Uppgiften för kommittén var inte, som PM antog, att komma till rätta med räntesnurrorna, utan att åstadkomma största möjliga neutralitet i skattebehandlingen av eget och främmande kapital och stärka det egna kapitalets ställning.
Och visst kan man hålla med S-O L om att det samhällsekonomiskt är
fördelaktigare med mer högavkastande investeringar i stället för investeringar i högbelånade lågavkastande investeringar där hävstångseffekten av den höga belåningsgraden ger en bra avkastning på den begränsade insatsen av eget kapital.Det är ju självklart. Det följer av ett system där vinsten beskattas. Men remediet är väl inte att införa en särskild kostnad för finansiering av lånekapital! Fråga i stället varför det är så nödvändigt att beskatta vinsten! Bolagets vinst är basen för bolagets fortsatta tillväxt och ökande förmåga att generera nya varor och tjänster. Till den del vinsten behålls i företaget kan den inte konsumeras eller disponeras för privata intressen och behov. Det är närmast idiotiskt att hämma företagens och därmed hela ekonomins tillväxt genom en beskattning av själva tillväxten.
S-O L försöker med enkla matematiska resonemang visa att förslaget egentligen inte påverkar företagen särskilt mycket. Det vissa förlorar får de delvis igen genom den sänkta skattesatsen. Varför då göra om företagsbeskattningen på ett fundamentalt sätt som skapar nya komplicerade rättsfrågor och svåra praktiska bedömningar? Och de som förlorar särskilt mycket - fastighetsförvaltande företag - har ändå under ett antal år kunnat undgå beskattning, så det är inte mer än rätt att de får betala igen, förefaller argumentet vara. I vissa kanske det blev en icke avsedd merbeskattning, men dem får man försöka kompensera med specialregler, som kommittén glömde att fundera på.
När det är så mycket enklare att likställa lånat och eget kapital - genom att avskaffa bolagsbeskattningen och endast beskatta utdelade vinster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar