Magdalena Andersson har förklarat för EU-kommissionären Valdis Dombrovski "vilket hat svenska folket känner för fastighetsskatten", skriver SvD den 20 november. Om det är rätt citerat blir det nog svårt för henne att ändra uppfattning. Jag undrar emellertid vad hon har för belägg för sitt påstående. Är svenskarnas hat mot en fastighetsskatt större än andra folks? Hur kan vi ha haft fastighetsskatt i alla tider, om det funnits ett särskilt svenskt hat för fastighetsskatt?
Varför skulle en rimlig beskattning av fastighetskapitalets avkastning vara omöjlig, när all annan kapitalavkastning beskattas och när kostnaden för finansieringen är avdragsgill? "Ja, men avkastningen ger ju inga pengar att betala skatten med", har varit ett argument mot skatten. Det har inte hindrat att fastighetsskatt tagits ut förr. Under andra halvan av 1900-talet schablonbeskattades alla småhus. Och vem tror att ett fastighetsinnehav skulle vara förskonat från kostnader, drift, underhåll mm. Även dessa kostnader kräver inkomster för att betala. Är det inte dessutom både ganska rimligt och praktiskt att skattevägen ge det allmänna tillgång till finansiering av den infrastruktur som fastigheterna kräver; alltså en skatt som inte bara träffar avkastningen?
En fastighetsskatt fördelar skattebördan på alla och kan inte undgås om man vill bo/eller äga fastighet i Sverige. Den kan utformas så att den tas ut i relation till den bostadsstandard var och en tycker sig behöva. Nuvarande kommunala fastighetsavgift är maximalt 7.122 kr; lika för en villa värd 948.267 kr som för en värd 25 miljoner. Inte särskilt "rättvist". Undra på att fastighetspriserna skenar.
T.o.m. förre statsministern Göran Persson tycker att en fastighetsskatt vore bra. Man kan se hans belåtenhet i en intervju med SvD den 25 nov med att det var den borgerliga regeringen som införde nuvarande ordning med kommunal fastighetsavgift.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar