AVDRAGSRÄTT FÖR KLIMATKOMPENSATION

Juristerna Kristina Forsbacka och Victor Stålblad vid advokatbyrån Bird & Bird kritiserar i en artikel i SvD den 14 juli den lagrådsremiss om avdragsrätt för klimatkompensation som beslutades den 2 juni. Deras kritik avser framför allt att förslaget begränsas till utsläppsrätter i EUs utsläppshandelssystem och endast avser utsläpp i ett företags egna verksamhet och inte utsläpp hos underleverantörer.
I lagrådsremissen beskrivs gällande rätt så att avdrag inte medges

för klimatkompensation i form av inköp och borttagning av utsläppsrätter, i de fall dessa är kapitaltillgångar hos innehavaren, men väl i övriga fall.  Innehavda utsläppsrätter utgör kapitaltillgångar (jfr 25 kap. 3 § andra stycket IL) för alla andra innehavare än sådana som antingen  1. bedriver handel med utsläppsrätter i sådan omfattning att innehavda utsläppsrätter utgör lagertillgångar (jfr 17 kap. 3 § IL), dvs. bedriver värdepappershandel, eller 2. är berättigade till tilldelning av utsläppsrätter enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, dvs. bedriver verksamhet som kräver tillstånd för utsläpp av växthusgaser, i vilket fall utsläppsrätterna också utgör lagertillgångar (jfr 17 kap. 22 a § IL).

Regeringen föreslår att avdragsrätt införs även när utsläppsrätter är kapitaltillgångar.  Borttagning av utsläppsrätter ur unionsregistret likställs med avyttring.

Man kan dela KFs och VSs kritik att förslaget är för snävt och att praxis är otidsenlig i den meningen att klimatkompensation borde ha kunnat anses som en kostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande, och alltså vara avdragsgilla även utan en lagändring. Lagförslaget riskerar att cementera Högsta förvaltningsdomstolens bedömning i målet HFD 2014 ref. 62 (Saltå Kvarn-domen).

Jag kommenterade den domen här. Man kan häpna över att problemet tillåts anta sådana proportioner att denna struntfråga föranleder ett särskilt lagstiftningsärende. I lagrådsremissen görs vissa beräkningar av skattebortfallet, vilket uppskattas till som mest några tiotal miljoner kronor. Lagstiftningen kompliceras ytterligare, nya gränsdragningsproblem uppstår och den tidigare praxisen cementeras.

Saltå Kvarn blir inte hjäpt. Det var nog oklokt att alls blanda in utsläppshandelsproblematiken i det målet. Kanske skulle bolaget inte ha ansökt om förhandsbesked, utan tagit risken att få avdraget vägrat vid den ordinarie taxeringen. Risken var inte stor; Allmänna Ombudet hos Skatteverket tillstyrkte bifall till Skatterättsnämndens förhandsbesked om rätt till avdrag. Om bolaget kunnat visa på marknadseffekter av sitt engagement för Ugandas beskogning, hade frågan kanske aldrig nått HFD. Kännedomen om Saltå Kvarns avdragsyrkande och att det inte ifrågasatts av Skatteverket skulle ha spritt sig, och flera företag skulle ha insett det kommersiella värdet i att stödja klimatfrämjande åtgärder. Ett sådant beteende skulle komma att uppfattas som normalt.

Hela frågan kunde också enkelt undvikas genom att avskaffa bolagsbeskattningen.