IFA OCH BEPS

International Fiscal Association (IFA) är en internationell organisation som verkar för att med vetenskaplig inriktning studera och vidareutveckla internationell och komparativ skatterätt. Det är den enda fristående (non-governmental) och generella  (non-sectoral) internationella organisationen som sysslar med skattefrågor. Organisationen har ca 11 000 medlemmar från ca 90 länder. Medlemmarna tillhör alla kategorier professionellt verksamma skatteexperter från departement, skattemyndigheter, domstolar, akademier, affärs- och industrivärlden och konsult- och advokatvärlden m.m. I 50 länder har underföreningar (Branches) etablerats. Medlemmarna samlas årligen till en kongress. Varje medlemsland bidrar därvid med en nationalrapport över två givna ämnen, som sammanfattas i en generalrapport, vilken presenteras och diskuteras i paneler. Därutöver ordnas ett antal seminarier över olika aktuella ämnen.

Igår presenterades och diskuterades i den svenska IFA-föreningen de svenska bidragen till IFA-kongressen i Rio nästa år. Det ena bidraget, Assessing BEPS: Origins, standards, and responses, är skrivet av professorerna Bertil Wiman och Anders Hultqvist; det andra, The Future of Transfer Pricing, av Anders Alvin från Volvo och  från Skatteverket.

Det första ämnet handlar om genomförandet av en gigantisk pågående aktivitet som sammanfattas i akronymen BEPS, uttytt Base Erosion and Profit Shifting. Det är ett förslag till åtgärdsplan, framlagt av OECD i februari 2013, med syfte att förhindra att länders skattebaser eroderas genom att internationella bolag utnyttjar olika länders nationella skattelagstiftningar och därmed kan allokera intäkter och kostnader till länder med låg eller ingen beskattning alls. Åtgärdsförslaget lades fram på förfrågan av G20-länderna och det godkändes av G20-ländernas finansministrar under deras möte i Moskva i juli 2013.För att motverka att de olika nationella lagstiftningarna öppnar för internationell skatteplanering, föreslår OECD en åtgärdsplan (actions) med 15 fokusområden, vilka OECD har identifierat som särskilt problematiska. Dessutom föreslås omfattande informationslämnande för företagen och informationsutbyte mellan ländernas skattemyndigheter. Risken för läckor är uppenbar. Det är lätt att föreställa sig konsekvenserna av att hemlig information från strategiskt viktiga företag läcker ut till allmänheten eller främmande länders myndigheter. I själva verket kan föreställningen att det går likrikta alla länders företagsbeskattningssystem liknas vid ett stort Babelstornsbygge.

Det andra ämnet är mera traditionellt i den meningen att det behandlar ett rättsområde, Transfer Pricing. Transfer pricing omfattar föreställningen att det går att fastställa korrekta avräkningsvärden vid transaktioner mellan närstående företag. Principen är att prissättningen ska ske som mellan oberoende parter (armlängdsprincipen). OECD har i decennier utarbetat "manualer", Transfer Pricing Guidelines, för vilka metoder att fastställa priser som är godtagbara för beskattningsändamål. Att det går konstruera korrekta priser är naturligtvis en illusion, och tvisterna mellan företag och skattemyndigheter och mellan olika länders skattemyndigheter är legio. Ämnet är följaktligen från olika utgångspunkter och i någon form återkommande på så gott som varje IFA-kongress. På den nyss avslutade kongressen för 2016 i Madrid var sålunda BEPS ett framträdande ämne. Ett huvudämne hade rubriken Corporate Tax Officers Respond to BEPS, där ett antal företrädare för internationella företag deltog och redovisade hur anpassningen till BEPS fortskred och vilka problem som uppkom. Därtill kom även de traditionella seminarieseanserna om IFA/EU och IFA/OECD att till stor del handla om olika aspekter av BEPS. Entusiasmen inom OECD för BEPS var inte att ta fel på. En av OECD-representanterna i panelen såg tom. den kommande utvecklingen på det internationella beskattningsområde efter BEPS som "a brave new world". Aldous Huxleys dystopiska roman med den titeln förespeglar dock knappast någon lyckosam framtid för mänskligheten. För att hålla människorna på plats och medgörliga tilldelas de dagligen en ranson av den ultimata drogen soma. Månne har alla entusiastiska BEPS-anhängare redan fått en dos av soma?

De båda ämnena för kongressen i Rio tangerar varandra, eftersom transfer pricing är en viktig del i BEPS. Det föreslås dels ett omfattande dokumentationsarbete, så att företagen ska kunna motivera de använda priserna, dels regler om hur immaterialrätter, risk och kapital ska allokeras och prissättas samt hur koncernunika transaktioner kan värderas.

Genomförandet av BEPS-projektets olika delar pågår f.n. världen över och dragkampen om beskattningsunderlagen kommer att tillta. I det momentum som BEPS skapat, kommer staterna att aktualisera aspekter som gynnar dem och söka förhindra konsekvenser som  missgynnar dem. Det innebär en förändring i synen på var vinster ska anses ha uppstått. Brasilien, Indien, Indonesien och Kina och andra folkrika stater kommer att utnyttja den diskussion om fördelningsnycklar som kommer att uppkomma. De hävdar att värdet av etablerade varumärken är beroende av försäljning på deras marknader. I kraft av sin ekonomiska styrka kan de kräva att få beskatta en större andel av de multinationella företagens vinster.

Vad gäller BEPS genomförande i Sverige, varom ytterst få är  medvetna, påtalades i rapporten svårigheterna att överhuvudtaget kartlägga och beskriva arbetet. Vad som sker utförs helt och hållet i finansdepartementet och Skatteverket. Akademiska forskare, organisationen Svenskt Näringsliv och riksdagsmän, som har begärt att få ta del av finansdepartementets analyser och beräkning av utfallet, har nekats insyn. Finansministern har i ett anförande i riksdagen den 16 juni 2016 hävdat att Sverige skulle vara en vinnare. Andra hävdar att Sverige som ett lite land har mycket litet att sätta emot när de stora länderna flyttar fram positionerna. Det är ju fråga om att mäta något så efemärt som en företagskoncerns verkliga resultat - vilket till stor del innefattar framtidsbedömningar - och hur stor del därav som rätteligen tillkommer ett land där företaget (i någon svårdefinierbar mening) är verksamt. Den som skriker högst kommer att få rätt!

Det är faktiskt ganska enfaldigt att tro att just Sverige skulle gå vinnande genom processen. Finansministerns argument tycks vara att om skattereglerna likriktas över hela världen så att konkurrensvillkoren utjämnas, kommer Sverige att bli en vinnare, eftersom vi redan har en restriktiv lagstiftning mot skatteflykt och internationell skatteplanering.

Vinsten kommer dock inte att bestå i att få aktuella och förväntade intressen tillgodosedda i förhandlingarna om formuleringarna i BEPS-dokumenten, utan i om Sveriges företag i framtiden kommer att med stöd av dokumenten kunna hävda rätt till större andel av koncernvinsterna än idag. Det förefaller osannolikt. Regeringen har inte heller berett marken för en sådan utveckling. Snarare lär det bli så att Sverige får en mindre del av kakan, dvs. lägre svensk skatt. Därtill kommer att Sverige kommer att få reducera sin (lägre) skatt med den skatt som betalas till andra länder, dvs ett skattebelopp som blir högre pga. att dessa får större andel av vinsten. Två negativa effekter som gör att det kanske inte blir någon skatt alls till Sverige.

Egentligen är det egendomligt att arbetet med något så väsentligt, som att göra landet till en attraktiv plats för företagsetablering genom en gynnsam skattelagstiftning, inte görs i samverkan med dem som ska göra jobbet. Ingen frågar näringslivet vad det vill ha; ja, regeringen till om med nekar insyn i de bedömningar den gör.

Nu kan man ju undra hur en beskattning av företagsvinst kan göras gynnsam för företagen.

Med tanke på det enorma arbete som lagts ned på BEPS och som pågår runt om i världen att implementera reglerna, måste man tro att bolagsskatterna är av fundamental betydelse för länderna. Det är de inte. I de allra flesta länderna svarar bolagsskatterna för omkring 5 procent av samtliga skatter.

Genom beskattningen omfördelas ett lands produktionsresultat. Något annat finns inte att dela på. Produktionsresultatet (bruttonationalprodukten, BNP) beräknas till summan av konsumtion och bruttoinvesteringar. Spegelbilden av BNP är bruttonationalinkomsten (BNI), som består av löner och sparande. Den stora skattebasen, lönekostnaderna, som också motsvarar konsumtionen, utgör ca 75 procent av BNP/BNI. Bruttoinvesteringarna, dvs den del av produktionen som inte konsumeras, motsvarar ca 25 procent. Om avskrivningarna beräknas till 30 procent, utgör nettoinvesteringarna, dvs. företagsvinsterna, 17,5 procent. Investeringarna/företagsvinster utgörs här inte bara av vinster in privata företag utan också av offentliga investeringar och investeringar i organisationer som inte är skattesubjekt. Om drygt hälften av alla vinster uppkommer i skattesubjekt utgör bolagsskattebasen kanske 10 procent av BNP. BNP uppgår till ca 4 tusen miljarder kronor. Med en skattesats på 22 procent skulle totala skatten bli ca 88 miljarder kronor. Enligt budgetpropositionen för 2017 s. 469 beräknas företagsskatterna för år 2016 till 105,5 miljarder kronor.

Skattebasen är kanske 10 procent av BNP, vilket innebär att staternas inkomst från bolagsskatten av ofrånkomliga rent strukturella skäl aldrig kan bli stor. Dessutom är bolagsskattebasen mycket känsligare är löne- och konsumtionsskattebaserna, eftersom investeringsbeslut baseras på avkastning efter skatt. Vidare finansieras bolagsskatten av företagens kunder, anställda och delägare, varför bolagsskatten endast är kameral. Den skatt som bolagen betalar kan ses som en förskottsbetalning av de skatter på löneinkomster, lönekostnader, räntor, utdelningar och konsumtion som i sinom tid ändå skulle komma att betalas. I det långa loppet är det bara individer som betalar skatt.

Avskaffa bolagsbeskattningen