I korthet innebär lagrådsremissen följande.
1. De befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna utvidgas till att gälla ränteutgifter avseende alla skulder inom en intressegemenskap. De befintliga reglerna omfattar endast skuldsättning i samband med interna aktieförvärv.
Företag ska anses vara i intressegemenskap med varandra om ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det andra företaget eller om företagen står under i huvudsak gemensam ledning. Nuvarande regler innebär att företag ska anses vara i intressegemenskap med varandra om 1. ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande i det andra företaget, eller 2. om företagen står under i huvudsak gemensam ledning.
2. Nuvarande regler innehåller ett undantag om mottagaren av räntan beskattas för den med minst 10 procent. Den regeln kompletteras så att det gäller även om mottagaren är skattskyldig till avkastningsskatt (en särskild skatt på pensionskapital). Enligt bestämmelsen ska ränteutgifterna kunna dras av om den som faktiskt har rätt till inkomsten som motsvarar ränteutgiften är skattskyldig till avkastningsskatt och om den ränta som under ett beskattningsår har belöpt på skulden inte överstiger den genomsnittliga statslåneräntan under föregående år med mer än hälften. Bestämmelsen är även tillämplig på utländska företag som i den stat där de hör hemma beskattas på ett likartat sätt under förutsättning att den skatt som företaget ska betala tas ut på en nivå som motsvarar avkastningsskatten.
3. Ett undantag införs från tioprocentsregeln. Undantaget innebär att ränteutgifterna inte får dras av om skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. (Undantagsregeln ska också gälla för komplementet till tioprocentsregeln för företag som beskattas schablonmässigt med avkastningsskatt eller på ett likartat sätt.)
I promemorian hade Finansdepartementet föreslagit en generell omvänd ventil innebärande att avdrag inte ska göras, trots att förutsättningarna i tioprocentregeln är uppfyllda, om Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Den kritiserades häftigt av remissinstanserna som rättsosäker och oförutsebar.
På grund av den omfattande skatteplanering med stöd av tioprocentregeln som Skatteverket uppmärksammat i sina rapporter anser Regeringen i lagrådsremissen, att det inte är rimligt eller försvarbart att behålla tioprocentsregeln i sin nuvarande utformning. En begränsning av tioprocentsregeln är således nödvändig för att den ska kunna behållas.
Begränsningen konstrueras som ett undantag från tioprocentsregeln, i vilket det anges att avdrag inte får göras om syftet med skuldförhållandet till övervägande del har varit att uppnå en väsentlig skatteförmån. Till skillnad från den omvända ventilen innebär det att det i stället är företaget som ska visa att skuldförhållandet inte till övervägande del har uppkommit av skatteskäl. Därmed gäller samma regler som vid andra avdragsyrkanden. Med en sådan reglering ges företagen – om de är osäkra på om förutsättningarna för avdrag föreligger – en möjlighet att göra ett s.k. öppet yrkande om avdraget och skuldförhållandet i inkomstdeklarationen.
Jag undrar om detta är så mycket bättre. Det är ju inte så att Skatteverket självsvåldigt skulle bestämma om skuldförhållandet uppkommit för att åstadkomma en väsentlig skatteförmån. Skatteverket skulle inför domstolen ha bevisbördan för att så är fallet och företaget ha möjlighet att bemöta detta. Nu införs en regel där företaget ska visa att skuldförhållandet inte till övervägande del har uppkommit av skatteskäl. Hur ska det gå till? Företaget har under straffansvar i sin deklaration påstått att det följer lagen. Därmed har företaget redan förklarat att skuldförhållandet inte till övervägande del har uppkommit av skatteskäl och saken borde vara klar. Det är då Skatteverkets sak att visa att så inte är fallet.
4. Vissa andra justeringar görs för att göra lagen effektivare.
Man kan fråga sig varför så stor möda läggs ned på att försvara en basen för en skatteform som kameralt ger så obetydligt skattebelopp och som materiellt är närmast destruktiv och - som Anders Borg själv hävat - är den farligaste skatten för tillväxt och investeringar. Genom att försvara skattebasen tror finansdepartementet att skatteintäkterna för 2013 kan öka med 6,29 miljarder kr. (vilken precision!!), vilket skulle ge utrymme för sänkning av bolagsskattesatsen. Varför inte sänka skattesatsen rejält så räntesnurror inte blir effektiva? Samtidigt underlättas företagens tillväxt genom att de inte behöver skatta bort det som utgör själva tillväxten, dvs. vinsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar