tycker Elsa Kugelberg i en ledarartikel i DN den 22 juli. Artikeln kommenteras den 23 juli i SvD av Janerik Larsson.
Elsa
Kugelberg argumenterar i en ledare i DN den 22 juli för att EU ska införa den
s.k. CCCTB-skatten. Det är inte en ny skatt, men det är ett nytt sätt att
fördela rätten till beskattningen av internationellt verksamma företag. Om alla
länder beräknar vinsten på samma sätt, är det – enligt tanken – enkelt att
rättvist fördela beskattningsunderlaget mellan berörda länder med hjälp av en
överenskommen fördelningsnyckel.
Låter
det enkelt? Tja, först måste 28 länder ge upp sin beskattningssuveränitet.
Sedan ska de bli överens om hur beskattningsunderlaget (vinsten) ska beräknas.
Och så ska länderna komma överens om en fördelningsnyckel. Men det kanske går,
om tillräckligt mycket står på spel. Kugelberg tycks tro det, för det skulle
enligt henne ”stoppa den kapplöpning mot botten som annars hotar att urholka de
europeiska ländernas finanser”.
Då kan
det konstateras att bolagsskatterna ”kameralt” sett svarar för enstaka
procentandelar av ländernas totala skatter.
Eftersom basen för vinstskatten huvudsakligen är värdet av
nettoinvesteringarna i den skattepliktiga delen av näringslivets (dvs.
exklusive det offentligas nettoinvesteringar), kan basen i förhållande till BNP (dvs. vad som finns att omfördela
genom beskattning mellan samhällets medlemmar) inte bli särskilt stor. I Sverige ligger denna andel av BNP på kanske 10 procent. Kameralt,
eftersom alla kostnader – även skatter – övervältras på löntagare, konsumenter
och aktieägare. Det finns inga andra som betalar. Kan företagen inte övervältra
bolagsskatten kommer de på sikt att avvecklas. Sänkta bolagsskatter å andra
sidan gör att vinsterna ökas, vilket stimulerar investeringar som ger ökat
underlag för inkomstskatter och löneskatter, vilka beskattas. Basen för
konsumtionsskatter ökas, och på sikt kommer de ökade investeringarna och
vinsterna att ge ökat underlag för beskattning av aktieutdelningar. Så de
bortfallna bolagsskatterna kommer att ersättas av andra skatter. I det långa
loppet ger bolagsskatterna ingenting netto.
Bolagsbeskattningen
är förmodligen ett av mänsklighetens största självbedrägerier. Den sysselsätter
arméer av välbetalda konsulter och akademiker. Belastar skattemyndigheter,
domstolar och rättsväsenden. Bolagsbeskattningen gynnar ett improduktivt
ekonomiskt beteende, eftersom reglerna påverkar företagens dispositioner.
Internationellt orsakar den att företagen anpassar sig till olikheterna i ländernas
regler. Eftersom det krävs avancerade kunskaper för att genomföra
internationell anpassning, är kostnaderna i de individuella fallen mycket höga,
vilket gör att endast de största företagen har råd och dessutom sådan
verksamhetsvolym som motiverar åtgärderna, som i de individuella fallen ger
skattelindringar på mångmiljardbelopp.
Allmänheten bibringas då föreställningen att skattesvinnet är ofattbart
stort. På det lokala planet uppstår
betydande konkurrenssnedvridningar. Nationella och lokala företag, som varken
har juridiska eller affärsmässiga förutsättningar eller ekonomiska resurser
drivs ur marknaden.
Det har i olika sammanhang (t.ex. https://www.oecd.org/ctp/background-brief-inclusive-framework-for-beps-implementation.pdf) beräknats
att skattesvinnet p.g.a. att företagens internationella skatteplanering skulle
uppgå till mellan 900 och 2 000 miljarder kronor. Världens BNP (värdet av
allt som produceras under ett år) för 2017 var enligt IMFs, Världsbankens och
FNs olika beräkningar ca 80 tusen miljarder USD. Om skattebortfallet vore 1 000
miljarder SEK, dvs. 100 miljarder USD, motsvarar detta en åttahundradel, eller
0,125 procent av värdet av världens hela produktion; en nästan lika obegripligt
liten andel som beloppet är stort i absoluta tal.
Vad som kan verka upphetsande är i själva verket realekonomiskt
betydelselöst. Den skatt, som bolagen inte betalar till följd av sin
skatteplanering, innebär ingen förlust för världsekonomin. Ingen äter sedlar
och mynt. De varor och tjänster som har producerats, har producerats och
investerats och konsumerats. De skattebetalningar som uteblivit har
"endast" medfört att dispositionen över en avsedd andel av
uppkomna resurser i första rummet inte tillkommit stater utan behållits inom
företagssfären. Men förlusten är endast kameral, dvs. skatten hamnar inte under
rubriken bolagsskatt i nationalräkenskaperna; och är endast temporär.
Beskattningen av företagsvinster
- som är det som ger mänskligheten dess bas för sin försörjning – innebär, som sagt, en extra kostnad för
nyinvesteringar. Företag som gör förluster, dvs. förstör det som redan finns,
betalar däremot ingen skatt.
Befria mänskligheten. Avskaffa beskattningen av bolagens vinster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar