missbrukas och dessutom att skapa nya skatteintäkter. De regelförändringar som föreslås antas ge höjda skatteinkomster på 4,8 miljarder kr.
Den statliga inkomstskatten uppgår totalt till ca 56 miljarder kronor (prop. 2016/17:1 s. 469). Det motsvarar knappt 3 procent av totala skatter och avgifter. Att avskaffa den statliga skatten skulle således knappast märkas kameralt. Ekonomer brukar hävda att dess effekt på arbetskraftsutbudet är sådant, att avskaffandet av skatten skulle leda till ökade skatteintäkter. Samtidigt har vi en fastighetsbeskattning som för varje fastighet är begränsad till 0,75 % av högst 988 267 kr, dvs. 7 412 kr. Nyttjandevärdet av fastigheter överstigande knappt en miljon kronor beskattas således inte alls. Och 0,75 procent av värdet därunder motsvarar knappast marknadsmässig avkastning.
En rimlig beskattning av fastigheter skulle kunna kompensera avskaffandet av den statliga inkomstbeskattningen.
Därmed skulle 3:12-problematiken och den progressiva inkomstbeskattningens skadliga inverkan på arbetskraftsutbudet (ofta beskrivet som beskattningen av utbildning) upphöra, och en rimligare beskattning av fastighetsinnehav införas. Eftersom de stora fastighetsinnehaven i stort sett motsvarar de stora inkomsterna, skulle en sådan reform troligen inte medföra någon större förändring av skattebördornas fördelning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar