SOCIALT ENTREPRENÖRSKAP - VINST OCH VÄLGÖRENHET

I dagens SvD skriver Andreas Cervenka en artikel med rubriken Den nya mjuka finansindustrin. Den handlar om en företeelse som han kallar socialt entreprenörskap.

Han får det att låta som att det skapas vinster som på något sätt tillfaller någon annan än kapitalister och risktagare, men ändå inte är välgörenhet. De som drar nytta av företeelsen verkar vara människor i ekonomiskt och/eller socialt underläge. Målet är att hitta investeringar som löser olika samhällsproblem samtidigt som de ger bra avkastning.

Det beskrivs som att det går bra. En affärsidé (goda transporter i nedgångna bostadsområden) har vuxit med "i snitt 25 procent om året under de senaste åtta åren". En "prisjämförelsesajt" ska ha sålts med en vinst på 22 gånger insatsen (på kort tid, får man anta).

Ekonomi är knepigt och för de flesta människor är det mycket hokus pokus. Jag undrar hur många som förstår vad Cervenka skriver om. Gör han det själv?

Vinst uppkommer om man åstadkommer ett produktionsresultat som värderas till ett högre pris än kostnaden för i projektet förbrukade resurser. Uppkommer ingen vinst hade man lika gärna kunnat avstå från projektet. Men i den mån arbetskraft utnyttats, har den fått köpkraft att använda för egen konsumtion, och det är ju bra. (Hade den fått arbeta med något som marknaden värderat högre, hade det varit bättre.)

Men den som riskerat sitt kapital får inget. Vem är beredd att ställa upp på sådana villkor? Bara den som redan har sparat så mycket att han både kan försörja sig och riskera att förlora det.

Blir det vinst kan ju kapitalisten skänka bort den delen till dem som behöver det bättre än han. Men då är det ju välgörenhet. Det är kanske bra i och för sig, men det är inget nytt. Och forfarande krävs det att den som skänker bort vinsten är försörjd på annat sätt.

Att det går så bra för socialt entreprenörskap (om det nu gör det) måste bero på att folk är beredda att betala mer för varor och tjänster som producerats för något behjärtansvärt ändamål eller på ett sätt som är politiskt korrekt (grön el, närproducerat, ekologiskt odlade grödor, frigående höns och grisar mm). Den extra vinst som då uppkommer, kan kapitalisten (entreprenören) skänka till behövande. Men om det innebär extrakostnader måste priset höjas ytterligare för att täcka även dessa. Den som betalar för kapitalistens generositet är kunderna. Inget fel i det, men det går inte att trolla fram välstånd ur intet.

Nu laddar bankirerna för revansch, skriver Cervenka. För handen på hjärtat, om chansen gavs att tjäna mycket pengar och samtidigt hjälpa andra, vem skulle tacka nej?

Tja, antingen lyckas kapitalisten (entreprenören) förmå allmänheten att betala rejäla överpriser (för att utnyttja deras dåliga samvete eller känsla för att vara med om att göra något gott) så han kan skänka bort hela vinsten (under förutsättning att han kan försörja sig ändå vid sidan om) eller skänka bort så stor del av vinsten att han ändå får behålla så mycket att han klarar sin livhank. Eller så lyckas han inte, och då blir det ingen vinst och inte heller någon hjälp till andra.

Gör inte saken mer komplicerad än nödvändigt. Bara genom vinst kan välståndet ökas.