HANDELSBANKENS BOLAGSSTÄMMA OCH EMISSION AV TVINGANDE KONVERTIBELLÅN

Jag bevistade Handelsbankens bolagsstämma i förra veckan. Det var som vanligt. Alla formella punkter behandlades med ackuratess under Sven Ungers ordförandeskap. Sedvanliga inlägg gjordes av några aktieägare som alltid känner sig manade att klaga på en det ena än det andra. Aktiespararna och representanter för några storägare gjorde också sin plikt. Ingenting överraskade utom Sven Ungers avslutande spontant framförda vårdikt.

En nyhet fanns dock i år. På dagordningen stod bl.a. begäran om ett bemyndigande för styrelsen att emittera ett tvingande konvertibellån. Något sådant har inte förekommit tidigare. Liknande bemyndiganden har f.ö. begärts av de övriga storbankerna.

I kallelsen står det i punkt 13:

Styrelsens förslag om bemyndigande för styrelsen att besluta om emission av konvertibler

I syfte att möjliggöra en flexibel och effektiv anpassning av Handelsbankens kapitalstruktur genom att snabbt kunna genomföra emissioner av konvertibla primärkapitalinstrument, föreslår styrelsen att stämman beslutar bemyndiga styrelsen att fram till årsstämman 2017 besluta om emission av sådana konvertibler med följande huvudsakliga villkor.

 Emission får ske med eller utan avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Skälen för en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är att konvertiblerna ska kunna emitteras till institutionella skuldinvesterare på internationella kapitalmarknader och utan konverteringsrätt för innehavarna.

 Konvertiblerna ska inte medföra konverteringsrätt för innehavarna men medför obligatoriskt konvertering till aktier i enlighet med sina villkor vid en eller flera förutbestämda händelser

 Lånebelopp och konverteringsvillkor ska bestämmas så att det sammanlagda antalet aktier som kan komma att ges ut vid konverteringar av konvertibler emitterade med stöd av detta bemyndigande, med tillämpning av den vid utgivandet bestämda konverteringskursen, uppgår till högst 365 000 000 aktier. Emissioner med stöd av bemyndigandet skall ske till marknadsmässiga villkor.

I aktiebolagslagen finns detaljerade regler för hur en konvertibelemission ska gå till. Eftersom emissionen skulle kunna ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, är det extra angeläget att reglerna till skydd för aktieägarna iakttas.  Ägarna riskerar ju en utspädning av sin ägarandel. Eftersom Handelsbanken har 1,9 miljarder aktier och begärde fullmakt att få emittera 365 miljoner aktier, kan det bli fråga om en avsevärd utspädning. Det är väl den enda konkreta uppgiften som lämnas om lånet, förutom att konvertering ska vara tvingade. I övrigt lämnas bara antydningar till förutsättningar. Konvertering ska sålunda ske ”i enlighet med sina villkor vid en eller flera förutbestämda händelser”. Och emissioner ”skall ske till marknadsmässiga villkor”.

Hur kan det vara möjligt att företa en emission med så opreciserade villkor och utan iakttagande av aktiebolagslagens regler och med endast bolagsstämmas bemyndigande som skydd för ägarintresset?

Nu är det så att det är fråga om ett nytt instrument som har konstruerats till skydd av bankernas kapital – det är ett lån som kan omvandlas till aktiekapital för att skydda banken vid stora förluster.  Skulden får också räknas som eget kapital i risktäckningshänseende.  Omvandlingen sker på kommando av banken om vissa (förutbestämda) omständigheter föreligger. Konvertibelägarna är skyldiga att acceptera att skuldebreven omvandlas till aktier och att det sker enligt vissa på förhand överenskomna villkor. Det är vad man kallar en tvingande konvertibel. Villkoren är sådana att omvandlingen sker till en kurs överstigandestigande aktiekursen. Konvertibelägarna tvingas alltså att köpa nyemitterade aktier till överkurs. Företrädesrätten kan alltså inte leda till utspädning av befintliga aktieägarnas ägande, utan dess motsats. Man kan se det som ett kapitaltillskott.

För att marknaden ska vara intresserad av att teckna ett sådant lån måste villkoren förstås vara sådana att risken att tvingas teckna aktier till överkurs kompenseras, t.ex. med högre ränta än på vanliga lån.

Ärendet presenterades på stämman utan annan kommentar än hänvisning till den skrivna texten under punkt 13 i kallelsen. Ingen som helst muntlig förklaring lämnades till att detta nya instrument skapats och att alla banker aviserat att det avser att emittera sådana lån. Det är ändå ett mycket viktigt nytt instrument som skapats. Från aktieägarnas sida var det dödstyst. Ingen fråga ställdes. Jag vågar påstå att endast en handfull personer bland aktieägarna förstod vad det var fråga om.

Nu kan man vara förvissad om att bankerna inte kommer att använda bemyndigandet på annat sätt än det avsedda, så skadan är inte så stor. Det lär väl Finansinspektionen se till. Det är förmodligen ett effektivt instrument för att säkerställa bankernas kapitaltäckningskrav. Men ett konvertibellån är behäftat med vissa skatterättsliga brister och oklarheter.

En skatterättslig lagstiftning och praxis, som baseras på en rent felaktig föreställning av konvertibellåns verkliga (d.v.s. ekonomiska) karaktär, medför att avdragsrätt för den kapitalrabatt som normalt förkommer på ett sådant lån inte är avdragsgill. Jag har skrivit om detta bl.a. i kapitlet Konvertibel- och optionslån. En skatterättsligtankevurpa. i vänboken till Magnus Carlsson Blandade fång. Nu får detta kanske ingen betydelse för de lån som bankerna emitterar, eftersom de är tvingande och ska skydda bankernas kapital. Den periodiska räntan måste kanske därför vara lika hög som på ett lån utan konverteringsrätt. Emission kan i så fall ske till nominellt belopp, och någon kapitalrabatt (skillnaden mellan erhållet och nominellt belopp) som inte är avdragsgill uppkommer inte.  Om risken för konvertering är obetydlig kanske det rent av flyter in mer på lånet än dess nominella belopp. Det skulle vara intressant att se hur skattedomstolarna skulle betrakta denna differens; i konsekvens med att kapitalrabatten inte är avdragsgill, borde beloppet vara skattefritt.

En annan osäkerhet hänger samman med att konvertibeln är tvingande.  Det finns ett rättsfall från HFD (2014 ref. 10) som behandlade avdragsrätten för den periodiska räntan (kupongräntan) på en tvingande konvertibel. HFD ansåg i det fallet av avdragsrätt inte förelåg. En omständighet som domstolen åberopade var att bolaget avsåg att behandla och redovisa lånet som eget kapital. Jag utgår från att bankerna kommer att behandla och redovisa sina lån som skulder. Men eftersom avsikten är att lånen ska kunna räknas som eget kapital i kapitaltäckningshänseende, är det kanske inte självklart att skattemyndigheterna medger avdragsrätt. I så fall blir det ett dyrt lån.