Emanuel Örtengren påpekar i SvD den 4 augusti med rätta att politiker vurmar för småföretag, men att det är bristen på nya svenska storföretag som borde oroa. Hans rekommendationer för att komma till rätta med problemet är att sänka de svenska skatterna på arbete.
Bra, men ännu viktigare för att företag - stora som små - ska växa (och betydligt enklare än genom att ändra på beskattningen av arbete) är att ta bort bolagsbeskattningen. Företagens tillväxt hämmas systematiskt med 20, 6 procent.
Vinstbeskattningen riktar sig direkt och uteslutande mot den aktivitet som möjliggör materiell välfärd. Den höjer avkastningskraven och motverkar därmed företagens investeringar. Därmed begränsas sysselsättning och lönebildning, konsumtion och utdelningsbar vinst, dvs. underlagen för individbeskattning. Med bolagsbeskattning kommer skattebeloppen att bekostas av individer genom att skatten övervältras på löntagare, konsumenter och aktieägare – ingen vet hur; allt beroende på tillfälliga elasticiteter på löne-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna. Den skatt, som bolagen i avsaknad av bolagsbeskattning inte betalar, kommer förr eller senare att tas in genom individbeskattning.
Medan de företag som bidrar till världens välstånd tvingas avstå en del av sina vinster, slipper de som förstör redan befintliga tillgångar och resurser, dvs. gör förlust, betala för sitt skadliga beteende. Bolagsbeskattningen är extremt komplicerad och därmed en rättssäkerhetsrisk. Den internationella miljön gör problemen än större.
Till den del företag bör bekosta allmänna resurser, bör det ske i relation till företagens i anspråkstagande därav eller, där det är omöjligt, schablonmässigt t.ex. i relation till ägarkapitalet.
Bolagsbeskattningen skapar konkurrenssnedvridningar. Bolagsbeskattningen är ett resursslukande självskadebeteende. En guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för skatteakademiker.
Se här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar