Nu börjar den årliga följetongen om företagens aktieutdelningar. Varje år blir det ännu mer än föregående år, och aktieägarna fullkomligt vadar i pengar. SvD har en särskild näringslivsbilaga och berömmer sig av att ha förstklassiga medarbetare. Den 27 januari skriver Emmylou Tuvhag under rubriker som Utdelningarna - växer så det knakar och Rekordstor utdelningsfest.
Än sen. Det är ju aktieägarnas (indirekt ägda) egna pengar. Det är inte pengar som någon annan skulle ha. Aktierna får inte sitt värde av utdelning, även om det är lättare att tillgodogöra sig företagens tillväxt genom utdelning än att sälja av en del av sina aktier.
Det är väl bara bra att företag gläder sina kunder och anställda och går bra.
Om det inte är så att de rekordstora utdelningarna görs för att företagsledningarna inte ser några utsikter att i framtiden använda sitt kapital. Då är ju rekordutdelningarna katastrofvarning.
Dessvärre leder utdelningarna till 30 procents avskattning genom passagen av aktieägande fysiska personer, vilket hindrar kapitalet att röra sig från lågavkastande till högavkastande företag.
Är utdelningarna höga? Enligt Wikipedia var de tio största börsnoterade svenska företagen värda ca 2.000 miljarder kronor 2012. Årets totala utdelning av börsnoterade bolag antas bli 200 miljarder.
Om hela börsen i dag är värd 4.000 miljarder motsvarar utdelningarna 5 procent. Enligt SvDs artikel den 27 januari gav Stockholmsbörsen 2015 en avkastning inklusive utdelningar på 6,5 procent - 4 procentenheter bättre än avkastningen bortsett från utdelningar.
200 miljarder kronor är obegripligt mycket pengar. Och det är 4.000 miljarder kronor också. Men en avkastning på riskkapital på mellan 5 och 10 procent är inte så märkvärdigt. Det kan var och en förstå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar